2007 till ända

Så lider 2007 sannerliga mot sin ände. Det gör mig inte det endaste dugg: Ju längre bort, desto bättre - trots att det finns många bra saker med året också.

Jag vet inte vad jag kommer att minnas bäst, mest och längst från i år; kanske bara det att sommaren på NA var den bästa hittills eller att jag för första gången har jobbat där i jul- och nyårstider. Hur som helst är det kanske inte så viktigt ändå, för den enda stunden vi kan vara säkra på är nuet - alla andra stunder är minnen eller drömmar.

"I am the Alpha and the Omega,"

says the Lord God,

"who is, and who was, and who is to come, the Almighty."

Revelation 1:8

Juldagen

En dag av ledighet. Kanske sitter jag lite med uppsatsen, men har egentligen inga som helst måsten. Är bara skönt. Skönt att titta ut på den bruna yta som brukar vara en prunkande äng utanför tomtgränsen. Och så brukade det vara en skog där, men det är några år sedan nu.

Förra året vid den här tiden så ringde det på dörren. Det var en av mina barndomskamraters pappa, han jobbade i skogen här ovan (det som nu råkar finnas kvar av den) och han är sådan till sättet att han kan omöjligt strunta i att hälsa på, om han har möjlighet. Jag blev i själen och hjärtat så glad, så glad! Tänk att han gjorde den extra lilla ansträngningen, trots att vi inte hört av oss på lång tid. Han passade på att berätta att han blivit morfar och efter en kort stund så kom vi på att jag och hans dotter (barndomskamraten) bor tillräckligt nära varandra för att ses. (Det gjorde vi också inom sinom tid, och trots de 7-8 år som gått så var det som om det var igår vi sågs, även om det nu fanns massor att uppdatera varandra på.)

I går kväll tittade jag, syrran och pappa på syrrans julklappsfilm Beck - Skarpt läge. Jag tycker så mycket om den filmen, för man plötsligt får se de mjuka sidorna hos Gunvald på ett helt annat sätt än vad man gör annars. Jag vet inte om den var en aning annorlunda än bioverionen dock, kanske, för jag tyckte att det saknades vissa detaljer sedan jag såg den där.

Själv fick jag Lost-boxen, första säsongen, så nu är det bara andra och tredje kvar så har man ju nästan hela sin lilla Lost-samling! Sedan behövs inget mer för att kunna njuta av livet... Åtminstone om man vill slappna av framför en skärm!

Julafton

Jaha, julaftonen lider så sakteliga mot sitt slut. Själv trodde jag att den nog inte skulle bli så bra som den blev. Jag är med andra ord nöjd!

Med lite hjälp från mina grannar gjorde jag succé som jultomte och tror dessutom att jag fick första kramen från grannpojken. (Jag minns fortfarande honom från när han låg i vagnen, nu är han nio år!)

Nu när aftonen lider mot sitt slut känner jag ändå hur friden finns inom mig, i hjärta och själ.

Jag avslutar dagen med några nötter och lite frukt, så blir magen glad på mig.

Midvinternattens köld är hård

stjärnorna gnistra och glimma

alla sova i enslig gård

djupt under midnatts timma

Månen vandrar sin tysta ban

står där så högt över fur och gran

snön lyser vit på taken

endast tomten är vaken

Står där så grå mot ladgårdsdörr

grå mot den vita driva

tittar som många vintrar förr

upp emot månens skiva

Tittar mot skogen där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur

grubblar fast ej det lär båta

över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår

skakar huvud och hätta

nej den gåtan är alltför svår

nej jag gissar ej detta

Slår som man plägar inom kort

slika spörjande tankar bort

går att ordna och pyssla

går att sköta sin syssla

Går till visthus och redskapshus

känner på alla låsen

kon drömmer vid månens ljus

sommardrömmar i båsen

Glömsk av sele och pisk och töm

pålle i stallet har ock en dröm

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver

Går till stängslet för lamm och får

ser hur de sover där inne

går till hönsen där tuppen står

stolt på sin högsta pinne

Karo i hundboets halm mår gott

vaknar viftar svansen smått

Karo sin tomte känner

de är goda vänner

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära

länge och väl han märkt

att de håller hans flit i ära

Barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små

inge må de förtrycka

de är hans största lycka

Så har han sett dem: far och son

ren genom många leder

slumra som barn

men varifrån kom de hit neder

Släkte följde på släkte snart

blomstrade åldrades gick; men vart

gåtan som icke låter

gissa sig; kom så åter

Tomten vandrar till ladans loft

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft

nära till svalans näste

Nu är väl svalans boning tom

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka

följd av sin näpna maka

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne

intet likväl om gåtan

som rör sig i tomtens sinne

Genom en springa på ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg

strimman på skägget blänker

tomten grubblar och tänker

Tyst i skogen och nejden all

livet där ute är fruset

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset

Tomten lyssnar och halvt i dröm

tycker sig höra tidens ström

undrar varthän den ska fara

undrar var källan må vara

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma

Månen sänker sin tysta ban

snön lyser vit på fur och gran

snön lyser vit på taken

endast tomten är vaken

(Viktor Rydberg)

Julklappar och att tomta

Dagar är så underliga, de kan präglas av allt i ett enda andetag: glädje, sorg, förhoppning, nervositet (negativ och positiv).

I dag är en sådan dag. Nervositeten (den negativa) nämner jag inte här, men den positiva satte sig just som en klump i magen. En av pappas grannar tänkte på att jag skulle kunna vara jultomte hemma hos dem. Jag ställer mig frågan: Hur är man tomte? Det känns som hundra år sedan jag träffade på en jultomte senast. Nåja... åtminstone tio. Dessutom strider ju själva tomte-saken delvis mot min tro. Hur mycket än Eva Funck (trodde faktiskt att hon heter Funcke, men tyckligen inte) talar om St Nicolaus och andra saker, så är jultomten mest kommersiell i mina ögon. Tyvärr, kanske. Men det är ju sådan julen har blivit.
Jag hörde att varje svensk har handlat julklappar för 7000 kronor i år (i genomsnitt förstås). 7000 kronor!

Men jo. Jag tar nog och leker jultomte i morgon. Vad gör man inte för en nioåring och hans familj?

God Jul!

Manifestation

Det var vackert, på något vis, att stå där i en ring, lyssna till Fuat Deniz vänner, bekanta och människor som inte kände honom alls. Vi som stod där ville visa, för att hedra Fuat, att en demokrati bara är en demokrati så länge man inte utsätts för våld på grund av det man tycker och tror.

Hålla värmen

Det är kallt här, bara 18-19 grader, jag fryser - på riktigt! Och ändå: Jag vet att jag inte ska klaga, jag har vänner som vaknar upp med 14-15 grader varje dag och som bäst kommer upp i 18-19 i huset. Jag har i alla fall en jämn värme och någon som jobbar på att hitta felet på fjärrvärmen. Så snart jag känner att jag fixar den råa luften ska jag byta ut det sista av nattkläderna och krypa in i dagkläderna istället. Kommer jag mig dessutom för att laga lite lunch på spis eller i ugn så får jag ju upp värmen avsevärt.

Detta med att folk här i Sverige tycker att det är kallt när det är 18 grader inomhus är sannerligen ett i-landsproblem. Vi borde lära oss att hålla 18 grader, för det skulle sänka uppvärmningskostnader och dessutom på så sätt spara miljön en aning. Kanske vi inte skulle behöva elektriciteten från länderna i öst, om vi alla kunde dra ner på värmen en aning?

Ljuset strålar fram

Det folk som vandrar i mörkret

ser ett stort ljus,

över dem som bor i mörkrets land

strålar ljuset fram.

(Jesaja 9:2)

Frid i juletid

Jag lånar texten, som redan en gång är lånad, från min vän Lila jag. Jag tycker att den passar in, för detta är väl vad min dag har handlat om: En önskan om fred och frid, om än inte bara i juletid...

Giv mig ej guld, ej glans, ej prakt i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest den konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt, giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord, en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Herrens ord och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro, med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om, min Herre och min Konung kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm kom glad och hjärtevarm.
(Zackarias Topelius, 1887)

Manifestation

Jag kommer att vara i stan i morgon, hela dagen faktiskt. Tänker närvara vid manifestationen till Fuat Deniz minne. Den sker i flera universitetsstäder, läs mer här: http://www.sociologforbundet.se/

3 x KRAV

Idag blev jag sådär hjärtligt glad av att handla i affären. Det fanns kravmärkt kiwi och kravmärkta bananer, dessutom fairtrade-choklad, och 3 kaffe för 46 kr där det krav-odlade räknades! Som det ska vara, tycker jag.

På hemvägen träffade jag en av mina grannar, trevligt att få lite sällskap tycker nog både hon och jag.

Långsamt men endå framtå

Ja, människor kanske undrar varifrån detta uttryck kommer. För jag har faktiskt inte skrivit fel! Nej, faktum är att det är ett citat från en av mina vänner, som i ett mail hade råkat kasta om några bokstäver. Själv tyckte jag att det var rätt så roligt och jag anammade det som ett motto i livet, för tänk att något kan få gå långsamt men endå vara framtå...

Müslibars och kaffe i rättvis kravanda

Med glädje finner jag lite Fairtrade-produkter när jag kliver in i en av alla matbutiker som finns i stan. Müsli-bars med blåbär/russin och tranbär/russin. Jag föredrog blåbär/russin, kan jag säga så här i efterhand. Det är tryggt och gott att veta att det finns små enkla val man kan göra, när man känner att man inte hinner vara så god och bra som man önskar. För min del blir det att köpa Fairtrade (Rättvisemärkt) och krav på sådant som jag vet inte enligt konventionella sätt har goda produktionsvarianter. Men man kan inte heller späka sig. Ibland känns det som att huvudet kokar över av all kunskap, då får man kanske finna sig i att välja det som man underförstått vet inte är så bra, för man orkar eller hinner inte leta reda på de rätta valen.

Jag läste i en artikel om en kvinnlig kaffeodlare, vars kaffebönor både är Rättvise- och Krav-märkta. Hon sa att hon ber och tackar för alla som köper dessa prodkter. Hon önskar också att fler skulle köpa Rättvise- och Krav-märkt kaffe, eftersom det fortfarande är så att de får sälja det till mycket dåligt pris som konventionellt kaffe eftersom det annars skulle bli dåligt. För mig är det ett enkelt val: Jag fortsätter att köpa mitt Krav- och Rättvisemärkta kaffe, för då vet jag att jag hjälper någon till ett liv där risken för cancer och andra sjukdomar knutna till gifter som annars används (vid konventionell odling) blir betydligt mindre.

Luther

Luther fascinerar mig. Jag har förvisso min största erfarenhet av honom via filmen med dito namn, men skådespelaren lyckas förmedla något som jag hoppas är så nära Luther man kan komma utan att vara Luther själv. Kanske var skådespelaren mer Luther än vad Luther själv lyckades med. (Här kan man ju också fundera över Chaplins försök att härma sig själv i någon Chaplin-look-alike-och-härma-tävling totalmisslyckades... Åtminstone så vann han inte.)

När Luther (från och med nu syftar jag till filmens Luther) kastar sig av och an i sitt lilla munkrum frustrerad på livet, Gud och djävulen så speglas något som jag själv kan känna river inom mig mellan varven. Ibland syns det nog också utanpå, men jag brukar inte visa det för folk utan håller mig på rummet eller i skogen när frustrationen river som värst.