Förtroendeförlust

För varje dag som går så tappar jag ytterligare förtroende för systemet i det här landet.

Situation STHLM

Jag blev glad i dag. Det gick att köpa Situation Stockholm i Örebro!

The Doctors

I dag fastnade jag vid tv:n - eftersom det blev en sen frukost orkade jag inte lägga manken till att göra så mycket utan tyckte att detta kunde få bli en av mina latdagar. På tv:n visades talkshowen The Doctors som är fyra läkare som sitter och svarar på frågor som människor har mailat in, skickat in som videosnutt eller frågar om i telefon.

I dag hade de en nedräkningslista om smittorisk på relativt vanliga sjukdomar, de började med HIV och slutade med hjärnhinneinflammation. Något som de avslutade hela programmet med var att säga att de står långt i från toaletten när de spolar, har tandborsten i hallen och andra löjliga kommentarer. Vad har man locket på toalettsitsen till, om man inte fäller ner det innan man spolar? Idiotsäkert från stänk... Är inte det något som liksom borde ingå i en allmänbildning?!

Flisan

"Why do you look at the speck of sawdust in your brother’s eye
and pay no attention to the plank in your own eye? How can you say
to your brother, 'Let me take the speck out of your eye,' when all
the time there is a plank in your own eye? You hypocrite, first
take the plank out of your own eye, and then you will see clearly
to remove the speck from your brother's eye."
-- Matthew 7:3-5

"Varför ser du flisan i din broders öga när du inte ser bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till honom "Låt mig ta bort flisan ur ditt öga" när du samtidigt har en bjälke i ditt eget? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så att du kan se klart när du ska ta bort flisan ur din broders." (Kombination av kunskaper från existerande Bibelöversättningar och egen översättning från den engelska texten ovan.)

Ett av mina absoluta favoritcitat. Det berör mig på djupet, gång efter annan. Någon annanstans (kanske direkt efter) säger Jesus ungefär "Döm inte, så ska ni inte själva bli dömda. Efter det mått ni mäter ska ni bli dömda." Det kan vara något att tänka på... Precis som citatet "Behandla andra som du själv vill bli behandlad". De är alla besläktade, uttalade av samme man under samma tidsperiod.
Det är viktigt att gå till sig själv först - av en väldigt enkel orsak: på andra dömer man sig själv. Detta är något som jag personligen vill leva efter, men långt ifrån alltid lyckas med. Då böjer jag knä inför Gud och ber om förlåtelse för de fel jag gjort, vet att jag får min förlåtelse och kämpar vidare. Och ber om förlåt... Och kämpar vidare. I en strid ström med många misslyckanden, men också med saker som jag till sist lyckas med. Det finns alltid en ny kamp att kämpa.
Det viktigaste är dock att det inte bara är andra som har brister... även man själv. Och det är inte bara man själv som har brister, också andra..

Ny språklag

Mikael Parkvall som har varit föreläsare på en av de kurser som jag har gått pratar om språk på TV4:s Nyhetsmorgon.

Carola och Alexander

En fantastisk kombination!

Att bry sig

Bild: www.fotoakuten.se

En gungställning - två gungor, fyra barn. Ett barn i varje gunga. Lillkillen sitter i en gunga och tittar storögt på tjejerna som står och drar i den andra gungan på varsin sida. De visar inte att de själva skulle vilja gunga, de säger inget om det, men de står där och drar samtidigt som flickan på gungan uppenbarligen bara vill gunga och inte snurra eller något annat. Framför allt vill hon INTE att gungan ska bli dragen sidledes. Hon skriker sluta, men tjejerna slutar inte. Hon ropar på mamma, men mamma kommer inte. (Inte en enda mamma syns till på gården.) Hon skriker sluta, igen, med samma resultat som innan.

Jag har sett det på avstånd - promenerandes på cykelvägen som går förbi lekplatsen. När jag är i höjd med den kan jag inte hålla tyst, utan håller en vänlig, kort föreläsning för tjejerna att de ska sluta. De slutar - så länge jag är i närheten. Jag ställer mig en bit bort, lyssnar och tittar. Det är nästan likadant som förut - med skillnaden att de faktiskt lyssnar efter en stund när flickan på gungan säger nej.

Tyvärr är det inte enda gången som jag har sett behov av att det åtminstone finns en vuxen (som bryr sig) i närheten. I "ghetton" som det jag bor i så behövs det engagerade människor, både som engagerar sig i de etniskt svenska barnen och i de med utländsk bakgrund. Och det behövs säkert inte bara i våra områden, jag är ganska säker på att "svenssonområden" också behöver engagerade vuxna - skillnaden är att där är en annan standard med ett annat engagemangsbehov.

Jag hoppas att mina ord om inte annat ingjöt lite extra mod i flickan, mod att säga ifrån. Det var säkert bara ett "test" från de båda andra flickorna. Ett test om hur långt man kan gå innan någon blir ledsen, arg och sårad. Något som alla barn testar på ett eller annat vis, men där vi faktiskt kan vara med och styra upp. Sätter vi inte upp riktlinjer till redan små barn, så blir det så mycket svårare när de blir äldre.

Sjal

För någon månad sedan skrev jag att jag skulle sticka en sjal utifrån en beskrivning som jag hade hittat någonstans här på nätet. Då undrade någon (kanske Maria eller Marika) om den skulle bli uppvisad här i min blogg.

Nu är den klar, och jag tänkte att ni skulle få hålla till godo med ett par suddiga bilder. (Förlåt.) Men jag tror att de gör sjalen lite rättvisa i alla fall. Den är stickad i ett garn som jag tror är mohair (jag fick det från en vän som inte var säker på vad det var för sorts garn) och den är stickad med stickor i storlek 8 (eller något sånt...).

Nygammalt projekt

Insåg just att jag mest skriver om mina projekt och tankar, inte visar dem i bilder. Det lär dröja ännu ett tag innan jag lyckas med det sistnämnda. Men berätta kan man ju göra!

Igår sprättade jag loss bakfickorna på ett par gamla jeans. De ska få bli fickor på ett annat par gamla jeans som jag har som arbetsbyxor. (Har insett hur fantastiskt bra det är med fickor på arbetarbyxor.) Jag tror att det kan bli riktigt snyggt, de gamla byxorna hade riktigt mörkt jeanstyg medan de som ska få fickorna har ljust. För egen del är det en kombination som jag har svårt att motstå - det är snyggt med samma typ av tyg i olika färger.

För övrigt är detta en idé som jag har haft under en längre tid, så det känns bra att ha kommit närmare slutresultatet!

En annan sorg

Man kan känna sorg över diverse saker. Jag blev ledsen idag för att jag insåg att mitt Lundby inte finns kvar. Men vad göra? Det är trots allt bara en sak. Får väl försöka bygga ett dockhus då.. Eller köpa något om jag snubblar över ett inte allt för dyrt. Nåväl, jag har i alla fall lite andra planer för tillverkning av saker till dockhus.

Solskensspridning mitt i regnet

Det behövs inte mycket för att göra en regnig dag lite gladare (hur trevligt och bra det än är med regn, så blir det till sist lite väl grått).

Jag och mamma hade varit inne på ICA Maxi och handlat. Hon körde fram bilen så nära som möjligt vid en ingång där vi inte skulle stå i vägen. När vagnen var tömd skulle jag gå tillbaka in med den, men då hörde jag en kvinna ropa "Jag kan ta den, jag ska ändå bort med min!". Så snällt, och så mycket glädje det blev av det lilla!
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Om du läser, så tusen tack för den enkla men varma och välkomna handlingen!

Ytterligare några ord om MJ

Nej, när lilla Paris hade sagt sina "Ever since I was born, Daddy has been the best father you could ever imagine ... I just wanted to say I love him so much." så fanns det nog få torra ögon. Mina var det INTE i alla fall.

Tack vare kanalen E! så fick jag möjlighet att se minneshögtiden för Michael Jackson, trots att jag hade jobbat när det var direktsändning. Oftast tycker jag enbart att sådant är makabert, men jag ville se denna. Dels för att MJ har varit (och kanske faktiskt fortfarande är) en av mina största idoler (tillhör dock inte den galna fans-skaran). Dels för att jag faktiskt vill komma ihåg något från allt detta som varit när det kommer yngre generationer och undrar vad jag tyckte. Min bedömning av det hela var att det faktiskt inte var speciellt makabert och "amerikanskt" utan äkta.

Och det var allt om det.

Vila i frid - Michael!

Lundby goes plankat?!

Jag drömmer om mitt dockskåp. Förhoppningsvis finns mitt gamla "Lundby" kvar i gömmorna hemma hos pappa. Det är vattenskadat (ser ut så i alla fall) och taket är borta sen länge - med andra ord finns det något att pyssla med.

Jag fick en idé om hur man kan göra "klängerväggar" för blommor till huset. Jag behöll en grön physaliskorg... Resten får ni räkna ut själva!

Men innan de blir fästa på huset kanske man skulle ta och göra om utsidan? Sätta upp plank och måla det rött. Eller ska man måla plankorna först?

Vänner: Släng inte era glasspinnar! Diska av dem och skicka dem till mig istället! (Eller ge dem till mig nästa gång vi ses. Miljövänligt och lite ekonomiskt... För mig i alla fall.)

En roman om frihet

Just nu läser jag en bok om konstnären John Agelii/Ivan Aguéli/Abdul Hadi (jag kommer att omnämna honom som Ivan). Ja, en och samma person. Otroligt roligt att läsa en biografi, utformad som roman med inslag av huvudpersonens självbiografiska texter.
Den som har skrivit boken heter Torbjörn Säfve och han har skrivit ett antal andra böcker i samma och andra genrer. Har inte provat på någon av dem, men denna har han lyckats bra med.

Han föddes i Sala, var samtida med Zorn, Strindberg, Cezanne med flera. Tidigt kom han fram till att han var konstnär, men fadern tyckte inte om påfundet och straffade det på sitt vis. Dock var Ivan snabb att hitta andra konstnärliga själar och skapade på så vis sin egen väg, bort från fadern och Sverige.

Väl värd att läsa, för mig känns det hisnande att få föras runt i Sverige, Europa och världen och möta konstnärer (i alla dess former) ur en annan konstnärs perspektiv. Att dessutom få städer som jag känner till uppmålade på hans synsätt och den tidsandan gör det extra intressant.