tisdag 29 juli 2008

Från ensamhet till sällskap

Plötsligt var jag inte ensam i huset längre, nåväl, det ringde på dörrklockan och jag gick dit och sa hej till personen som stod där. Men vilken skillnad det är på ett hus när det finns fler än man själv som rör på sig där. Varesig det är djur eller människor. I detta fall var det ägarens bror som kom förbi för att kolla till gräsmattan (och fixa nåt med bilen, tror jag).
Det är såna gånger som jag plötsligt förstår varför jag trivs bättre med människor omkring mig än ensam. (Dock krävs det att människorna och jag känner varandra, sådär att man faktiskt ibland kan känna att soffan är en plats där man vid behov kan vara tyst.)

2 kommentarer:

Jossan sa...

Ja, jag håller med. Jag trivs egentligen bättre med folk omkring mig, men har jag varit ensam ett tag är det svårt att vara med mycket folk.
Kommer det folk tillbaka dit där du bor snart, eller är du där alldeles själv?
Kram

Esbe sa...

Jag är där ensam, men jag trivs rätt så bra. Finns ju folk runtomkring som jag kan prata med. Sover mest där, faktiskt. Och det är skönt med tystnaden i huset.