Travelling with God

 bild: esbe

Inser just att detta har blivit mitt nya sätt att ha koll på vad jag läser. Kanske blir det också någon till glädje, förutom det en skrivövning för mig. Det är ju dumt att tappa sin konstform.

"Travelling with God" av den rumänske patriarken Daniel är en skrift på bara några sidor, men den ger flera bra tankar att fundera över vad gäller pilgrimsresor och målet med dem. Den belyser flera av pilgrimskapets sidor och är bra att läsa innan avfärd, såväl som under och efter.

Att göra en pilgrimsresa är inte bara att besöka specifika platser, den ger så mycket mer om man verkligen låter den vara fokuserad på pilgrimskapet: bön, reflektion och förundran över saker som har skett, sådant som av många klassas som heligt.

Patriark Daniel betonar att pilgrimskapet är för alla: "The very nature of pilgrimage makes the usual social distinctions disappear, because pilgrims, in their great diversity, are living the experience of a common place, based on the unifying experience of the pilgrimage." (s 12) Någon i min närhet pratade om att platser inte blir heliga förrän många människor har rest dit under många år, samlats, bett. Och det gäller inte bara fattiga, eller bara rika, bara greker, eller bara svenskar, nej, det handlar om att vi alla strömmar till från alla håll!

Det kommer att dröja innan jag själv når till den punkt där jag verkligen kan fånga in och tänka pilgrimsskapets tanke fullt ut, om det nu finns en sådan tanke. Men det kanske ändå handlar om själva inställningen och resten lär man sig med tiden. Hela livet är i sig ett pilgrimskap om man gör det till detta. Det är också värt att ta med sig i tanken, när man läser en sådan här skrift. Detta hittar jag i Andrew Louths artikel om Maximos Bekännarens ecclesiologi (syn på kyrkan): "...the significance of the Church has cosmic dimensions, but also that its significance reaches into the heart of each individual Christian and his or her own pilgrimage towards union with God". Genom egna upplevelser så vet att det är bra att ha avsatt en viss tid för tankar och reflektioner och att möta andra människor som har bestämt sig för det samma. Det avslutar jag med Patriark Daniels följande ord: "When the pilgrimage is united with prayer, vigils, confession, Eucharistic communion, spiritual discussions with other pilgrims, it becomes a fountain of joy and inner peace, an opportunity for spiritual enrichment." (s 13)