I dag var det som att ett fönster i min själ var öppnat på vid gavel och genom detta så strömmade en fräsch, uppfriskande vind som fyllde hela mitt inre med nytt syre.
Jag fick en påminnelse om Guds storhet, kärlek och stolthet över sin skapelse. Och hans sorg. Även om inga av orden omnämndes i predikan, så vet jag att det är så det är. Mellan raderna kunde jag höra det. "Släpp taget, släpp taget, oroa dig inte! Ty din Gud är med dig, lita på honom!"
O LORD my God, I take refuge in you; save and deliver me from all who pursue me...
-- Psalm 7:1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar