måndag 19 januari 2009

Tacksamhet

När jag gick hem från stan i kväll så kom en enorm tacksamhet över mig. En tacksamhet som överväldigat mig många gånger, som i dag lät en sång som är väldigt speciell för mig i min relation till Gud komma över mina läppar:

Dra mig nära Dig, låt mig aldrig gå.
Jag lägger ner allt för Dig, Du säger mig:
Jag är din vän. Du är mitt begär,
Du och endast Du.
Ingen har en famn som du.
Där jag kan vila tryggt just nu.
Hjälp mig hitta fram, för mig hem igen.

Du är mitt allt, Du är vad jag behöver,
Du är mitt allt, jag vill va nära Dig.



Jag kommer aldrig kunna hålla tyst om vem Gud är. De flesta bönesvar skulle säkert var för sig kunna ses som en slump, men när de inträffar gång efter annan så går det inte längre att tro på slumpen.
Ett rop på Jesus i mitt mörkaste mörker tänder ljus och hopp inom mig. När oro håller mig vaken om natten så ropar jag på Jesus, och mitt i oron finns plötsligt en frid. Det kanske inte regnar guldpengar över mig när jag har dålig ekonomi en månad - men jag har vänner som plötsligt får för sig att rensa frys och skafferi när jag är i deras närhet, en grönsakspåse här lite älgfärs där, månaden är räddad. När jag är trött på mina kläder, alla byxor är lappade och tröjorna slitna och urtvättade - någon hör av sig och undrar om jag vill ha en kasse kläder. Slump? Nej, jag tror inte det. Nej - jag är viss om att jag har en omsorgsfull Fader som vet mina behov. (Läs i Matteusevangeliets kapitel 6, vers 26 - texten nedan.)


Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de?
Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?
Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.
Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.
Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!
Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med?
Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.
Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Inga kommentarer: