En till helt obetalbar bild! Ja... Jag kan inte rå för att jag råkar gilla denna kattkonst...

Datoriserade drömmar

Jag har absolut spelat för mycket TheSims i sommar. Inte för att det utspritt över ett år handlar om så många timmar, men... I natt hände det igen. Jag hade med TheSims-funktioner i mina drömmar!

Här är först en snabbförklaring för er som inte vet vad TheSims är:
Spelet är ett spel där man styr simmars (oerhört lika människor) liv. Man ska se till att de mår bra, att de har pengar, får göra sina toalettbestyr och så vidare (förvisso går de lite självmant också, men man måste ändå ha koll på humörmätare och annat).
Humörmätare - ja, där ser man exakt hur de mår. Behöver de ha lite mer roligt (titta på tv, spela dator, läsa o s v), håller de på att bli tjocka (sätta på radion och göra ett aerobicspass eller två, för att motverka) och så vidare.
I de äldre versionerna hade de som en liten diamant ovan för huvudet, som var grön när allt var okej och som blev röd när det blev riktigt illa.
Man kan klicka på simmarna för att välja olika saker de ska göra (eller klicka på olika saker för att simmarna ska göra något med dem).

I min mycket förvirrade dröm, så hoppade allt mellan att vara "verklighet" och lek i ett dockskåp. Plötsligt så var drömmen ute och flög över skogen och det glimmade till. Drömmen blev förvånad och gick tillbaka och kollade vad glimmet var. Det var en ande som kom flygande. Plötsligt så kunde man klicka på den, och välja om den skulle få en bakelse eller ett glas mjölk när den kom fram dit den skulle ("verkligheten" eller dockskåpet). Drömmen valde bakelse och anden blev så glad och nöjd...

För många år sedan hade jag en annan dröm med TheSims-anknytning. Då hade alla i drömmen humörmätare (diamanter) snurrande ovanför huvudet. Håhå, jaja. Jag säger då det!

Det jag vill ha sagt är alltså: Spela inte för mycket TheSims, det slutar ändå bara med konstiga drömmar!

Jag är i en tyst period. Jag märker det på så mycket. Men jag tror att det är sommaren med alla sina aktiviteter som har gjort mig sådan. Det lär vända. Jag tror det.

Bara så grymt obetalbar!

"As long as the earth endures, seedtime and harvest, cold and heat, summer and winter, day and night will never cease."

Genesis 8:22

Gårdagens bästa

Gårdagens bästa var nog den cirka tioåriga flickan som tittade på mig och sa: "Du är vacker!"
Sådant kan man leva länge på!

When they kept on questioning him, he straightened up and said to them, "If any one of you is without sin, let him be the first to throw a stone at her [the woman caught in adultery]."

John 8:7

Tänkvärda ord.
Döm inte, fundera över dina egna brister i stället. Oftast kan man hitta ett liknande fel hos sig själv, om man stör sig på något hos en annan människa.
Frågor som jag brukar ställa mig själv när jag hamnar i en situation där jag blir irriterad över/dömer en medvandrares brister:

• Varför reagerar jag så här?
• Var är min bjälke, när jag kan se min medvandrares flisa?
• Hur kan jag förändra mig själv?

Några sekunder... En känd, men okänd, röst sveper igenom huvudet. Bara som en viskning av något mycket avlägset. Dåtiden sammankopplad med nuet, en bild av en bekant som alltid har varit bekant men vars röst är välbekant ändå.
Är det inte lite underligt? Att det plötsligt går att förnimma en människas röst, en människa som man absolut inte känner, men att det är nästintill omöjligt att frammana bilden och rösten av dem som står en närmast?

Efter en härlig, ledig dag igår, som "påbörjades" med en lunch tillsammans med pappa och syrran, sedan shopping med den senare omnämnda, på det kaffe och kex med'na och så en härlig avslutning på kvällen med Ciderhusreglerna, Subway-mat, micropopcorn och en mycket god vän, så sov jag tio timmar i sträck. Vaknade med andra ord kl 11 i "morse". Men fy så skönt det var! Jag är helt vederkvickt på alla plan. Det vill jag tacka min Skapare för i dag. (Samt ett par öronproppar, en skön säng och inte allt för varm lägenhet.)

Ciderhusreglerna är en feel-good-film på sin alldeles egen nivå. Inte för sliskig, inte för mycket romantik, inte för mycket tycka-synd-om, inte för mycket någonting. Bara alldeles laaagooom. Den får gärna flytta in i min dvd-hylla. *hint hint till vem som än läser* ;-)

Som Bill-Inge en gång sa: En paus är som en kort, kort semester.


(Bill-Inge är älgen på Billinge-osten...)

At this they tried to seize him, but no one laid a hand on him, because his time had not yet come. Still, many in the crowd put their faith in him. They said, "When the Christ comes, will he do more miraculous signs than this man?"

John 7:30-31

Paul Potts

Paul Potts är min idol. Inte så att jag skulle ställa mig och skrika och gapa om han gick förbi, eller ens så att jag rusar till affären efter hans cd (även om jag är bra sugen på att göra det). Nej, han är min idol för att han har en så himla skön syn på livet.

I programmet jag såg i lördags sa han något i stil med att det finns inget att förlåta i det förflutna, för om han inte hade varit med om det, så hade han inte varit den person han är idag.

Ändå så ryser jag lite inombords när jag tänker på vilken näsknäpp alla ändå fick, den där gången när den småfete, något tandlöse, mobilförsäljaren står där på Britains got talents scen och säger att han ska sjunga opera. När juryn småflinar lite och tittar i sina papper och allt annat förutom att titta på Pavapotti (som han skämtsamt kallar sig ibland). Fast just då visste de ju inte.Så öppnar han munnen. Han öppnar munnen och de allra vackraste toner som en människa har tagit strömmar ut ur hans mun. Publiken jublar och gråter, juryn är tårögd. Paul Potts själv ser inte ens hur juryns ansikten ändras från mycket skeptiska till helt hänförda.

I slutänden så vinner han hela alltet. Han förstår det inte själv. Det syns på honom - det är inte något han säger. Han förstår det inte själv.

Och några sekunder i allt detta så kan jag känna igen mig själv. Det flimrar till lite, som att jag kan tänka det som han kanske tänkte när han insåg att han skulle få sjunga för självaste drottningen av Storbrittanien: "Klarade jag av det där?". Ändå är Potts så enkel i sitt sätt. Han verkar inte det minsta divig. Och därför, just därför så blir han en idol för mig.