Heltid med umgänge

Har stekt ett antal köttbullar idag, låt oss säga 40 stycken +/- 10. Eller rättare sagt, jag håller på. För på något vis har dagen gått och jag har liksom skjutit på görandet, men när jag väl står vid spisen så kommer tanken till mig: Det är så fridfullt att få stå där och rulla sina egna köttbullar! Jag vet vad de innehåller, vilket är väldigt positivt, men framför allt så har jag en tyst stund där jag kan reflektera över dagen, låta tankarna komma och gå, men framför allt ha en ostörd kommunikation med Gud. Som för att ge en liten replik på min vän Lila jags inlägg om att umgås med Gud.
Förvisso anser jag, liksom hon, att jag lever med Gud, han är med hela tiden. Med andra ord är Gud en totalt närvarande levnadspartner. Men den där lilla extra, tysta tiden, den skulle jag nog kunna kalla för umgängestid med Gud, för där finns det inget som stör vår kommunikation. Mina kanaler är öppnare, det brusar inte runt omkring. Samma sak vid en promenad, som vid matlagning. Så för min del kan jag nog säga att jag umgås med Gud (när man ser det i utan-brus-bemärkelsen), även om jag samtidigit anser att han är med mig överallt och att jag inte kan oumgås med honom.

Betänk orden i psalmen En liten stund med Jesus (bara 1:a versen med):

En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt.
Den ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus
och allt förändrar sig.