torsdag 26 juni 2008

Vemodets vind

Jag står på balkongen och hänger tvätt. Njuter av att det är härligt ute, barn som skriker, fåglar som sjunger... Men så kommer den, den otroliga, överväldigande känslan: Vemod.

Var kommer vemodets vind ifrån?

Det liksom knyter till lite lätt i magen. Jag slås av att det finns människor som jag fortfarande älskar djupt, men som jag aldrig igen kommer att kunna tala om det för.

Visst är det tänkvärt att man slås av det när det är härligt ute?

Inga kommentarer: