Så var man anställd då

Kan mer eller mindre betrakta mig som en anställd nu! Allt chefen ville veta var hur många procent jag vill komma upp i. Här händer det grejer! Inte märker vi så mycket av finanskrisen heller. Mycket intressant!

Det tänkte jag fira med att göra en tygkasse som det står JOBBET på och i den ska jag se till att ha bra saker, till exempel:

• uttjänta tandborstar (bra för knasiga hörn)
• bra tygtrasor (ibland så missar kunden att ha det)
• handkräm (för att händerna blir lyckliga)
• engångshandskar (som firman ska få stå för)

Jag tänkte också, för både jobb och träning, fixa:

• lagom konformade plastburkar för smothies (funderar på att kolla om Tupperware har)
• goda matlådor som går att äta varma såväl som kalla
• bra bröd att ha till matlåda/mellanmål
• göra massor av smothies, frysa in och sedan ta med mig dit jag behöver dem

Har ni några fler idéer på vad som kan vara bra att ha i en påse för en städfirma eller i frysen för jobb och träning? Tänk på att jag vill hålla mig till äkta varor!

Utrensning

Kläderna som jag lämnade in i affären var antingen ur säsong eller för få (de två som blev över). Men nu har jag rensat rejält i min garderob och har fyllt en stor kasse med kläder som jag ska lämna in där, med förhoppning om att hon vill prova att sälja dem.

Jag har även en kasse med blandat som jag med största sannolikhet kommer att lämna in på Bäckar små. Å andra sidan har jag ju förlängt månadslöftet om att inte köpa godis/kakor/läsk och att då lämna in den kassen i en annan andrahandsaffär som kan ge mig en fika: Det är väl inte att köpa, eller? Vad tycker ni?

Inte en sån som...

Att vara en sån som inte är en sån som kan vara ganska jobbigt. I alla fall om man inte har testat på det där man säger att man inte är en sån som gör.

Nu blev det rörigt... Men fundera på det någon sekund till.


Sådär ja!


Jag är inte en sån som går på gym, sa jag till mig själv under en väldigt lång tid. Och jag har provat! Och jag tyckte inte om det! Men sedan så tänkte jag igen... Jag är en sån som vill tycka om att gå på gym! Så då bestämde jag mig för att försöka. Och det var ju inte så illa.
Tänk om det mest är inställningen till en sak som formar en. Kanske inte alltid... men oftast?!
Vissa gånger vill jag inte vara en sån som. De gångerna är det helt okej att säga jag är inte en sån som. För jag vill inte supa mig dyngrak, röka och en massa andra saker. Men då är det ju också det ett aktivt val. Och då är jag väl helt enkelt en sån som inte röker.

Sannolikhet

Jag "vaknar" ibland med tanken "Det här händer inte!". Det finns vissa saker som är så overkliga, där man är så nära och så långt ifrån att sannolikheten att det där som hände faktiskt hade hänt är så liten att det troligtvis inte har hänt. (Och ändå så vet man ju innerst inne att det har hänt.)

Gymmat

Idag har jag befunnit mig ungefär en och en halv timme på gymmet (i gymmet?). Först en introduktion, sen körde jag igenom maskinerna. SÅ SKÖNT! I framtiden ska jag försöka att både gymma och simma samma dag, simningen ingår ändå i gymkostnaden.

Nu är det dags att börja planera för vad som ska ätas efter träningen. Jag behöver fylla på direkt efteråt, förutom med vatten så med något med energi i. Smothies har jag tänkt. Några idéer? Jag funderar på att göra mycket på en gång och styckfrysa. Tror ni att det fungerar? Några speciella mixer som ni tycker är bättre än andra?

Från stressad till lugn

Mycket stress och en hel del oroande grejer har gjort det svårt för mig att sova. Hur mycket jag än har försökt att lägga bort tankarna, så har de ändå snurrat.

En kväll, efter ett samtal som gjorde mig tämligen upprörd, så trodde jag att jag aldrig skulle somna. Men försöka var jag ju tvungen till, så jag tänkte att jag skulle läsa något. Jag hittade inget i bokhyllan som tilltalade mig. Så såg jag Bibeln, och den försöker jag läsa varje dag, så jag tänkte "ja, ja, jag tar väl den, det brukar ju stå bra grejer även om det inte alltid är en fullträff". Så jag läste den psaltarpsalm som var på tur, 45. Och den "var väl bra" men ingen hejdundrande upplevelse.
Så jag lade ner Bibeln uppslagen bredvid kudden och började lägga ner huvudet när ögonen fastnade på ordet: "Lugn!". Så jag var ju tvungen att läsa hela versen: "Lugn! Besinna att jag är Gud, upphöjd över folken, upphöjd över jorden." (Orden är från Ps 46:11, Bibel2000.) Jag repeterade orden för mig själv och somnade snart in i en djup och lugn sömn.

Var det en lyckoträff? Jag tror inte det. Det har hänt många gånger att texten har talat rakt till mig, så jag måste säga att det inte är mycket som skulle få mig att tro att något sådant bara skulle vara en lyckoträff.

Ha en välsignad söndag och ny vecka!

Utrensade kläder

Idag lämnade jag in tre utav tio (?) plagg som jag rensat ut. Mest för att de resterande inte var något som jag hade haft ork att ta tag i (= stryka). Hoppas att de går att sälja. Ska gå dit och se efter hur det blir med det på tisdag eller onsdag.

Med detta lilla arbete så har min extra kvadratmeter som jag brukar försöka hålla tom, åter blivit tom efter ett antal månader. Nu återstår bara den andra kvadratmetern som jag också brukar försöka hålla tom... att få tom. Det blir en lite mer spännande åtgärd... Men har i alla fall en kasse med grejer som jag ska lämna in till en andrahandsaffär - så blir det än bättre.

Det är SÅ skönt att bli av med grejer. Ju fler som åker ut, desto bättre. Hur många gånger kan jag säga det?

Sylten!

Vinbärssylten blev faktiskt riktigt god och alldeles lagom söt! Den blir nog ett lite lyxigare pålägg framöver.

Vinbärssylt

Hittade ett enkelt recept på vinbärssylt hos Allt om mat. Jag gjorde bara en omgång på röda vinbär, men kan tänka mig att göra som receptet föreslår. (Koka röda för sig och svarta för sig och sedan ha hälften av varje i varje burk.)

Misstänker ändå att jag kommer att komma fram till att jag klarar mig utan recept. För det brukar jag komma fram till. Men de är ju ändå bra att ha som grund!

Kläder

Har rensat ur garderoben lite, hittade en del kläder som jag misstänker inte kommer vara några favoriter även om jag tappar några kilon och kommer i dem. Varför? De är helt enkelt inte min stil! Dessa kläder ska jag (för de är hela och fina och inte urtvättade) ta till en affär i stan som säljer på provision åt en. Förhoppningsvis vill hon ha alla jag har plockat ut (annars vet jag inte riktigt hur jag gör, kanske tar bild på dem och sätter upp en lapp i affären om säljes) och förhoppningsvis så lyckas hon med att sälja dem!

Tur då att jag hittade två kläder på rean (49 kr/st) som är min stil. Så kommer det se så himla mycket roligare ut i garderoben.

Jag har för övrigt inte rensat klart där.

Julklapp

Jag har funderat över hur jag ska spendera mina julklappspengar. Att jag kanske skulle ha något slags tema för dem. Och gärna presentera tanken för er.

Först tänkte jag att jag kanske skulle lägga det på en knädator, men det känns inte riktigt bra. Efter många funderingar har jag kommit fram till något annat.
Pengarna ska gå till hälsosamma saker såsom träningskort (simkort), träningsutrustning (ny baddräkt vid behov), kosttillskott (vid behov) men kanske även någon retreat eller pilgrimsvandring. För också det är ju hälsa, att få vila och ro en stund. Borta från allt annat.
Kanske blir det ett och annat nytt klädesplagg också för pengarna, men då ska det vara sådant som går att kombinera med annat som jag redan äger. (Bland annat undertröjor att ha till min Maria Maruschka-tunika som jag skrivit om tidigare.)

Det låter som att jag blev superrik på julklappspengarna... Men det som står ovan är ju bara olika förslag på vad jag kan ha pengarna till.

Hur kommer du att använda dina pengar du fick i julklapp?

Utan shopping stannar samhället?

Med tanke på Anna Levins inlägg (=svar på ett mail) om shopping, så tänkte jag dela lite av mina tankar utifrån det hon skriver och den fråga som hon har fått.

För att samhället ska fungera så måste vi shoppa! Det är ett intressant påstående. Vilken är din första reaktion? Är du för eller emot?

För min del så är jag skeptisk. Inte måste vi väl shoppa och överkonsumera? Varför ska vi få i gång den karusell som äntligen har stannat av (även om inte julhandeln vittnat om detta)? Samhället har fungerat utan överkonsumtion förr, det borde kunna fungera även nu. Är inte dagens ekonomiska kris grundad på en konsumtion över tillgångar? Lån som människor inte har råd att betala tillbaka. Pengar som människor har använt, trots att de egentligen inte har dem.

Vi har naturligtvis alla våra orsaker till att vi gör som vi gör med vår ekonomi. Men jag tycker att det är (nästintill, för det finns alltid undantag) oförsvarbart när det kommer till julklappar och tingestar i största allmänhet. Behöver man ta ett lån, ska det vara till något vettigt, något som blir en investering. Men helst ska man ha byggt upp en buffert, så att man aldrig behöver skuldsätta sig.

De allra flesta kan spara (återigen: det finns naturligtvis undantag) pengar. Man behöver inte köpa märkeskläder (och måste man, så kanske det går att hitta i en andrahandsaffär). Man behöver inte ha senaste varianten av platt-tv, och definitivt inte fler än en. (Man får lära sig att samsas om tv-dosan!) Egentligen så behöver man ju inte ens ha tv, så behöver man inte göra fel med licensen. Man kan leva gott och vara uppdaterad utan.

Men hur får samhället in pengar? Faktum är att om vi sparar pengar, så att vi kan konsumera på ett bra sätt (t ex köpa en dator med helt egna pengar) så minskar med största sannolikhet personliga konkurser, mindre med pengar måste ut från Försörjningsstöd och med andra ord kan mindre pengar tilldelas den instansen (eller så blir den åtminstone mindre trängd).

Bryr vi oss om varandra, i stället för att bry oss om saker, ser vi den som är ensam... Då bygger vi upp en social hälsa, betydligt bättre än den vi har nu. För många människor behöver ofta mer tröst än vad de behöver vård. En tröst som kanske inte behövs lika mycket om de har människor runtomkring sig som bryr sig om. Så vad händer? Vården blir mindre trängd, och pengarna räcker bättre till där.

Ska jag fortsätta?

Medmänsklighet

Jag sitter på en länsbuss till min födelseort. Jag konstaterar att redan när jag kliver på bussen i stan så är den nästan proppfull, nåja, allt är relativt. Det sitter en svensk på varje 2-säte. Ungefär, vissa sitter två, men då är det antagligen par. Själv sätter jag mig på ett ensamt säte, eftersom jag då hamnar bredvid min stora packning.

Det sitter en ung familj i mitten av bussen; mamma, pappa och en 2-åring. Det är händelsen kring dem som detta inlägg handlar om. Barnet kräks. Då tänker man ju att någon enda faktiskt ska fråga om det går att hjälpa dem på något vis, kanske: "Har ni papper, annars har jag ett paket näsdukar här." Men nej, antingen så stirrar folk, eller tittar bort. Och jag tänker att någon reser sig nog snart och frågar, den någon är jag.

Att råka ut för något, där alla tittar på en, är inte så lätt. Det blir lite mindre jobbigt, många gånger, om någon faktiskt visar att den bryr sig. Kommer med lite papper, eller en extra plastpåse till gosedjuret och andra saker som blivit ofräscha.

Antagligen är det så att människor inte vet hur man gör. Måste man därför låtsas som att det regnar, trots att barnet gråter förtvivlat och att föräldrarna ser ut att känna sig maktlösa. (Även om de ganska snabbt finner sig och en medhavd toarulle.) Jag vet inte heller hur man gör, vad man säger, eller hur de kommer att reagera. Men jag vet att de allra flesta faktiskt blir glada för att man bryr sig, trots vårt sköt-dig-själv-samhälle.

Jag är helt klart för pay-it-forward-varianten. Fast man ska ju inte behöva uttala det. Det ska bara vara så! Vi ska väl hjälpa varandra, inte sant? I stort och smått!

Låt detta bli ett år när vi bryr oss om varandra, inte bara familj och vänner utan också dem vi möter på stan. Ge bort ett leende, köp en kaffe åt den som ser ut att inte ha råd själv, ge bort en krona (eller tjugo) till den framför dig i kassan när det saknas för den.

Det du gör för någon av dessa mina minsta, det gör du för mig, sa Jesus. Du kanske inte tror på Jesus, men du kanske hoppas på en bättre värld. Varsågod - Jesus talade om hur vi ska göra.

Att rensa

Apropå att rensa ut saker. Nu har jag ändå nått ett mål, fick ett antal dvd-filmer i julklapp - filmer som jag redan har, men på vhs. Det innebär att jag plötsligt kommer ha så mycket mer plats i mina hyllor! Längtar hem till dvd-hyllorna för att rensa ur!
Det bästa är ju, att jag fortfarande inte längtar efter att fylla på med mer. Jag vill bara minska mer och mer på det jag har. Och det går ju framåt med det, hela tiden. Det är skönt. Så skönt!

Löften

Inser att folk börjar skriva någon slags nyårslöften i sina bloggar. Jag tänker inte skriva något, men jag har idéer och tankar inför det nya året, kanske omformas denna blogg lite grand (utan att för den skull ta bort alla knasiga inlägg som jag gör). Mest växa till sig, få en nyare och bättre funktion. Typ Livet går långtsamt men endå framtå 2.0.

Ett möte med författaren Staffan Ekegren fick mig att fundera lite till.

Jag tror att jag ska införa "månadslöften" och januari månad ska gå ut på att inte köpa något godis/choklad/snacks. Blir jag bjuden är det förstås något helt annat... Ska klura ut de övriga 11 månaderna... eller 110 månaderna... Om jag orkar hålla på så länge ;-)
Reglerna är enkla: Avstå från något i en månad, vissa saker har helt klart rätt att återkomma flera gånger (m a o - inga idéer, lätt att plocka in godis-"förbud").