Fler fynd

Jag gjorde ett par riktiga fynd när jag var i Sala. En orange duk, som jag antagligen kommer att göra en handväska av, en After Eight-plåtburk i lagom storlek att ha teer i samt ett par fotriktiga sandaler som jag betalade 350 kronor istället för 700 kronor för.
Har väl hittat en del annat med, men dessa var de stora favoriterna.

Fick för övrigt fem grekiska olivtvålar och ett gäng grekiska kryddor från semesterfirarna! Det ska bli trevligt att så småningom använda!

Restaurang Akropolis

Tzatziki i Uppsala får nu slänga sig i väggen! Salas grekiska restaurang Akropolis smäller betydligt högre både i mat- och personalkategorin. Mysfaktorn kanske fortfarande ägs av Uppsalarestaurangen, men den ger inte tillräckligt många poäng för att komma upp i Akropolis nivå.

Byråkrati

Jag skulle kunna skriva så många rader om Sveriges byråkrati, hur jag har tröttnat på den, hur illa jag tycker om den. Men i stället så försöker jag bara i det tysta uppmuntra människor som har hamnat på botten på grund av den.

Visst kan man döma människor och säga "Varför gör du inte si?", bara för att man råkar vara "bättre vetande". Det är lätt att säga att man ska riva F-skattesedeln i bitar, å andra sidan så är ju F-skattesedeln i många fall nyckeln till att alls få jobba, även om det inte bidrar till mycket. Staten borde väl vara glad för att en människa vill tjäna ihop sitt levebröd själv? Och istället för att behöva punga ut med nästan 9000 kronor i månaden, kanske bara behöva göra dito med 7000. (Jag menar staten till hjälpmottagaren.)

Vill du göra något för den goda sakens skull? Motarbeta byråkratin en aning, eller ja... I alla fall hjälpa en människa som suger på ramarna att behöva suga lite mindre på dem? Klicka på annonsen om bloken Social outcast i övre vänstra hörnet, så har du möjlighet att hjälpa till lite. Kanske får du, liksom jag, upp ögonen för vad en F-skattesedel kan ställa till med i detta land.

Katten Baltazar

Baltazar var borta i många timmar. Men till sist kom han
tillbaka. Han åt sin medicin mycket duktigare än
vad som var vanligt. bild: esbe.

Man in the mirror

Jag har alltid funderat över hur jag skulle komma att reagera när mina idoler började falla av pinn. Nu har det hänt, en av mina tonårsidoler (och som har hängt i) har lämnat in. Och jag känner mig inte det minsta förvånad, men lite på gränsen till att fälla några tårar.

Michael Jackson, mannen som hela världen har hyllat eller anklagat, de flesta har haft en åsikt om honom. Vad som är sant kanske vi aldrig riktigt kommer att få reda på, men i mina ögon så är han en man vars barndom blev förstörd - så vad han än har gjort (eller inte), kanske det ändå bottnar i den (vilket inte rättfärdigar, men kan ge en intellektuell förståelse).

Musiken som han har spridit har jag tyckt om, jag har egentligen inte brytt mig så mycket om något annat. Inte hur många operationer han gjorde eller om hans barn verkligen genetiskt var hans barn, eller om han var pedofil eller inte. Det har för mig inte funnits på kartan att ondgöra mig över honom, eller att hylla honom. Däremot att lyfta fram hans musik.

Visst har man kunnat skratta åt textrader som "It doesn't matter if you're black or white", med tanke på hans övergång från att vara väldigt mörkhyad till väldigt ljushyad. Men det finns å andra sidan texter (varesig han har skrivit dem själv eller inte, väl framförda av honom) som åtminstone har varit viktiga i mina ögon, till exempel Earthsong och Man in the mirror.

Folk kommer att ha åsikter, kanske kommenterar även jag mer framöver. Hur som helst så önskar jag Michael Jackson att få vila i frid, även om det nog kan ta ett tag till innan stormen kring hans död stillas.

Dockskåp

Drömmer så om att få starta ett dockskåpsprojekt, dock allra mest när jag ser vad alla andra gör. Jag funderar på om det gamla jag hade när jag var liten finns kvar? Minns inte om vi har slängt det. I så fall får det väl vara projekt hemma hos pappa - för just nu FÅR jag inte påbörja några nya (större, långtidsprojekt) hemma hos mig, saker skall avslutas! Det kan ju vara bra att ha något att pilla med där också, så länge.

Så mycket vet jag, i alla fall, att det behöver ett nytt tak i sådana fall. Det behöver definitivt nya tapeter och med största sannolikhet nya golv.

Ni som håller på med dockskåpsprytlar av olika slag - vad använder ni som tapet? Golv? Andra tips? Vad fäster ni med? (Lim, klister, hemmagjort, köpt?) Några fantastiska idéer, bloggar och dylikt att delge?

Byråkrati och idioti - hand i hand

Vad ska man bli mest arg på denna gång? Att människor i världen fortfarande inte förstår att döva kan leva lika bra som hörande i värlen - förutsatt att de får använda sitt språk, eller åtminstone ett språk? Eller; Att den svenska byråkratin är äckligt byråkratisk och fruktansvärt omänsklig?

I artikeln i Kristianstadsbladet om David och Fabier http://www.kristianstadsbladet.se/article/20090528/KRISTIANSTAD/800470436 kan du kort läsa en historia som skrämmer åtminstone mig.

Jag påminns åter om vad jag vill göra i och för världen. Det finns fler än dessa två män som har blivit berövade språk, kärlek och omsorg. Någon måste göra något, och det snart. Mycket snart. Att människor idag, nästan tio år in på 2000-talet, fortfarande förtrycker andra är hemskt. Men - som den realist jag är - så vet jag ju att det alltid kommer vara så... Men kanske kan man hjälpa en enda, vilket ju är bättre än att inte hjälpa någon - hur klyschigt det än låter.

Lantliv

Dryga veckans lantliv. Hamnade bara kort framför datorn, för jag kände behov av att fixa ett par saker. Ska snart cykla in till stan, tar en kvart härifrån. Det bästa är ju att det verkligen är att både äta kakan och behålla den. Blir lantlivet för långtråkigt är stan nära och känns den för jobbig är det bara att ta sig hem igen. Ljuva underbarhet!

Tacknämligt behagar det också bli varmt. (Lite synd om mina balkongväxter, eventuellt, men jag har provat på ett bevattningssystem som jag hoppas ska rädda dem lite.. Och jag tänkte nog titta till dem imorgon eller på onsdag - det tar inte så lång tid att åka och jag har lite annat att fixa också.)

Presenter

Jag har ju åter dragit åt svångremmen angående inköp. Än så länge har det inte varit särskilt svårt. Jag tillåter mig förvisso att införskaffa vissa saker, som kanske egentligen borde gå in under ett köpstopp - men de funkar ekonomiskt att ha i min mat- och hygienbudget, så det är okej ändå kan jag tycka.

Men nu skulle jag säga en tanke kring presenter. För någon vecka sedan fyllde en vän år. Jag visste att en önskegrej var en viss serie böcker av en viss författare, och jag hade tre (eller var det fyra?) i just den serien. Jag bestämde mig för att de skulle få byta bokhylla, dels för att jag behövde mer plats i min och dels för att den nya ägaren med största sannolikhet skulle bli mycket glad för dem. Så jag la faktiskt inte ner ett öre på den presenten, eftersom jag hade fått tag i böckerna när en vän flyttade från stan.

Ändamålet helgade medlet... Eller vad säger man? Jag har en förmåga att spara böcker och andra saker av just den anledningen - att kunna ge vidare. Ska någon ändå slänga en hel banankartong med saker, så kan jag lika gärna förbarma mig över det som jag tror att jag kommer att få användning för. För egen del, eller som gåvor.

Vardagsunder!

Fick glädjebudet att jag har fått godkänt i en kurs som jag gjorde för ett halvår sedan. Jag lovprisade den nog då, Historisk lingvistik, så ni kan ha läst om den.

Fantastiskt med detta godkännande! Det öppnar en ny ekonomisk möjlighet för mig, om jag skulle få för mig att läsa något vettigt någon gång. Nu är jag på god kant med CSN igen, nämligen. Har tagit tillräckligt med poäng för att få ta nya lån (som att jag skulle vilja ha mer lån - det vill jag ju inte, men det kan ju bli ett nödvändigt ont).

För mig är det ett litet vardagsunder - över alla andra!

Nyfiken?

Om du är nyfiken på vad jag gör när jag inte sitter vid datorn så kan du titta in i mitt galleri. Här kommer det mellan varven uppdateringar med mina alster. Ibland inte helt säsongsbetonat - men vem har sagt att man inte kan göra julkort andra månader än december? Det kan ju till och med vara förutseende!

Välfärdsland

Ja, nog är Sverige ett välfärdsland. Vi är så fulla av välfärd här att vi inte ser baksidorna. Det är lätt att tycka och tänka att man ska vara på ett visst sätt och därför också handla på ett visst sätt.

Vill ni läsa om ett välfärdslands baksida, förslår jag bloggen som har blivit bok (med andra ord en blok) Social outkast.

Köpstoppa mig?!

Jag funderar åter på att köpstoppa mig själv.

Det går ganska bra på klädesfronten - eftersom jag har fått en hel del. (Mitt mantra är just nu "Jag har byxor så det räcker, jag har byxor så det räcker.") Det finns egentligen bara en sak jag känner att jag behöver - en vit jumper att ha under ljusa tunikor, sådana dagar när vädret inte tillåter kortärmat. Som i dag, till exempel. Så en sådan ska jag få köpa - ny eller begagnad, vartän den dyker upp (men inte allt för dyr, vilket väl är när den har passerat hundralappen - jag vet vart jag ska kolla...).

Symaterial (garn inkluderat) har jag en hel del - framför allt har jag väl kläder som behöver lagas. När jag kommer till den punkten att jag behöver nytt så får det bli second hand-inköp. (Gåvor mottages tacksamt - allt från gamla lakan och påslakan, till garner och sytråd.)

Vad gäller mat finns det väl egentligen inget stopp. Äta bör man, så att säga. Jag tänker att jag ska hålla mig till min mat- och hygienkostnad på 1200-1300/månad. Där räknas även restaurangbesök in (som det faktiskt brukar räcka till, när jag inte går oftare än 1-2 gånger och naturligtvis inte den dyraste maten).

Eftersom jag för övrigt har en plan att lyckas sälja av lite grejer, så får vi se vad jag tar för beslut om de inkomsterna. Kanske de helt enkelt ska få gå till pysselmaterial (kort och dylikt) eftersom det jag har mest i min ägo är skrivarpapper och något lite tjockare papper som är glättigt. (Även här tar jag förstås gärna emot gåvor... Stickers, stansar och annat.)

Kort

Snart ska jag visa upp mina hemmagjorda kort. Ett studentkort och ett bröllopskort. Men det får bli när studenten är nybakad och när fästmö och fästman har blivit äkta hälfter.

Det finns lite skaparlusta i mig, men det är svårt när ett enda rum ska vara allt. Det går inte att ha grejerna liggandes framme. Och det behöver jag egentligen kunna ha... För jag råkar vara sådan som person. Men jag kommer nog på en lösning på det med.

Men jag håller i alla fall på att skapa mig min tag. Eller ja, den är ju klar. Varenda liten sak jag gör märks med stolthet: esbe -09 (eller vilket år det nu månde vara som kommer framöver)

Hemförändrat

Nu står lådorna och skåpen så som jag en gång sa att jag ville ha dem. Det blev rätt bra, tyvärr så kommer jag att behöva såga av sängens ben, om jag ska ta bort dem. (Det är lite special... Man kan skruva bort en mutter men ändå inte få bort skruven och benen.) Så jag har inte bestämt mig än, men skåpen och lådorna ska stå där de står, för det gjorde en skillnad för utrymmet vid garderober och syhörna. Inte många kvadratdecimetrar, men tillräckligt för att det skulle bli luftigt och sånt gillar jag.

Så nu vet ni! När det är lite mer ordning så kommer det kanske en bild...

En hyllning till Sverige

Ur Svenska folkets egna dikter kommer här en dikt som kanske kan passa in på Sveriges alldeles egen dag. Håll till godo:

Trångbott

Mina 16 kvadratmeter börjar kännas väldigt trånga och jag vet inte när jag kan komma ifrån dem. Det har gjort att jag har börjat fundera över nya lösningar på möblering - den som har varit här tror nog inte att det går på något annat sätt än nu. Det är förvisso sant. Men det går ändå att göra det smartare! Så jag har en extrem hemförändringsplan!

Skåp- och låddelarna på bokhyllorna (bilden) ska få ta plats under sängen. (Överdelen till lådorna är sedan tidigare förpassad till balkongen där jag nu har diverse odlingar i stället, och där den bokhyllan står har jag istället en vit Billy-hylla 90 cm.) Ställer man banankartonger på den låga högkanten (långsidan...) så får de precis plats under, vilket gör att jag kan gömma undan tyger, kläder som ska lagas och annat där. Mycket praktiskt. "Men glider inte sängen då?" undrade min mormor. Kanske gör den det, men då så får jag försöka skruva fast sängen i delarna under.
Och voila! Jag har mer plats i mitt rum. (Den ska inte fyllas upp.)

Just ja... Den resterande överdelen... Jag räknar med att ha den kvar där den är idag, men på en lite lägre nivå Jag hoppas att det ska fungera. Men tippar den inte? Det har jag också tänkt på! Där kan man säkert hitta en stabil låda eller något annat som är cirka 40 cm hög och bredare än hyllfunktionen. I den lägger man saker som i stor mängd blir tungt (filmer, böcker som inte används så ofta?) så får man också den ytan lite utnyttjad.

Jag längtar så jag skulle kunna bli galen!

Två ingenting

I går hade jag en slags heldag i huvudstaden. Lunchade med en vän. En mongolisk buffé. Har väl ätit både bättre och sämre, men kaffet gick att dricka i alla fall - vilket inte alla restauranger kan skryta med! Och räkchipsen var väldigt goda.

Sedan drog jag runt ensam en timme på stan. Det var trevligt. En kort tur in på KappAhl, hittade fina kläder men inte som såg så bra ut på mig som jag hade hoppats, så jag valde bort dem snabbt. Gick in på Cubus och gjorde ett fynd - tajts för 39 kr istället för 59. Dessutom i en färg som jag har tänkt skaffa nu lagom till sommaren. Typ gräddvit.
Det var roligt att gå runt och titta på Cubus, men inne på GinaTricot höll jag på att få slag av alla galna fjortisar som sprang runt. Dessutom var det trångt och en himla oreda - tyvärr. Jag brukar gilla GinaTricot.

Så blev det fika med en gammal kursare tillika en mycket god vän. Vi satt och pratade i godan ro, när två andra vänner till mig, varav den ene en gemensam bekant (till vår stora förvåning). Världen är oerhört liten ibland... Och minst verkar Stockholm vara.

På kvällen blev det teater med en annan vän. Vi såg I väntan på Godot (Samuel Beckett) med Mikael Persbrandt (Vladimir) och Johan Rabaeus (Estragon) i huvudrollerna. Skådespelarna var duktiga (förstås...) och pjäsen handlade om ingenting... Den som har läst eller sett den vet vad jag menar! Någon har beskrivit pjäsen som att den består av två ingenting (första och andra akten, med andra ord). Mer eller mindre varje diskussion avslutas med
"Vad gör vi här? Varför går vi inte någon annanstans?"
"Det kan vi inte."
"Varför inte?"
"Vi väntar på Godot!"

Det går förstås att finna ett djup i detta. Min korta analys av vad författaren vill få oss att tänka är: "Vad gör vi med vår tid?". Vågar vi satsa, eller är vi vid samma träd varje dag och väntar på Godot? Vi kanske lämnar det, men kan inte gå så långt, för i morgon så måste vi ju vänta vid trädet. På Godot. Vad skulle hända om vi struntade i mötet, eftersom Godot ändå aldrig verkar dyka upp? Vad skulle hända om vi vågade vara borta ett par kvällar?

Bröllopsinbjudan

Jaha! Idag kom inbjudan till bröllop nummer 5 sedan augusti förra året... Det blir 5 bröllop nästan inom loppet av ett år, då det kommande är i september! Tur att det är på en ort där jag nog kan skaffa boende...

Tjoohooo! Jag ska på ett bröllop till!