Norwegian wood

Bild: esbe.

Jag har inte förstått mig på Beatles-låten och därför har jag nog hållit mig undan boken med samma titel. Men när jag började läsa den var det svårt att släppa den.

Jag får inte riktigt ihop början med slutet. Men man får inte alltid det i verkliga livet heller.

Huvudpersonen, Toru, minns en period av sitt liv som sträcker sig mellan sena tonår och att vara ung vuxen. Språket som författaren använder är vackert målande och räds inte detaljer för varken det svåra i livet eller det erotiska. Men det handlar om så mycket mer än detta. Det handlar om människors liv som vävs samman och som går isär.

Ibland när jag läser glömmer jag att det handlar om japanska samhällen, de beskrivs så bra att det känns som att jag har varit där. Städerna, naturen och årstiderna sätter sig som gjutna. Kanske är det därför som det är först när boken är slut som det går att lägga den ifrån sig på riktigt.

Jag ser fram emot att läsa Murakami fler gånger, andra böcker. Jag har hört att Norwegian Wood är den minst krångliga eftersom den inte har så många parallella berättelser utan snarast en sammanvävd.