Bäst att passa på, denna "extra" dag till ära. Det värsta är att den gör inte så mycket för mig. Känns mest som att jag känner mig ännu mer skyldig till allt som jag skjuter på. Försöker komma ikapp kapitlen i kursen jag går men jag halkar hela tiden lite mer efter.
Det senaste att beskylla: En förkylningshuvudvärk utan dess like och en trötthet jag inte känt på länge. Det är orättvist!
Nåja, i dag har jag faktiskt masat mig igenom några meningar att översätta från svenska till grekiska (nytestamentlig). Ska väl kanske försöka göra några åt andra hållet också (från grekiska till svenska) så jag får lite grepp om det hela. Innan jag ger mig in på nästa moment.
fredag 29 februari 2008
onsdag 27 februari 2008
Utmaning!
Hjälp! Har visst blivit utmanad... (jag måste självklart anta utmaningen också - det hör till god ton och är ganska roligt också)
Jaha... Utmaningen går ut på att man ska lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Du listar alltså låtarna samt berättar vad du förknippar dem med.
Jaha... Utmaningen går ut på att man ska lista fem låtar som man förknippar med någonting annat. Det kan vara en period i livet, en person, en känsla eller... vad som helst egentligen. Du listar alltså låtarna samt berättar vad du förknippar dem med.
- Dra mig nära dig - förknippas med en bön och en längtan efter Gud i en lång period av mycket och hårt tvivel. (den fortsätter ...låt mig aldrig gå något som jag bad i de svåraste stunderna såväl som nu)
- Jesus är det underbaraste (Jerusalem) - Jag säger bara: Sångarna från andra våningen - den bästa sånggruppen någonsin! Vi gjorde en liten cover på denna låt, drog den tillsammans med fem, sex andra låtar på en gudstjänst som omtalades länge efter. Men framför allt så hade vi skoj ihop - en saknad period, men kärleksfullt ihågkommen, i livet.
- Hero alt. Without you (Mariah Carey) - eller vad säger du, Pirre?! Helt klart starkt förknippat med barndomen och lyssning av cd-skivor hemma hos bästisen i G-hyttan.
- Så länge jag lever - 9 september 2001, dop i dammen bakom ett missionshus. 12 grader i vattnet. Massor av folk. Fantastiska minnen! Min goda vän Maria sjöng den här sången och spelade piano till, höll ett fint tal (som jag tyvärr inte minns så mycket av och det var inte heller med på dopfilmen). Hela den dagen förknippar jag med avslut hemma hos Maria, där hon, jag och Per umgicks. (Per och Maria tillhör ett gäng ungdomar från min uppväxttrakt som jag umgicks med en hel del då.)
- Fattig bonddräng - förutom kopplingen den härliga Emil i Lönneberga så påminner det mig också om en gudstjänst som hölls av en av mina före detta scoutledare. Det var ganska tidigt i min tro och jag var så fascinerad över att någon lånade in en sång som inte var en psalm eller någon annan form av kristen sång. Jag minns också hur min scoutledare underströk att vi gör fel men att Gud älskar oss ändå. Så jag tänker på den gudstjänsten när jag hör sången. Och på min pappa, för han brukar kommentera denna sång när den kommer på radion.
Rymden
Rymden
Vad det är ljust
i detta rum,
där jag får bo och vara!
Jag står förtjust
och nästan stum
inför det underbara.
Min blick var skymd
av gråt en gång -
det kan jag inte fatta.
Mitt rum är rymd,
min själ är sång,
och mina läppar skratta!
(Anna Grete Wide)
Vad det är ljust
i detta rum,
där jag får bo och vara!
Jag står förtjust
och nästan stum
inför det underbara.
Min blick var skymd
av gråt en gång -
det kan jag inte fatta.
Mitt rum är rymd,
min själ är sång,
och mina läppar skratta!
(Anna Grete Wide)
Näringsämnen
Ingen bebbe än.
Konstaterar just att saker och ting kanske är mer genomtänkta än vad man själv tänker på... (självklart! det är ju Gud vi har att göra med!!) Apelsiner innehåller kalcium och ris innehåller protein och ja... Det finns ju förstås fler saker som innehåller sådant och annat man behöver. Jag blir bara så fascinerad när jag konstaterar detta. Det gör ju att även om man inte har råd att köpa på sig massor av vissa grejer (t ex oxfilé) så kan man ändå få i sig sådant man behöver.
Koffein fungerar som huvudvärkstablett (jag har faktiskt testat). I'm saved.. :)
Ja ja... Detta blev ju bara blajj alltihop, men jag tror kanske att det kom fram ett litet budskap ändå...
Konstaterar just att saker och ting kanske är mer genomtänkta än vad man själv tänker på... (självklart! det är ju Gud vi har att göra med!!) Apelsiner innehåller kalcium och ris innehåller protein och ja... Det finns ju förstås fler saker som innehåller sådant och annat man behöver. Jag blir bara så fascinerad när jag konstaterar detta. Det gör ju att även om man inte har råd att köpa på sig massor av vissa grejer (t ex oxfilé) så kan man ändå få i sig sådant man behöver.
Koffein fungerar som huvudvärkstablett (jag har faktiskt testat). I'm saved.. :)
Ja ja... Detta blev ju bara blajj alltihop, men jag tror kanske att det kom fram ett litet budskap ändå...
tisdag 26 februari 2008
Väntans tider
Jag har följt en graviditet väldigt nära. Två goda vänner väntar sitt barn nummer två och jag bor så pass nära att jag fått se magen växa från vecka till vecka och ibland nästan från dag till dag. Det är bara det att nu är det så nära så jag vet inte om jag har kramat om mamman med STOR mage för sista gången med stor mage, så att säga. Kommer bebisen i natt så går jag över dit och sover med deras dotter, så att hon inte är ensam. Men jag har beställt födsel först till i morgon natt (alltså natten onsdag-torsdag). Det skulle passa bäst. Bara jag får sova gott i natt.
Jag ville säga en sak till: Detta är något av det största jag har fått vara med om. JAG ska få vara barnvakt och mina kära vänner åker iväg till Ackis. Det är oerhört betydelsefullt för mig av många anledningar och jag hoppas verkligen att många fler ska få uppleva det samma. (Det är faktiskt något speciellt att bli ombedd att vara barnvakt just när någon ska åka iväg för att föda nästa barn.)
Jag ville säga en sak till: Detta är något av det största jag har fått vara med om. JAG ska få vara barnvakt och mina kära vänner åker iväg till Ackis. Det är oerhört betydelsefullt för mig av många anledningar och jag hoppas verkligen att många fler ska få uppleva det samma. (Det är faktiskt något speciellt att bli ombedd att vara barnvakt just när någon ska åka iväg för att föda nästa barn.)
Rännstensungar
Rännstensungar... För andra gången som jag såg den i dag - förstås från mitt i filmen (en dag ska jag se början).
Så unikt svensk! Jag får rysningar genom kroppen bara jag tänker på det, och Cornelis som spelar konstnären (eller målaren som de kallar honom i stan) Fahlén gör det alldeles utomordentligt! Fahlén har något Jesus-aktigt över sig. Trots portvaktsfruns skvaller och otrevlighet verkar han förlåta henne, han ser med kärlek på barnen, han tar kärleksfullt hand om rullstolsburna, föräldralösa lilla Ninni och han understryker vikten av tron på att det bra ska hända. (Att Ninni blir frisk och kan gå igen.) När han så småning om får pengar för sina målningar tar han med rännstensungarna till landet, precis som han lovat att han skulle göra... Och nog blir det lite likt himmelriket, när Ninni plötsligt börjar gå och portvaktfrun är med och alla rännstensungarna som sjunger något i stil med "se upp för rännstensungarna, drottningarna och kungarna".
Så unikt svensk! Jag får rysningar genom kroppen bara jag tänker på det, och Cornelis som spelar konstnären (eller målaren som de kallar honom i stan) Fahlén gör det alldeles utomordentligt! Fahlén har något Jesus-aktigt över sig. Trots portvaktsfruns skvaller och otrevlighet verkar han förlåta henne, han ser med kärlek på barnen, han tar kärleksfullt hand om rullstolsburna, föräldralösa lilla Ninni och han understryker vikten av tron på att det bra ska hända. (Att Ninni blir frisk och kan gå igen.) När han så småning om får pengar för sina målningar tar han med rännstensungarna till landet, precis som han lovat att han skulle göra... Och nog blir det lite likt himmelriket, när Ninni plötsligt börjar gå och portvaktfrun är med och alla rännstensungarna som sjunger något i stil med "se upp för rännstensungarna, drottningarna och kungarna".
måndag 25 februari 2008
Brödbak
Bakar bröd och då kommer jag förstås att tänka på orden "Ni skall inte bara leva av bröd" vilka inte syftar på att man bör äta grönsaker också, utan som syftar på vikten av relationen till Gud. Att vi ska leva på honom. Likaså tänker jag på att vi inte behöver bekymra oss över kläder och mat, Herren har omsorg: Inte ens Salomo i all sin prakt var lika vackert klädd som liljorna på ängen. Och skulle Herren som till och med ser när en liten sparv faller till marken inte se oss? Så när jag tittar på mitt tredje par byxor som börjar gå sönder så ler jag lite, allt jag gör är att laga dem och den dag jag behöver nya hela, olagade, byxor så löser det sig. Plötsligt har jag förstått skillnaden på vardagskläder och finkläder... Faktiskt en aning lustigt. Och det grämer mig inte det minsta att mina jeans inte är fina och perfekta, jag har min stolthet i Herren och behöver därmed inte ha någon egen stolthet. (Även om jag är lite stolt för fotografierna här intill, men all ära åt Herren som har skapat motiven!)
Bli någon? Vara någon? Är någon!
Hela mailet sa: "Du håller ju inte på med något vettigt alls." Insidan fick något slags panikskräck-aktigt över sig, jag funderade på vad jag skulle göra, efter två tiondelssekund så visste jag: "Jag ringer min vän." Det var det bästa jag kunde göra, för vi pratade i en timme och kom som vanligt fram till en massa klokheter, men framför allt så visste jag med ens att jag gör något vettigt. (Här kan man väl säga att jag insåg att pratar jag inte med någon nu så blir det grubblerier i stället för goda tankar i flera dygn.)
Det mailet egentligen sa var att jag måste "bli någonting". Det var det jag ville komma åt.
Vad innebär det att "vara någonting"? Är det att ha en yrkestitel? Är man ingenting annars? En nollmarkering i samhällets ytterkant? En blodsugande igel på andras surt förvärvade, skattade pengar? En pantburkssamlande studerande fattiglapp utan något värde mer än femitoöringen som ölburken råkar vara värd?
Sorry folks! I'M NOT BUYING IT!
(Och inte får jag era skattepengar heller för tillfället - någon gång i min ungdom fick jag bostadsbidrag men tvingades betala tillbaka det, så ni kan inte beskylla mig för någonting.)
Jag är något. Jag är någon. Jag är älskad, jag är Guds barn. Du är något också, och någon. Whether you like it or not. Det är bara i Kärleken (Gud) som jag kan vara något, utan Kärleken så är jag ingenting, en skrällande symbal för att citera den kända texten i 1 Korinthierbrevet kapitel 13. Jag kan inget annat tro, än att Gud har skapat den här världen och därmed mig (och övriga). I Guds ögon är jag ALLTID någon, varesig jag vänder mitt ansikte mot honom eller bort från honom. Varesig jag orkar be, eller inte orkar. Varesig jag tror på bönens kraft, eller inte.
Jag är någon. Du också.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på det där mailet. Men jag vet det, tids nog. Tills tid är får svaret vänta.
