fredag 2 augusti 2013

Den första slavan

I kväll ska jag fira min första slava. Slava är en ortodox festhögtid, en serbisk tradition. I mångt och mycket påminner själva välsignelseakten av brödet om liturgin (nattvardsgudstjänsten) men det behöver inte vara en präst som gör välsignelsen över brödet.

Kolach (slavabrödet).
Bild: St. George Serbian
Orthodox Church

Kansas City, Kansas
Slavan är en gudstjänst där ett helgon firas. Det kan vara hemmets/familjens helgon, det personliga helgonet, kyrkans/klostrets helgon och så vidare. Det är vanligt i ortodox kristen tradition att man vänder sig till helgon och ber om deras förbön (så som man kan be sina vänner om förbön) och ställer till någon form av fest på deras "födelsedagar" (det vill säga de dagar som de tilldelats som festdagar). Ett helgon är inte bara någon som man vänder sig till för förbön, det är också en person som har levt ett föredömligt liv och som av kyrkan betraktas som heligt. (Fördömligt och heligt är inte en parallell betydelse här.)

I den serbiska traditionen serveras det mycket mat, det är verkligen mycket kultur kring firandet. Det finns nog också en hel del serbiskt plommonbrännvin på plats. Som jag har förstått det så är det värdinnans största uppgift att se till att det finns massor av mat och att gästerna trivs. Jag kör hårt på den senare delen i dag, att se till att mina gäster trivs. Nyinflyttad som jag är i min lägenhet så har jag inte riktigt möjlighet att genomföra världens storbak och jag har inte haft veckor på mig att fylla frysen med goda piroger och annat. Det får bli nästa år.

Att jag väljer att försöka ta till mig denna tradition är för att jag tillhör den serbisk-ortodoxa kyrkan och för att jag tycker att det är en bra tradition att hålla fast vid. När man tidigare inte har haft tillgång till präst så har man kunnat fira en slava för att åtminstone få dela ett bröd tillsammans, även om det inte har varit "den riktiga nattvarden" så har brödet fått stå för att visa på gemenskapen i kyrkan. Kanske kan man se det som "den lilla kyrkans", det vill säga familjens, liturgi.

Jag hoppas att jag ska kunna fler sådana här texter om ortodoxa traditioner och dela med mig av matrecept. I skrivande stund så väntar jag på att mitt kolach (slavabröd) ska jäsa. Om det har blivit bra, så kommer jag att dela med mig av receptet här i bloggen och på Middagshjälpen.se (om jag får din epostadress kan jag bjuda in dig dit, så får både du och jag 500 poäng,).

Varsågod att följa med på min resa i den ortodoxa världen!

2 kommentarer:

LIENE sa...

Intressant att läsa :)

Är också kristen, fast inte ortodox. Hör bara till Kristus.

Esbe sa...

Roligt att du hittat hit :)
Du är nog precis var du ska vara! Kristen är min utgångspunkt, hjärtats tro är det viktigaste.