På det första kalaset önskades Hello Kitty-grejer, pussel och bilar. Och det blev väl just de sakerna också. På det andra kalaset önskades så lite ting som möjligt och gärna gåvor till Läkarmissionen, getter och träd. Kontraster!
Så här i fastetider (ja för de olika kyrkliga traditionerna, främst den Katolska och Ortodoxa, men även de som står som Lutherska "statskyrkor" såsom Svenska kyrkan och Anglikanska kyrkan) när man lite extra ska beakta sin dödlighet, arbeta på sitt andliga liv och tänka på och om möjligt göra något extra för de marginaliserade, då ställs dessa kontraster lite extra mot varandra.
Häromdagen såg jag att någon hade skrivit på sin statusrad på Facebook, där andemeningen var såhär:
Jag har inte tid att ödsla tid att hata dem som hatar mig, jag har fullt upp med att älska dem som älskar mig.
Det är fina ord, men i mina ögon inte tillräckliga. Herren Jesus sade så här:
Älska din nästa.
"Din nästa" är varje annan person i världen. Har du tänkt på det? Även Gahddaffi. Visst är det svårt att dra tanken så långt? Moder Maria Skobtsova, ett helgon i den ortodoxa traditionen, fick dessa ord sagda om sig av sin egen mor:
Min dotter är en sann kristen, för henne existerar varken grek eller jude, utan bara en olycklig människa. Om ni hade varit hotad av någon olycka skulle hon ha hjälpt er också.
(citat ur Den gömda pärlan - Moder Maria Skobtsova av Sergij Hakkel)
En kort stund senare fördes Moder Maria iväg av någon i gestapo, mot en säker död i ett av alla förintelseläger. Men ja, det kan jag säga på det jag har hunnit lära känna henne, hon hade gett Hitler sin sista brödbit om hon sett att han behövde den. Det är sann människokärlek! Det handlar inte om känslor, det handlar om att utan en tanke på egen vinning göra gott för den människa man möter.
Också en kontrast, i dagens värld.
6 kommentarer:
Fullt så kärleksfull tror jag inte att jag kan bli.
Snarare tillhör jag de som försöker undvika negativism och istället omge mig med glädje och positiva människor och skeenden.
Tyvärr ligger det nog ett mått av egoism i mitt sätt att hantera min omvärld, även om jag knappast är ensam om att resonera så.
Kära Mångmamma :) Jag tror nog att, som du säger, de flesta snarast ägnar sig åt att älska dem som älskar dem och det är för allt i världen bättre än att inte älska alls. Men det är viktigt att komma ihåg "att älska" är inte en känsla, utan något som man gör. Vet inte om jag riktigt lyckades få fram det i inlägget!
Fint skrivet och det är en fin tanke. Och när jag själv har alla pengar jag behöver (inte för några utsvävningar direkt, men så räkningarna är betalda och mat på bordet och kanske en hårklippning) och tid som jag behöver, så tänker jag så, eller försöker åtminstonde... Men så fort jag själv saknar något av ovanstående så blir det så att jag sätter mig själv (och min familj) närmast. Lite skenheligt kanske.
Suss: Välkommen hit! Jag tror visst att man behöver tänka på sig själv också. Det är var hjärtat är som är det viktiga!
Kloka ord.
JAg lärde mig för flera år sedan då jag blev sårad av en människa att det bästa för mig själv är att förlåta den andre. Först trodde jag att det var omöjligt, men när jag sedan lät tanken gro i mig - så kände jag att jag själv mådde bäst om jag förlät. Så att älska och förlåta - det är nog grunden...
Tack Maria! Visst är det förunderligt att förlåtelsen är så stark! Att själv be om förlåtelse styrker också, har jag lagt märke till!
Skicka en kommentar