Läser Linda Skugges blogg (i bokform) och tänker "Jag kommer aldrig kunna skriva sådär som hon gör". Då menar jag inte i sättet eller så, det klarar jag nog. Men alla bloggare verkar så himla uppdaterade hela tiden och de har tusen miljarder läsare. Linda Skugge är nu Linda Skugge, jag är... jag. Kanske är jag för snäv i det jag skriver (?) eller för spridd (?). Tankspridd i alla fall...
Läste några utkast till en bok igår. Jag tror att den kommer bli riktigt bra! Jag kan inte säga så mycket mer än så och att det kommer att dröja ett tag tills den kommer ut. Men jag blir stolt och glad över att se den, ska jag säga.
För övrigt så undrar jag vad som gör att jag gillar böcker i den stil Håkan Nesser skriver dem (i jag-format/berättarformat) och inte i, nästan, dialogform? Ni vet, böckerna där konversationerna bygger boken, med ett inkast av "Hon såg mannen i den röda tröjan med barnvagnen en andra gång och tänkte:..." Och vid punkterna kommer alltså "prat"-grejen igen. Jag kan i och för sig tycka att böckerna som sådana är bra, men sättet de framförs på kanske jag har mindre lätt för. Jag får liksom sega mig igenom de böckerna. Vilken författningsvariant föredrar ni?
1 kommentar:
(jag tycker du skriver bra och intressant) När det gäller dialogdrivna böcker så kan jag tycka att de är ganska subjektiva. Om du förstår vad jag menar. De går inte att misstolkas eller att lägga in egna tolkningar av vad som händer och sker. När mer handling och mönster återges så finns det mer utrymme för mig som läsare att ana och göra egna tolkningar. Jag kan inte säga att jag gillar det ena mer än det andra. Vet tex att Harry Potter-filmerna och böckerna är extremt dialogdrivna, och att det inte ger så mycket utrymme för mig som läsare, men de är spännande och intressanta ändå. Samtidigt kan böcker av Tolkningen- som är extremt miljöorienterade även de bra böcker.
Skicka en kommentar