Det finns flera fördelar med att ha minst ett syskon, där en av de största fördelarna är att man har någon som på något vis kan förstå en bäst av alla. Man känner till varandras bra och dåliga sidor, man vet att behöver man så ställer h*n alltid upp (i alla fall generellt sett). Detta gäller nog för övrigt främst när man har växt upp tillsammans och inte har allt för många år mellan sig.
Sedan finns det ett annat syskonskap som jag absolut förespråkar. Där det också finns en outsinlig kärlekskälla. Där ödmjukhet och omtanke alltid ska gälla. Det syskonskapet har sin fullkomlighet, sin stolthet, sin värme och sin kärlek i och med Herren. Ty utan Kärleken kan det syskonskapet inte finnas - Kärleken som är Herren Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar