I dag ökade min månadskassa med 21 kronor. Jag fick alla pappas pantflaskor (glas, ett visst bubbelvatten) som han hade drällandes på sitt 'kontor'. Med andra ord kan det finnas en form av ekonomi i pantflaskor och -burkar.
Förutom detta lilla glädjeämne, så fick jag också träffa min härliga, underbara barndomskamrat och hennes pappa också! (Och katten, förstås!) Det är ju något visst med att träffa människor som man har känt hela livet. Eller åtminstone sedan man var 7. Man snuddar kanske vid en aning vemod, ett antal glada skratt och både dåtid, nutid och framtid blir ett härligt potpurri av gemensamhet!
I övrigt fortsätter jag förstås förundras över hemstaden. Jag möter vänner, känner igen alla bussförare och vet hur långtid det tar att ta sig från A till B. Sådant kan jag sakna när jag inte är här, även om det börjar hända något liknande i min andra hemstad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar