Ett spännande besök på Armémuseum

I går var vi några som gjorde besök på Armémuseum. Vi skulle gå för utställningen Twice a stranger som förvisso var intressant och gav nya tankar. Dock fanns det många andra spännande saker och vi hamnade bland troféerna på övre våningen och fick chansen att delta i visningen av skyddsrummet ute på gården, en visning som görs en gång per termin. En ganska lyckad eftermiddag och kväll måste jag säga.

Twice a stranger handlar om folkförflyttningarna som har skett i världen. Hur man plötsligt inte hör hemma varken där man kommer ifrån eller där man har placerats.
        Vi fick en guidad introduktion till utställningen och en annan kvinna i gruppen kommenterade att det inte var så enkelt som att man kan flytta ihop människor bara för att de språkligt och religiöst verkar höra ihop. Det sociala samspelet handlar om så mycket mer. Man är lojal mot dem som man har runtomkring sig, man är vän oavsett religion, ras eller annat och det är något som vi måste ta hänsyn till. FN har beslutat att dessa tvångsförlyttningar av människor inte längre får ske.
         För egen del drog jag i tysthet parallellen till att det finns annat här i samhället som vi måste ta hänsyn till. Och även om det inte riktigt hör till denna text så vill jag ändå bara i förbigående lyfta fram de tvångsförflyttningar som sker i mindre skala men som är minst lika hemska. Jag tänker på barn som inte får bo hos de vuxna som de är vana att bo hos, som de älskar och blir älskade av - vuxna som inte alltid är föräldrarna, men där någon av föräldrarna plötsligt har kommit på att den ändå ska ha barnen. Jag minns en artikel från i höstas där en liten flicka som sett sin mamma mördas av sin pappa och som hade bott hos sina morföräldrar därefter, plötsligt togs från platsen för att morföräldrarna inte kunde ta hand om henne. Enligt utredningen så hade de två toaletter men bara den ena hade fungerande handfat och så hade de ju lån...
         Som sagt, en icke hemmahörande passus, men för att påpeka att tvångsförflyttningar sker på alla nivåer.

Inte så ofta som jag outar
mig själv, men med denna
över ansiktet så törs jag...
bild: med min kamera av en
av de andra besökarna.

Vi tog oss också en titt på Fredssoldater, som handlade mycket om var Sverige har varit och är med som fredsbevarande styrkor. Det var intressant och jag hade gärna fått en guidad visning av någon med mycket kunskaper om dessa länder.

Dessutom fick vi den exklusiva chansen att besöka Armémuseums skyddsrum, en guidad tur som kallas Om kriget kommer. En engagerad guide lät oss prova gasmasker och se exempel på saker som behövdes "om kriget kom", däribland fackföreningsboken... (Ljuva 1960-70-tal!)
          Vi fick också en kärnstridspets visad för oss och med informationen om den så gick i alla fall jag hem med en liten klump i magen. Smäller ett par sådana av på jorden så är det ajöss, men som tur är har det ännu inte hänt. Kanske skrämde trots allt atombomberna upp mänskligheten tillräckligt mycket.