Verklighetsflykt?!

Lyssnade nyss på en predikan där kvinnan sa att man inte ska fly till musiken (eller vad man nu flyr till) så fort nåt känns jobbigt. Gissa vad jag just gjorde... Nåväl, man kan väl få leva på det tills man lämnar jobbet i alla fall? Musik är bra, för man blir glad av det!

For this world in its present form is passing away.
1 Corinthians 7:31

Från ensamhet till sällskap

Plötsligt var jag inte ensam i huset längre, nåväl, det ringde på dörrklockan och jag gick dit och sa hej till personen som stod där. Men vilken skillnad det är på ett hus när det finns fler än man själv som rör på sig där. Varesig det är djur eller människor. I detta fall var det ägarens bror som kom förbi för att kolla till gräsmattan (och fixa nåt med bilen, tror jag).
Det är såna gånger som jag plötsligt förstår varför jag trivs bättre med människor omkring mig än ensam. (Dock krävs det att människorna och jag känner varandra, sådär att man faktiskt ibland kan känna att soffan är en plats där man vid behov kan vara tyst.)

Dagens fundering

Dagens fundering:
Får man vara "rapp i käften" som kristen?

Att göra något kreativt av det som kan kännas lite ledsamt inombords, det är en ganska bra medicin. Under två dagar har jag träffat två vänner (en vardera dagen) som ska flytta utomlands för en obestämd tid (men minst ett år på ena hållet och minst tre på det andra). Detta har ledit till (förutom utökning av mina förråd) rejält kroppsarbete under den första av årets (den senaste perioden) varmaste dagar.

Rättfärdig människa

There is not a righteous man on earth who does what is right and never sins.
Ecclesiastes 7:20


(Så skönt att veta!)

V-tecknet (det för seger, ni vet)

I dag har jag vunnit en liten seger, även om jag inte kämpar så mycket för att nå den (jag vill inte kämpa, jag vill att det ska komma av sig själv genom att jag bara ändrar vanor). Jag fick knyta åt byxorna lite hårdare kring midjan! (Det har jag firat med en butterkaksbit ;) )

Jag håller ingen särskild diet, jag rör mig inte så mycket mer än vanligt (jag cyklar och går, som jag brukar). Jag har förvisso gått över på stabilare mattider (tack jobbet!) och betydligt mer vegetariska sådana och minskning av halvfabrikat, men allt detta är mer för mitt mentala välbefinnande än för mitt fysiska. Det sistnämnda är bara ett plus. (Till det mentala välbefinnandet hör dock en sak: Njut av saker som du vill njuta av, nyttiga som onyttiga - ät inte saker bara för ätandets skull.)

Fönster i själen

I dag var det som att ett fönster i min själ var öppnat på vid gavel och genom detta så strömmade en fräsch, uppfriskande vind som fyllde hela mitt inre med nytt syre.
Jag fick en påminnelse om Guds storhet, kärlek och stolthet över sin skapelse. Och hans sorg. Även om inga av orden omnämndes i predikan, så vet jag att det är så det är. Mellan raderna kunde jag höra det. "Släpp taget, släpp taget, oroa dig inte! Ty din Gud är med dig, lita på honom!"



O LORD my God, I take refuge in you; save and deliver me from all who pursue me...
-- Psalm 7:1

Who of you by worrying can add a single hour to his life? -- Matthew 6:27

Det är faktiskt så sant. Ta i stället orostiden och gör något kreativt av den - så har du inget förlorat.

Hängivenhet

Jag funderar... Vad är det som gör att min vän plötsligt är en hängiven katolik, i stället för en hängiven lutheran? Nog för att hon själv förklarade det, delvis i alla fall.
Hon är lika radikal, hon är lika svart/vit, hon är lika mycket hon fortfarande - men SÅ otroligt förändrad.

Att döma andra

For in the same way you judge others, you will be judged, and with the measure you use, it will be measured to you. -- Matthew 7:2


Häri har väl också "behandla andra som du själv vill bli behandlad" sin vikt. Det är lätt att döma andra, men när det kommer till kritan är man kanske inte så mycket bättre själv. ("Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte ser bjälken i ditt eget?")
Nej, man bör alltid se till sig själv innan man tycker något om andra. Och när man tycker något om andra, så ska man säga det till dem på ett milt sätt med betoning på omsorg om dem.

Upp ur fåtöljen!

Ytterligare en utläst bok i sommaren. (De två tidigare är Om jag överlever och Jag finns kvar hos er.)

Denna går under kategorierna "uppmana" och "gör", skulle jag vilja säga. Den heter Upp ur fåtöljen! och är skriven av George Verwer.
Verwer var en av grundarna till OM (jag tänker jämt operation mission, men jag tror att o:et står för något annat, vet någon läsare så påpeka gärna detta!). Han talar om allas vikt i missionsarbetet: Givarnas, såväl bedjarnas som dem som sänds ut. Uppmuntrande, men det mesta kändes inte som något nytt. Däremot som en påminnelse av vad det är jag gör i, och med, mitt liv. Den kommer att stå som en "uppslagsbok" i min Billy.

Allmänt

Det har varit regnigt och dant i dag, men man överlever det. Känns faktiskt riktigt uppfriskande - "kylan" till trots.

I morgon är jag bortbjuden till goda vänner på lunch. Det ser jag fram emot, med eller utan sol. Ska bli roligt att se deras hem som jag fick bo och vara i dels förra sommaren, dels lite under senaste julperioden. De har nog fixat och donat, en del i alla fall. (Som de flesta vet: Det finns alltid något att göra när man har hus!)

Detta blev ju väldigt allmänt. Nåväl - lev gott!