Min värld

Jag gick i min egen lilla värld - både till skolan och hem.

På ditvägen lyssnade jag noggrant på Teds alla ord precis innan frasen "men Betlehem, det var längesen, som tre vise män kom till Betlehem". Varje gång. Varje vers.
Och jag tänkte att ja... Det är väl så livet är, man har ett hopp för framtiden, men det finns morgnar man vaknar och känner ångesten gro. (Även om min ångest oftare kommer innan jag somnar - och att den faktiskt inte alls är speciellt vanlig.)

På hemvägen tänkte jag att jag har blivit väldigt tyst på alla håll. Fast det är inte riktigt sant det heller. Jag har bara börjat njuta av att vara jag, mitt i livet, just där jag är. Vissa kallar det mindfullness, jag kallar det nuet. Och i det nuet, så vandrar jag med min Skapare. Aldrig riktigt ensam, även om det kanske ändå känns så ibland (men inte idag).