Det finns just nu bara en vettig viloplats för mig och det är utomhus. Jag har precis hunnit ta hand om sådde och lite plantor och har bara en fjärdedel av min pallkrage att fylla med något. I år följer jag inga direkta regler om följd utan försöker mest få liv där det går. Jag tror att de flesta köper det. Med en ettåring och mycket annat på det privata planet så blir det bad jag hinner och vill som är prioritet.
Nu står ett antal bondbönsplantor i kragen, några sockerärter. Jag spred gamla (gick ut 2016 om jag inte såg fel) oreganofrön mellan penséerna, puttade i lite nyzeeländsk spenat i ett hörn. Men har som sagt en fjärdedel kvar.
I min väldigt trista pallkrage som huserar rabarbern till hösten kunde jag inte låta bli att göra en rad plocksallat med frön som gick ut 2009... och märgärter som inte heller är direkt pinfärska. Jag vill bara se om de sämsta av förutsättningar ändå kan ge något.
I min däckplantering där jag har mestadels kryddväxter stoppade jag ner sockerärtor.
I pallkragarna vattnade jag för första gången i mitt liv med guldvatten. Däcken får nöja sig med det gamla vanliga kranvattnet.
måndag 4 juni 2018
Mot alla odds
Etiketter:
bondbönor,
guldvatten,
kryddväxter,
livet,
oregano,
pallkragar,
sallat,
spenat,
täckodling,
ärtor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar