Hedrad!

Måste börja med att säga att jag blev VÄLDIGT glad för Rolf Nilssons (ordf. Föreningen Stockholms hemlösa) kommentar på mitt inlägg "Studier". Jag rekommenderar er att gå dit att läsa den, eftersom mitt följande inlägg kommer att bygga på den, men inte citera exakt allt som Rolf skriver. Jag antar att hans kommentar var en reaktion, inte bara på det inlägget utan på inlägget innan. Han skriver bland annat:

Någonting måste göras åt hemlösheten. Politiker, tjänsteman, frivilligorganisationer, kyrkliga samfund och privatpersoner. Alla kråmar de sig och vrider på sig. Och de säger samma sak, om och om: Det här är absolut oacceptabelt i ett civiliserat samhälle! Sen blir det tyst. Tiden går.
Och välviljans klocka tickar…. Men i grunden händer ingenting!

Och ja, det är frustrerande. Det är något som jag har försökt uttrycka mot alla håll och jag undrar fortfarande vad jag kan göra? Det behövs ju eldsjälar, människor som inte ger upp kampen för att ALLA ska få ett värdigt liv. Jag vill inte bara vara en talare, jag vill vara en görare. Hur når jag dit? Att köpa Situation Sthlm är en mycket liten bit på vägen, om än viktig.
Något annat som Rolf skriver, är om hemlöshetssiffran, jag antar att den täcker hela Sverige, och förstår ju att det finns en ganska grav osanning i den:

Enligt socialstyrelsens definition är den officiella siffran: 17 800”hemlösa”. Siffror som bara bygger på de individer som har varit i kontakt med socialtjänsten eller någon frivilligorganisation under en mätvecka.

17 800... Det är ganska många det. Enligt bostadsforskaren Sven Bergenststråle är det faktiska antalet cirka 400.000.
Men låt oss tänka att det är 17 800. En mindre stad. (Kanske väldigt liten, men det skulle ju absolut täcka för att bli en stad i alla fall.) Eller som ungefär fyra stadsdelar i en normalstor stad. Borde det inte gå att fixa så många billiga boenden? Är det inte här som städer borde vilja bli kända - vi fick bort hemlösheten, på riktigt! Jag är i alla fall mer imponerad av sådana resultat, än om man har en ny, cool sportanläggning. Hur är det med alla er andra? Visst, man kanske inte reser till Tjotahejti för att se de nya billiga boendena, men man skulle i alla fall uppskatta att den stadens ansvariga gjort något.
Rolf säger vidare:

För att definieras som hemlös måste du bära skammen. Du måste söka hjälp av de som för statistik.

Att bygga nya boenden, billiga, för hemlösa skulle kanske kunna skapa arbetstillfällen för desamma. Jag kan tänka mig att det finns många yrkeskategorier därute bland de 400.000, om vi nu ska gå efter den siffran en stund. Kan politikerna möjligtvis tänka så långt? Det skulle ge arbetslivserfarenhet (nyare sådan, det vill säga), en mening, ett mål. Men det är väl för enkelt. Kanske ogenomförbart. Vad vet jag?
Och även om det är en utopi... Är det en tanke som låter vettig? Eller är jag helt ute och cyklar?
Föreningen Stockholms hemlösa har en blogg.