Ibland får jag för mig att jag för några år sedan stängde av alla känslor utom skratt och apati (om de nu kan räknas som känslor) men de senaste dagarna har jag sett och förstått att om det nu var det jag gjorde så har jag definitivt börjat vrida på känslovreden igen - något som känns som en vinst. (Och det är klart: Jag har inte stängt av känslorna innan, men jag har inte visat dem någon annanstans än i mörkret inför Gud och kudden.)
De senaste dagarna, när jag själv har mått som allra bäst - känt att jag orkat lyssna och engagera mig - så har jag också fått det "utnyttjat" av andra. (Tack och lov! Jag är trött på att vara den som behöver ta, nu när det dags att orka ge helt och fullt igen.) Jag har verkligen fått se många olika baksidor, bekymmer och problem som jag kanske inte alltid känner igen mig själv i helt, men som jag ändå på något sätt har kunnat se, aningen kanske förstå, men framför allt fått vara ett lyssnande öra till. (Man behöver inte alltid ha något att säga.)
Att få möjlighet att lyssna på andra människor är faktiskt något utav det största som finns i livet. Inte nog med att man får låta någon annan dela sin börda, jag får öva mig i det jag vill öva mig i: Lyhördhet och tålamod. Och att vääänta (sagt på en aning småländska - den anekdoten kan jag berätta om en annan gång). Att ha ett lyssnande öra ger ju inte bara tröst åt personen man lyssnar på, de ger också en själv en aning kunskap, visdom och förståelse (förhoppningsvis) som man inte annars skulle kunna ha. För får man inte praktisk kunskap i sådant man lär sig från böcker om själavård, pedagogik och allt möjligt annat: Då kan man nog faktiskt lika gärna strunta i att försöka. För egen del möter jag oftare medmänniskor som förstår mig än vad jag möter yrkesmänniskor som gör det, och jag vill aldrig någonsin bli som någon av dem som ger stencilerade svar - även om det finns många gånger jag önskar att det fanns stencilerade svar att ge.
Jes 50:4 (Enligt Bibel 2000) Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod. Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar