Ensam svensk

Jag var den enda etniska svensken i kyrkan idag (så vitt jag såg, men om det hade varit någon mer där hade jag nog lagt märke till det). En upplevelse! Blev väl omhändertagen från första till sista steget i byggnaden. Sådant gillas skarpt! "Du måste komma varje söndag när du är här i sommar!" var den ena trevliga kvinnans kommentar. Så rar. "Absolut!" sa jag, men tänkte att det måste bli om jag orkar.

Dessutom tyckte de kvinnor som jag pratade med att jag var modig som gick dit alldeles ensam. Men sanningen att säga: Jag har alltid känt en dragning till den stora byggnaden och nu har jag en anledning större än någonsin förr att ta mig dit. För även om jag älskar de sammanhang jag kommer ifrån, så inser jag att just nu är det inte platsen jag bör vara på. Jag bör vara på den plats där jag lär mig saker från den kyrkliga tradition som varit med och lagt grunden för alla andra kyrkliga traditioner (för/tillsammans med den Katolska kyrkan såväl som för den Lutherska kyrkan och alla därefter komna/kommande).

Kyrkan ger kraft och vila, även de gånger man inte förstår mer än "amin" (amen) och "mor" (helige/sankt, uttal: /måår/) och kan skymta något som påminner om grekiskans "Kyrie eleison" (Herre, förbarma dig). Så upplever jag det. Och många med mig. Ger jag min tid åt Gud, ger Gud något tillbaka till mig. Förutom allt det som Han ger i vilket fall, ty Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. (Matt 5:45)

Skrivande

Läser Linda Skugges blogg (i bokform) och tänker "Jag kommer aldrig kunna skriva sådär som hon gör". Då menar jag inte i sättet eller så, det klarar jag nog. Men alla bloggare verkar så himla uppdaterade hela tiden och de har tusen miljarder läsare. Linda Skugge är nu Linda Skugge, jag är... jag. Kanske är jag för snäv i det jag skriver (?) eller för spridd (?). Tankspridd i alla fall...

Läste några utkast till en bok igår. Jag tror att den kommer bli riktigt bra! Jag kan inte säga så mycket mer än så och att det kommer att dröja ett tag tills den kommer ut. Men jag blir stolt och glad över att se den, ska jag säga.

För övrigt så undrar jag vad som gör att jag gillar böcker i den stil Håkan Nesser skriver dem (i jag-format/berättarformat) och inte i, nästan, dialogform? Ni vet, böckerna där konversationerna bygger boken, med ett inkast av "Hon såg mannen i den röda tröjan med barnvagnen en andra gång och tänkte:..." Och vid punkterna kommer alltså "prat"-grejen igen. Jag kan i och för sig tycka att böckerna som sådana är bra, men sättet de framförs på kanske jag har mindre lätt för. Jag får liksom sega mig igenom de böckerna. Vilken författningsvariant föredrar ni?

Självförtroende och framtidshopp

"Det här är jag bra på!" sa jag i telefon till en f d kvällskursare. Wow! Vågar jag säga sådant om mig själv? När hände det??? Det är väl inget som går från en natt till en annan, men jag tror att den här bruden verkligen börjar hitta sig själv och framför allt börjar hon tro på sig själv! Att h*n råkade tro sig ha samma förmåga är antagligen bara möjlighet till delad börda, istället för att axla vissa saker själv.

"Den som söker finner", säger man ju också. Saker och ting faller sakta på plats. Det verkar som att det kanske blir lite enklare med finansieringen i höst än vad jag riktigt vågat (vågar) hoppas på. Dessutom kanske det har öppnat sig lite för en inkomst i alla fall. Det gör mig inte superrik, men många bäckar små (och mer än Tradera eller Bokbörsen - även om de säkert också kommer att göra sitt till).

Sen fortsätter jag väl jaga gratiserbjudanden. Igår fick jag ett par gratis trosor hem i brevlådan (jepp - helt gratis, utan att ens behöva betala för portot). Väntar även på tejp från Scotch. Och så har jag några kuponger på yoghurt och färsk pasta att hämta ut. Det känns ju också fint!

Stolt, nöjd och glad!

"Jag skryter om dig titt som tätt, bästa TSP-läraren jag stött på, har haft några stycken nu!" Kan man bli gladare eller? Tänk att springa på en av sina deltagare på studiecirklar man haft och som säger detta! Blir alldeles varm i hjärtat och nöjd och glad och stolt! Kan jag göra så att någon säger en sådan sak? Tydligen!

En svala gör ingen sommar

Just nu läser jag boken Yarden av Kristian Lundberg. Den är riktigt bra men inget som man plöjer alltför mycket i taget. (Men ofta och lite.) Den är inte så tjock, men den har INNEHÅLL. Något säger mig att författaren har skrivit fler böcker (omdömena på baksidan). Jag vill gärna läsa fler!!

Och ja, någon rubrik var jag ju tvungen att ha för detta lite allmänna inlägg. Jag sitter här och tänker att jag bör ta vara på de lediga stunderna, så målet är att vakna upp på dagarna och tänka "vad vill jag ha gjort idag". Det behöver inte vara något energikrävande. Det kan vara att läsa ett par kapitel, men det kan också vara att äntligen införskaffa en ny bh (det behövs!!) och regnbyxor (som behövs ännu mer!!).
Hur gör ni andra egentligen? Folk verkar så strukturerade och gör så mycket (även om det bara är infallet att göra en picknick). Jag tycker att jag aldrig kommer mig för någonting. Hur motiverar man sig? Är det just det där att plocka fram blocket och tänka Vad vill jag göra idag?

Dessutom funderar jag över något helt annat... Jag har köpt en oparfymerad hudsalva: Varför luktar den så skarpt?!