Hemlös: Med egna ord

Som rubriken anger så är det just den boken som tillsammans med en massa andra iakttagelser är upphovet till detta inlägg.

Kärlek, smärta, frustration... Jag tror inte att jag kan räkna upp alla de känslor som boken Hemlös: Med egna ord ger mig. Men jag påminns och ställer mig frågan: Hur kan jag klaga när dessa människor inte ens har tak över huvudet? (Trots att det visst kom någon sån garanti för något år sedan.)

Jag har varit stolt och nöjd med Sverige. Fram till när jag insåg att människor som inte borde utvisas har utvisats. Än värre blev det när jag läste bloggen Social outcast. (Hennes blogg verkar för övrigt ha tystnat. För alltid??) Och nu läser jag som sagt ovan nämnda bok och hela mitt inre skriker: Skitbyråkrati!

Bilden av mitt hemland har varit så fel, här får den som är hemlös inte ens bygga en koja i skogen (svartbygge, etter värre om man inte äger marken antar jag). Byråkratin slår knut på sig självt - varför är det bara människorna som drabbas av den som ser det? Varför gör inte politikerna mer?

Hur svårt kan det vara i dagens Sverige att låta bygga billiga bostäder så att de som säljer exempelvis Situation Sthlm (det finns minst en systertidning - i Göteborg) kan få chansen att ordna till sina liv igen. De är ju helt vanliga människor som samhällssystemet många gånger har satt krokben för, redan från början!

Men vad ska man förvänta sig? I detta land där arbetstillfällen "hoppas över" för att de inte anses människovärdiga (till exempel packa folks kassar i mataffären).
Det är ju klart så att något har gått snett i vårt avlånga land.

När jag ser en person som säljer Situation Sthlm så önskar jag alltid att jag inte har det senaste numret (önskan slår oftast in). Visst skulle jag kunna köpa flera av samma nummer, men det känns lite ologiskt - om jag nu inte väljer att ge bort dem som någon form av present. (En tanke som tåls att tänkas på lite till!)

Annars kan man köpa boken Hemlös: Med egna ord och stödja hela projektet. Läs mer här om projektet, köp boken här.