Snacka om att behöva ta saker lite i taget... är enormt trött i skalen och jag tror att orsakerna är flera. Jag har gått runt och tänkt att jag inte har så många odlingsytor, men när det kommer till kritan kommer ju potatisens pallkrage stå tom så småningom och då har jag ju en hel pallkrage att odla i. Vad sätter man efter potatis, samma år? Spenat kanske? Sallat? Kan jag hinna med en omgång bondbönor till och sätta där? Sara Bäckmo planterar nya bondbönor i augusti, men hon bor i zon 3 och vi i 5 så det är kanske för sent för oss? Måste väl åtminstone testa!
Tog en liten salviastickling igår. Den gick av så jag bröt mot regeln om att den ska vara blomfri och satte ner båda halvorna i en kruka... får se hur det går!
Det är i alla fall fint att se potatisblasten växa till sig, jag hoppas att det finns lite knölar under också. Till minne av min pappa, av vårt sista samtal. Vi pratade om potatis, han och jag. Jag fick berätta att jag kommer ihåg hur han tog upp potatisen och tog de han tyckte var lagom och sedan satte ner resten i jorden igen. Det blev enorma potatisar av vissa. Och jag är så glad över att jag fick berätta för honom att han var min inspiration för de potatisar jag tryckt ner i marken. Vi får se hur det går med mina, men jag kan inte tro annat än att han passar på att vaka lite extra över min trädgård. Älskar dig pappa och saknar dig!
fredag 15 juni 2018
Det blir ju en odlingsyta fri!
Etiketter:
bondbönor,
livet,
minnen,
mål,
pallkragar,
potatis,
sallat,
salvia,
spenat,
sticklingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar