Med lite hjälp från mina grannar gjorde jag succé som jultomte och tror dessutom att jag fick första kramen från grannpojken. (Jag minns fortfarande honom från när han låg i vagnen, nu är han nio år!)
Nu när aftonen lider mot sitt slut känner jag ändå hur friden finns inom mig, i hjärta och själ.
Jag avslutar dagen med några nötter och lite frukt, så blir magen glad på mig.
Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
djupt under midnatts timma
Månen vandrar sin tysta ban
står där så högt över fur och gran
snön lyser vit på taken
endast tomten är vaken
Står där så grå mot ladgårdsdörr
grå mot den vita driva
tittar som många vintrar förr
upp emot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur
grubblar fast ej det lär båta
över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår
skakar huvud och hätta
nej den gåtan är alltför svår
nej jag gissar ej detta
Slår som man plägar inom kort
slika spörjande tankar bort
går att ordna och pyssla
går att sköta sin syssla
Går till visthus och redskapshus
känner på alla låsen
kon drömmer vid månens ljus
sommardrömmar i båsen
Glömsk av sele och pisk och töm
pålle i stallet har ock en dröm
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver
Går till stängslet för lamm och får
ser hur de sover där inne
går till hönsen där tuppen står
stolt på sin högsta pinne
Karo i hundboets halm mår gott
vaknar viftar svansen smått
Karo sin tomte känner
de är goda vänner
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära
länge och väl han märkt
att de håller hans flit i ära
Barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små
inge må de förtrycka
de är hans största lycka
Så har han sett dem: far och son
ren genom många leder
slumra som barn
men varifrån kom de hit neder
Släkte följde på släkte snart
blomstrade åldrades gick; men vart
gåtan som icke låter
gissa sig; kom så åter
Tomten vandrar till ladans loft
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft
nära till svalans näste
Nu är väl svalans boning tom
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka
följd av sin näpna maka
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne
intet likväl om gåtan
som rör sig i tomtens sinne
Genom en springa på ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg
strimman på skägget blänker
tomten grubblar och tänker
Tyst i skogen och nejden all
livet där ute är fruset
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset
Tomten lyssnar och halvt i dröm
tycker sig höra tidens ström
undrar varthän den ska fara
undrar var källan må vara
Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
snön lyser vit på taken
endast tomten är vaken
(Viktor Rydberg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar