Fick Marie Picassos cd i julklapp - den är säkert bra - men bytte ut den mot Jill Johnsons Music Row och James Blunts singel 1973. Dels är jag aningen allergisk mot massproduktion, speciellt när artisten/artisterna låter likadant som alla andra som har kommit före. Dels är det roligare med en unik samling cd-skivor som står i cd-hyllan för att jag vill ha dem, inte för att alla andra har dem.
Mitt val av just Music Row var dels att sången Jolene fanns med, fantastiskt bra framförd av Jill. Dessutom fanns You Don't Have To Say You Love Me med, som en extra aptitretare. Just den sången har funnits med mig genom hela livet, i och med en kassettinspelning med en av min mammas goda väninnor och det dansband hon en gång var med i. Jag har alltid (kanske för att det var väninnan som sjöng den först) tyckt om den sången och kunnat den mer eller mindre utantill.
Vad gäller James Blunts singel så valde jag den bara på att det var just James som hade varit framme. Är sedan tidigare fäst vid hans röst, hade inte tid att lyssna på någon mer låt och jag var tvungen att fylla upp så att cd-bytet inte gick med förlust (alltså att jag bytte till mig en billigare cd än den som jag lämnade ifrån mig). Förvisso fick jag fylla upp med några kronor själv, men jag kan säga så här i efterhand att det verkligen var värt det! För än en gång så tycker jag att James har varit förträfflig.
Och vad gäller att byta julklappen: Detta var första gången i mitt liv jag gjorde något sådant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar