tisdag 19 november 2013

Hagia Sofia - kyrka, moské, museum

I somras gjorde jag en resa tillsammans med mina studiekamrater på Sankt Ignatios Andliga akademi. Vi åkte till Turkiet och var där i en månad. Vi gjorde besök på många olika platser och en av dem som betydde allra mest för mig var Hagia Sofia.

Hagia Sofia byggdes som en katedral för den bysantinska patriarken på 500-talet, när Konstantinopel (dagens Instanbul) erövrades i mitten av 1400-talet så gjordes katedralen om till Moské, men under Atatürk lät man Hagia Sofia bli ett museum och det är hon än i dag.

Många drömmar och tankar
ryms här. Bild: esbe.
Att kliva in i Hagia Sofia var för mig något helt otroligt. Jag har studerat den ortodoxa liturgiken som mitt ämne och har därför läst om både kyrkobyggnader och gudstjänsterna i dessa. Och Hagia Sofia bjöd verkligen in till att se hela historian, från 500-talet och framåt - åtminstone med lite fantasi.

I efterhand har jag läst museiguiden och den ger ett bra stöd för minnet och ett bra stöd när man är inne i byggnaden. Det finns mycket som lämnas fritt till fantasin, eftersom man helt enkelt inte vet vad som gömmer sig bakom all färg som man täckte väggarna med när katedralen gjordes om till moské.

Något som jag vill påminna mig själv och den som läser detta om, är att Hagia Sofia i mångt och mycket är gudstjänsternas utformandes moder, en utveckling hade skett fram till dess men med denna stora kyrka uppstod en katedralrit, som gör sig påmind på olika sätt i olika tider. Vill man läsa om den så rekommenderar jag teologen Robert F Taft The great entrence.

Som kristen så känner jag en dubbelhet inför att en katedral som skulle kunna ha varit en gudstjänstplats numera är museum. Men, som någon tröstande brukar säga: vi skulle inte ha råd att underhålla kyrkan och ingen vårdar den så väl som den turkiska staten gör. I dagsläget skulle den heller inte kunna bli varken kyrka eller moské igen, eftersom det skulle väcka alltför starka känslor i den turkiska staten, för att inte säga i hela världen. Och det räcker gott att kliva in där, den är ett stycke historia, men den är också full av liv. Så många människor som går där och tittar, som upplever, som funderar och tar reda på vad Hagia Sofia egentligen är. Det kanske är just därför hon står där och har stått genom krig och elände. Som ett vittne på den svunna tiden, som en fast punkt att återvända till när det svajar - för vem det än månde vara.

Inga kommentarer: