Vaknade i ottan, gjorde en kopp te och några ostsmörgåsar och fann ett avsnitt av Lilla huset på prärien på tv:n. Morgonen var som gjord. Slappnade av så mycket att jag kunde sova några timma till sedan. Ja, tack! tyckte jag, eftersom jag även denna kväll tillbringar flera timmar på korrekturet.
Lilla huset på prärien hade sin sedvanliga sensmoral: Behandla andra som du själv vill bli behandlad och var älskvärd - bli älskad. Men visst var det underbart att återse dem: Charles, Caroline, Mary, Laura och Carrie. Och familjen Olsen med sina idéer... Jag kan ju inte rå för att det känns riktigt bra när Caroline på sitt eget lilla sätt får ta Harriet i örat (bildligt talat alltså).
2 kommentarer:
Men, men, men, är det "Little Joe Cartwright"- varianten på Lilla huset?
Huuuuuh, tänker jag. Det enda som stämmer överens med bokserien är väl namnen...
Storasyster, ex.vis, blir blind i originaltexten i böckerna. Inte ens det är väl rätt i TV-filmen?
Jo då, Mary blir blind i tv-serien, men minns jag rätt så stämmer det ändå inte med tv-serien. Jag tycker att de är så pass olika så det går alldeles utmärkt att se på tv-serien och läsa böckerna utan att det ena störs av det andra. Men jag har sällan problem med böcker som blir filmatiserade, värre med filmer som blir böcker...
Skicka en kommentar