Åh, jag har kommit på att jag är förtjust i onomatopoetiska ord. Kanske inte i orden i sig, men själva uppkomsten av dem - deras spegling av det egentliga ljudet.
Nästa gång du hör någon skratta, fundera på om personen skrattar
hihi
haha
hoho
eller
hehe.
I de flesta fall blir det inte exakt lika, förstås, men jag har vänner som verkligen skrattar "hihihihihi".
Eller som hästen som säger gnägg här hemma i Sverige, men igo-go i Ryssland. Ändå är båda onomatopoetiska ord.
Även puss är ett onomatopoetiskt ord, enligt vissa... Vad tycker du, om du får fundera lite. Är det ljudhärmande?
4 kommentarer:
Hmm, jag tror mer att jag gnäggar fram hahaha =)
SV: Tack så mycket, blir glad för dina ord! kramkram
Onomatopoetiska ord är ju också inte bara interjektioner utan också en hel del verb: viska, råma, hoa etc. De finns i alla språk och berättar ju så tydligt att man faktiskt kan uppfatta ett ljud på olika sätt.
Esbe, jag blev glad att du tar upp det här, eftersom det finns en så stor spännvidd i onomatopoesin. Själv skrattar jag "hahaha", "hihihi" eller "höhöhö".
Puss är definitivt onomatopoetiskt!
Jonatan: Varsågod. Kände ett behov av att prata om dem :)
Roligt att du uppskattar mina små språkliga betänkligheter!
Skicka en kommentar