Livet har, på grund av olika saker, känts ganska meningslöst senaste tiden. Kanske jag rentutav kan ha varit på andra sidan måendegränsen( bra<- span="" style="font-family: arial; font-weight: bold;">|->dåligt), på väg neråt. Men jag kämpar tappert emot - och lyckas ganska bra, med Guds hjälp skulle jag vilja tillägga. För om man bara sitter hemma och segar (förutom när man jobbar eller gör något måste) så kan man ju inte förvänta sig att det faktiskt ska hända något roligt. Men jo då! Ena dagen så träffade jag 3/4 av vänfamiljen, helt apropå, andra dagen så smsade en vän och tyckte att hon var ju lite sent ute men jag kanske ville se en film om jag kunde. Jo då! Jag kunde och ville! (Hon lockade ju med Beck nr 25, vem kan säga nej då?!)
Och idag, idag kom det mest oväntade! För ett år sedan hjälpte jag till med översättning av några sidor i ett häfte och idag läste jag ett mail som undrade om jag ville ställa upp denna gång också "för du gjorde ett bra jobb förra året"! Ja, men dubbelhopp med snurr! Så glad jag blev!
Och så avslutades det hela med att jag har lyckats ordna lite mer utrymme på datorn, så nu ska den förhoppningsvis inte klaga lika mycket på att det är för trångt för det virtuella minnet. (Det som vi i mänskliga termer skulle kalla för arbetsminne - och det vet vi ju hur viktigt det är att det fungerar, för att vi ska komma ihåg vad vi sa för två sekunder sen att vi skulle göra.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar