Orden

Att mötas av de där orden i gudstjänsten; orden som talar rakt in i hjärtat, som påminner om vem jag är, varför jag är här och om varför jag absolut inte kan hålla tyst om vad jag har fått veta!

Jag tror verkligen på Gud. De senaste 11,5 åren har inte varit enkla, det kan jag under inga omständigheter påstå - det finns mycket i denna värld som mycket väl kunnat få mig att undra om Gud finns alls. Men det har ändrats. Sedan några år är jag så viss att Gud finns att det inte finns något att ifrågasätta (vad gäller Gud) för min del, men det finns ändå saker som jag tampas med mellan varven. Tack gode Gud för det!! Jag är mänsklig!

Johannes av Korset (eller var det Teresa av Avila? kanske båda!) sa något i stil med att vissa saker GÅR INTE att förklara med Gud. De måste upplevas. Jag håller absolut med! Det gäller bara att våga ta steget att säga: "Okej Gud, nu får du göra som du vill med detta." Och mena det. Och vänta...
Ibland så ekar svaret långt bak i huvudet nästan med en gång, ibland kan det ta en väldans massa tid. Men Herren, Herren som jag är viss om är den Gud som har skapat jorden, har allt i sin hand. Han ser och vet, och precis i rätt stund sänder han en människa, en ängel eller något annat i din väg som ger dig svaret som du väntat på.

Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig.
(Psaltarpsalm 143, vers 8)

Må ni se Guds verksamma händer den kommande veckan!