Det mailet egentligen sa var att jag måste "bli någonting". Det var det jag ville komma åt.
Vad innebär det att "vara någonting"? Är det att ha en yrkestitel? Är man ingenting annars? En nollmarkering i samhällets ytterkant? En blodsugande igel på andras surt förvärvade, skattade pengar? En pantburkssamlande studerande fattiglapp utan något värde mer än femitoöringen som ölburken råkar vara värd?
Sorry folks! I'M NOT BUYING IT!
(Och inte får jag era skattepengar heller för tillfället - någon gång i min ungdom fick jag bostadsbidrag men tvingades betala tillbaka det, så ni kan inte beskylla mig för någonting.)
Jag är något. Jag är någon. Jag är älskad, jag är Guds barn. Du är något också, och någon. Whether you like it or not. Det är bara i Kärleken (Gud) som jag kan vara något, utan Kärleken så är jag ingenting, en skrällande symbal för att citera den kända texten i 1 Korinthierbrevet kapitel 13. Jag kan inget annat tro, än att Gud har skapat den här världen och därmed mig (och övriga). I Guds ögon är jag ALLTID någon, varesig jag vänder mitt ansikte mot honom eller bort från honom. Varesig jag orkar be, eller inte orkar. Varesig jag tror på bönens kraft, eller inte.
Jag är någon. Du också.
Jag vet fortfarande inte vad jag ska svara på det där mailet. Men jag vet det, tids nog. Tills tid är får svaret vänta.
lördag 23 februari 2008
Det lyssnande örat
Ibland får jag för mig att jag för några år sedan stängde av alla känslor utom skratt och apati (om de nu kan räknas som känslor) men de senaste dagarna har jag sett och förstått att om det nu var det jag gjorde så har jag definitivt börjat vrida på känslovreden igen - något som känns som en vinst. (Och det är klart: Jag har inte stängt av känslorna innan, men jag har inte visat dem någon annanstans än i mörkret inför Gud och kudden.)
De senaste dagarna, när jag själv har mått som allra bäst - känt att jag orkat lyssna och engagera mig - så har jag också fått det "utnyttjat" av andra. (Tack och lov! Jag är trött på att vara den som behöver ta, nu när det dags att orka ge helt och fullt igen.) Jag har verkligen fått se många olika baksidor, bekymmer och problem som jag kanske inte alltid känner igen mig själv i helt, men som jag ändå på något sätt har kunnat se, aningen kanske förstå, men framför allt fått vara ett lyssnande öra till. (Man behöver inte alltid ha något att säga.)
Att få möjlighet att lyssna på andra människor är faktiskt något utav det största som finns i livet. Inte nog med att man får låta någon annan dela sin börda, jag får öva mig i det jag vill öva mig i: Lyhördhet och tålamod. Och att vääänta (sagt på en aning småländska - den anekdoten kan jag berätta om en annan gång). Att ha ett lyssnande öra ger ju inte bara tröst åt personen man lyssnar på, de ger också en själv en aning kunskap, visdom och förståelse (förhoppningsvis) som man inte annars skulle kunna ha. För får man inte praktisk kunskap i sådant man lär sig från böcker om själavård, pedagogik och allt möjligt annat: Då kan man nog faktiskt lika gärna strunta i att försöka. För egen del möter jag oftare medmänniskor som förstår mig än vad jag möter yrkesmänniskor som gör det, och jag vill aldrig någonsin bli som någon av dem som ger stencilerade svar - även om det finns många gånger jag önskar att det fanns stencilerade svar att ge.
Jes 50:4 (Enligt Bibel 2000) Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod. Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
De senaste dagarna, när jag själv har mått som allra bäst - känt att jag orkat lyssna och engagera mig - så har jag också fått det "utnyttjat" av andra. (Tack och lov! Jag är trött på att vara den som behöver ta, nu när det dags att orka ge helt och fullt igen.) Jag har verkligen fått se många olika baksidor, bekymmer och problem som jag kanske inte alltid känner igen mig själv i helt, men som jag ändå på något sätt har kunnat se, aningen kanske förstå, men framför allt fått vara ett lyssnande öra till. (Man behöver inte alltid ha något att säga.)
