Mat och sånt

Kändes totalt misslyckat när jag i morse var tvungen att slänga en halv burk Philadelphia-ost. Speciellt som jag igår fick slänga fyra utav fem avocado (eller om det var i lördags) och ett halvruttet äpple. Då känner man att ens inköp inte varit så ekonomiska. Eller i alla fall så har ens användning av det man har köpt in inte varit så ekonomisk.



Kan ju trösta mig själv med att jag kom på vad det var för fel på kaffekannan och att jag lyckats sätta ihop den igen och ställt undan den i ett skåp, så att jag kan använda den när den andra kannan går sönder. Eller ja, om kannan går sönder, kanske ordvalet borde vara.

Lyckades dessutom göra en plåt "sconespizza" igår, fick oväntat besök just när pizzan gräddats klart i ugnen, men det blev ändå några bitar över som jag kunde stoppa in i frysen för framtida behov. Likaså har jag två portioner tillagad soyafärssås i frysen, som passar bra till onsdagar och fredagar då jag gör så gott det går för att äta veganmat. Det är alltid skönt att ha lite i frysen från dagar när man har orkat laga mat till dagar när man inte orkar eller hinner.

Trevliga hyllor

(Bild från Martha Stewart)

Jag säger bara JA! Här har jag en lösning på mina hyllplan, som jag inte har än. Har funderat över hur jag ska göra för att sätta upp dem på ett snyggt sätt, den dag jag har några plan, här verkar jag ha lösningen som jag gillar! Åtminstone till något hyllplan. Det tål väl att tänkas på ett tag till, fast jag tycker att detta var grymt snyggt.

Vad tycker ni?

Köket rasar samman!

Först gav min vattenkokare upp. Den började läcka i botten, vilket snabbt fick mig att vägra att ha något så farligt i mitt hem. El och vatten är ju ingen bra kombination. Idag ramlade kaffekannan isär. Varför vet jag inte. Glaset höll, men som ni ser är den nu i två delar!
Som tur är hittade jag en gång en likadan kanna, som jag fick för mig att köpa för att ha en för te och en för kaffe. Men nu brygger jag teet i tekannan som jag har köpt, så då passar det ju utmärkt att använda även kanna nummer två för kaffet.

Även mina bestick har börjat ge upp. De är såna där tvådelade där handtagen är i plast. Vattnet rinner in i dem och bildar rost och säkert en del bakterier, så en efter en åker de i sopen. Tack och lov har jag en syster som hörsammar mina behov, så hon såg till att jag fick en förpackning bestick i julklapp. Funderar på om jag ska köpa ett set till, så att jag har åtta av varje. Om det nu finns denna sort kvar fortfarande.

Uppenbarligen så är det i alla fall mitt kök som rasar samman. Tur att inte allt kraschar exakt samtidigt i alla fall!
Och är det inte värre än såhär, då är livet ändå ganska behagligt!

Många miljoner

Bild: Esbe.

Jag bor i ett sådant där miljonprogramsområde. Här är de flesta inte rika, men det betyder i och för sig inte att vi är fattiga heller. På vissa gårdar har man ganska bra koll på varandra, på gott och ont. Jag tycker till exempel INTE om när människor talar om för mig hur andra människor är, speciellt inte om det är i negativa ordalag. Jag föredrar att göra en egen bedömning och de flesta människor (egentligen alla människor) har ju kvaliteter även om man inte tycker om alla drag hos dem.

Något som är typiskt för sådana här områden är att man kan hitta lite allt möjligt som är i gott skick - kläder, videoapparater, möbler - som folk har placerat någonstans utanför sina förråd. Det är trist att folk slänger fullt användbara grejer (typ tv-bänken som inte ens har en skråma - för ja, det händer här likväl som i villaområden). Jag kommer att tänka på det friganerna försöker arbeta mot: överkonsumtionen! Samtidigt så ger det åtminstone chansen åt någon annan att få ta del av "lyckan".

Hur många miljoner ställs i våra förrådsutrymmen för att folk inte vill ha det kvar?

För övrigt beundrar jag friganernas kamp mot överkonsumtionen och stöder dem med varma tankar.

My life in ruins

Trodde nog att den skulle vara lite halvtrist och fånig. Fånig var den, ja på det där puttesnuttiga sättet. Men jag skrattade, så trist var den då rakt inte!

Georgia jobbar som reseledare/guide i Grekland och får alltid "den jobbiga gruppen". Dessutom längtar hon efter att finna kärleken, men verkar leta på fel ställe. En typisk romantisk story, ganska genomskinlig, men lagom mysig en regnig, blåsig, kall dag.

Prishöjning!!!

I höstas när jag började göra min prisjämförelselista så tänkte jag inte på att skriva datum, men jag gjorde i alla fall skillnad mellan butikerna. Faktum är att det redan då var 8 öre dyrare med Arlas ekologiska smör 250 g på Willys jämfört med Ica-butiken som jag brukar handla i.

Idag lade jag märke till att priset hos Willys ökat med 52 öre, till 20,5. 21 kronor om man betalar kontant! Måste nog kliva iväg till Ica och se vad det kostar där numera. Behöver ändå snart nytt smör.

Kanske börjar bli dags att dela upp vad man köper var igen? Det ser jag inte fram emot. Typ "Ica-listan" och "Willys-listan" på kylskåpet. Nåja, det funkar ju så länge affärerna är under samma tak! Eller så kör man Ica den ena dagen och Willys den andra.

Dessutom undrar jag om detta är på grund av den prishöjning de varnade för i höstas? Den som skulle komma överlag?

Glöm inte bort min tävling! Utlottning av Clinidermprodukter!

När saker på ett förunderligt sätt går ihop

Livets vägskäl? Bild: Esbe.

2009 var året när all luft gick ur mig. Jag orkade inte ha saker som ställde krav på mig - så jag skippade studier och a-kassa. Då tog jag extrajobb som erbjöds mig, gick eller cyklade och tog mycket sällan bussen. Tog emot ALLT som erbjöds mig; Vänners inbjudan till fika, lunch och middag. Jag tackade ja till halvfulla förpackningar med diverse frys- och torrvaror. Jag hade riktigt kass ekonomi, men fick det på något underligt vis alltid det hela att gå ihop. Jag tillskriver Gud den äran.

2010 kom orken tillbaka någotsånär. Så jag fick form och stadga i ekonomin och behövde inte oroa mig för räkningarna. Jag vågade släppa det krampaktiga taget runt, ja vad jag nu höll i, och tog mig med en väninna till Dublin. Den äran tillskrivs också Gud.

2011 är min plan att bygga upp ekonomin för tider som påminner om 2009. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men det kommer nog att falla på plats. Det ska också vara starten på livet där Gud och jag samarbetar, där jag får se vad min vilja är och verkligen lyckas följa den om Gud vill. (Jag har svårt att tro att Gud motsätter sig ens egen vilja, så länge den är god.) Och så hoppas jag att jag blir lite modigare, vågar säga ifrån lite mer men också att i ödmjukhet kan låta andras val få avgöra delar av mitt liv om de valen verkar vara av godo och om Gud vill.

Förhindra villfarelser

Har lyckats med bedriften att få betala till CSN per månad istället för per kvartal, det blir ju ingen skillnad på det ekonomiska, men man slipper få för sig att man har 590 kr mer i månaden än vad man har (jag brukar var duktig på att hålla reda på det, men nu blir det liksom inte behov av någon tankeverksamhet på det området - och livet ska väl kunna få förenklas när man kan?!).

(Det är egentligen ingen bedrift, för CSN är ganska snälla på den fronten! Men det var en bedrift av mig att äntligen komma mig för!)

Detta är i kampen för ett tydligare och på vissa plan mer strukturerat liv!

Pappas "risbräck" och special-popcorn

Läste ett gammalt inlägg och påmindes om något som pappa brukade göra åt mig och min lillasyster när vi var små.

Han köpte blockchoklad och popcorn. Så poppade han popcornen, la ut dem på ett bakplåtspapper, smälte chokladen och hällde över. Supergott godis! Egna "risbräck". Vet inte varifrån han fick tipset, men jag vet att han läste det någonstans. Är inte speciellt sugen just nu, men det kan vara bra att komma ihåg... Det blir ju nästan helt hemmagjort godis på så vis :)

En annan godisvariant var popcorn poppade i smör/olja (i en kastrull) och så socker och kanel över. Mums, mums!
Kanske hade han inspirerats av en resa till USA som han gjorde med jobbet, för på den tiden så blev alla mina kompisar överraskade över popcornen, men de tyckte att det var gott i alla fall!