The open door - Frederica Mathewes-Green

En guide till det ortodoxa
kyrkorummet. Bild: esbe.

Jag började läsa Frederica Mathewes-Greens "The open door: Entering the sanctuary of icons and prayer" med både förväntan och en viss... en viss känsla av osäkerhet. Jag har inte läst henne förut, mer än någon enstaka kort skrift, ett inlägg i hennes blogg. Jag valde att läsa denna bok för att jag vill samla på mig en större förståelse och kunskap om kyrkans ikoner. En av mina förebilder berättar så levande och intressant om ikonerna, att jag skulle vilja ta till mig åtminstone lite grand av den kunskap som finns och kunna ge den vidare.

Boken, som är skriven på engelska, har ett vardagsnära språk som gör den ovana bekväm och lite mer införstådd med vad den ortodoxa traditionen innebär - åtminstone när det kommer till ikonerna (det finns så mycket, så allt kan inte och ska inte rymmas i en bok). Men också den som känner den ortodoxa traditionen kan ha nöje av boken.

Mathewes-Green ger en beskrivning av två av de mest kända ikonerna och några  festikoner som är förekommande i ortodoxa kyrkor. Samtidigt som man får en beskrivning av ikonen och dess betydelse (men man ska komma ihåg att det finns mycket mer att säga om varje ikon) så får man också hennes egna tankar och reflektioner.

The Transfiguration is said to have occured forty days before the Crucifixion, so that when that terrifying day came they [lärjungarna] would know, at least, that Jesus went to the Cross under His own power and of His own free will. Anyone who can manifest this kind of transformation has no need to go along quietly [...] not unless He wants to.
(s 133-134)

När jag läste detta föll en tanke på plats. Vi pratar så mycket om den fria viljan. Den gäller såväl gott som ont. Trots att jag fått så många tankar om fri vilja tidigare, så var det först här som jag reagerade. "Jesus went to the Cross under His own power and of His own free will." Av fri vilja går Jesus med på att korsfästas. Han accepterar kommande plågor och väljer att låta människors ondska göra slut på hans människoliv.
Det är en förebild för oss alla, oavsett tro. Vi måste låta andra göra sina fria val, och oss själva. Att tvinga någon annan att göra något - varesig det är ont eller gott - är att tvinga den andra från det fria valet. Vi kan erbjuda alternativ, men ska aldrig välja åt en annan människa. Inte utan att riskera att göra ett grovt brott mot den fria viljan. Självklart finns det gånger när det är bra om man använder sitt eget fria val till att rädda någon annan... man låter inte en femåring springa ut i en trafikerad gata för att den vill det och ibland har man valt att följa vissa regler och då får man acceptera att bli tillsagd om någon säger åt en om man bryter mot dem!

Mathewes-Green har fler tankar som smyger in i texten, men som är lite otydliga, tyvärr. Boken är lite för skönlitterär för att vara en riktigt bra undervisningsbok. Den är lite för mycket undervisningsbok för att vara en andlig guide, om det är vad man vill ha.
I slutet av boken finns också en liten ordlista för vad olika ord och uttryck i den ortodoxa traditionen innebär. En bra extradetalj, som ger ytterst ytliga kunskaper men som naturligtvis går alldeles utmärkt att bygga vidare på för den som vill.

Som jag skrev i början, så valde jag denna bok för att börja bygga på mina kunskaper om ikoner. Har den hjälpt mig med detta? Ja, det har den. Kanske mest för min egen del, jag ser på ikoner lite annorlunda nu än innan jag började läsa den. Men den har också väckt en längtan om att lära mig mer. Något som jag har möjligheter till med den litteratur som finns i min bokhylla. Så det kommer att skrivas mer om ikoner och deras böcker här i bloggen.

Den ömmande Gudsmodern,
rumänsk ikon. Bild: esbe

Som avslutning så vill jag ge en bild på ikonen Den ömmande Gudsmodern, i rumänsk konst. Samma grund som The virgin of Vladimir, som Mathewes-Green skriver om.