I dag var jag med om något otroligt. Efter att ha tagit mig från min barndomsstad till min nuvarande hemstad satte jag mig på en buss som skulle ta mig hem. Någon hållplats senare satte sig en mamma med sitt lilla barn framför mig (på barnvagnsplatsen). Efter en kort stund började vi prata, eftersom barnet ville ha min uppmärksamhet. Så kom det sig att vi pratade hela vägen hem. Och just utanför bussen så nämnde jag min barndomsstad, och när jag hade sagt det så sa hon att hon hade bott på en flyktingförläggning på den ort där jag gick i låg- och mellanstadiet.
Och nu, ungefär 20 år senare så bor vi på samma ort igen... Ibland känns det verkligen konstigt... det där med sammanträffanden. (Som jag inte tror är sammanträffanden.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar