Fyra nyanser av smaktillsättningar...

Jag ÄLSKAR senapssill! Jag tror att jag kan beskylla min pappa för detta, men sedan jag mer och mer har övergett e-nummer har det blivit svårare överlag att hitta sådant som jag tycker är riktigt gott. Än så länge fungerar exempelvis ICAs egen makrill i tomatsås och de flesta fiskbullar, även om allt detta kanske också egentligen borde gå under "falla bort"-listan, som e-nummersinnehållare.


Nå... Till min besvikelse har jag funnit första burken senapssill jag reagerat negativt på: Willys senapssill. Tidigare har jag reagerat negativt på Euroshoppers löksill. (Det är mina smaklökar som skricker "ÄCKLIGT!" och beklagar sig över en bismak.) Jag gör en lista... För just när det gäller fisk har jag inte helt vant mig att variera på den och behöver därför ha lite variationsmöjligheter på ugnsstekt lax och torskblock med tomatsås i ugn. Jag menar variationsmöjligheter på sådant som går lite fortare, eller i alla fall är någorlunda enkelt att få till efter en lång arbetsdag.

Vad har ni för mat som ni reagerar negativt på, som ni tidigare ätit med glädje och tyckt varit riktigt lyxigt? Och kanske vice versa... Att ni förut tyckte något var riktigt äckligt, men som ni nu anser vara en delikatess? I vilket av fallen: Vad tror ni är orsaken?

Ett hopp

Berörs så långt in i själen av Den hemlige miljonären på Kanal 5. Det blir i alla fall liiiite mer utjämnat mellan klyftorna. Och framför allt så tror jag att det kan ge många fler en skjuts att hjälpa varandra när behoven är som störst.

Hoppet att någon enda till ska få det bättre växer.

Gå in på kanal5play.se och se själv!

Lycka

Har nog varit lite tyst och småtråkig på sistone. Vem vill bara läsa om gratissaker och tävlingar? Men allt går ju upp och ner.

För en vecka sedan, eller så, funderade jag över "lyckan" som företeelse. Jag kom fram till att den är som ett skrämt djur som man vill hälsa på. Om man rusar fram mot den så springer den och gömmer sig, men sätter man sig ner på huk och väntar så kommer den, förhoppningsvis, till sist fram och hälsar.

Tänker jag efter lite till så tror jag inte att lycka är en känsla riktigt heller. Det kanske är därför som man kan säga att man är som lyckligast när man inte vet om det. När vardagen någorlunda flyter på, man har tak över huvudet, mat att äta och vänner. Kanske är det också därför man på ett sätt kan säga att lycka inte kan mätas i pengar? Fast det kanske går stick i stäv med att ha tak över huvudet och mat i magen?

Om lycka inte är en känsla, vad menas då med ett uttryck som "Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv!"?