Att få möjlighet att lyssna på andra människor är faktiskt något utav det största som finns i livet. Inte nog med att man får låta någon annan dela sin börda, jag får öva mig i det jag vill öva mig i: Lyhördhet och tålamod. Och att vääänta (sagt på en aning småländska - den anekdoten kan jag berätta om en annan gång). Att ha ett lyssnande öra ger ju inte bara tröst åt personen man lyssnar på, de ger också en själv en aning kunskap, visdom och förståelse (förhoppningsvis) som man inte annars skulle kunna ha. För får man inte praktisk kunskap i sådant man lär sig från böcker om själavård, pedagogik och allt möjligt annat: Då kan man nog faktiskt lika gärna strunta i att försöka. För egen del möter jag oftare medmänniskor som förstår mig än vad jag möter yrkesmänniskor som gör det, och jag vill aldrig någonsin bli som någon av dem som ger stencilerade svar - även om det finns många gånger jag önskar att det fanns stencilerade svar att ge.
Jes 50:4 (Enligt Bibel 2000) Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod. Varje morgon gör han mitt öra villigt att lyssna på lärjungars vis.
Tredje vågen
Det var "Tredje vågen" som jag väntade på, och som jag förstås såg också. Den berörde de tankar jag har tänkt extra mycket de sista dagarna: Att visa dem man bryr sig om och älskar att man gör just detta, för man vet aldrig när det är sista gången man ses.
Jag har nog sett den förut, filmen alltså, men den var lika bra denna gång. Det är typiskt svenska filmer - ofta så välgjorda att de går att se flera gånger utan att de blir tråkiga. Dock kan det behöva gå lite tid emellan, annars finns det ju inte så många överraskningar att se fram emot...
Men framför allt ska man behandla andra som man själv vill bli behandlad.
Jag har nog sett den förut, filmen alltså, men den var lika bra denna gång. Det är typiskt svenska filmer - ofta så välgjorda att de går att se flera gånger utan att de blir tråkiga. Dock kan det behöva gå lite tid emellan, annars finns det ju inte så många överraskningar att se fram emot...
Men framför allt ska man behandla andra som man själv vill bli behandlad.
fredag 22 februari 2008
Svenska folket utan smak!
Jag hade tänkt vänta på någon svensk visning på trean, men jag är så himla trött så jag tror att jag ska dra mig till sängen i stället.
I morgon kväll blir det i alla fall Melodifestivalen tillsammans med Charlotte, Björn och Odin. Man får väl hoppas att det blir lite bättre denna gång. Bidragen var oerhört dåliga förra gången, Sanna var väl den som lyckades bäst och dessutom riktigt bra. Carola & Andreas hade varit värda att gå vidare direkt till stora finalen - varför är svenska folket så utan smak?
Nu börjar den svenska filmen, så jag försöker kanske orka ändå.
I morgon kväll blir det i alla fall Melodifestivalen tillsammans med Charlotte, Björn och Odin. Man får väl hoppas att det blir lite bättre denna gång. Bidragen var oerhört dåliga förra gången, Sanna var väl den som lyckades bäst och dessutom riktigt bra. Carola & Andreas hade varit värda att gå vidare direkt till stora finalen - varför är svenska folket så utan smak?
Nu börjar den svenska filmen, så jag försöker kanske orka ändå.
Ny hall
Jaha, under två dagar kunde vi alltså följa ankunge till svan... Nu kanske inte dessa bilder ger helt rättvisa åt varken den tidigare eller nuvarande verkligheten, men varsågod att stiga på!
(För den som inte vet så är de nedersta bilderna från den nya hallen...)
Vi fick ju också våra garderober och dörrkarmar/-lister ommålade, men inte dörrarna. Så här är den snygga rökgula färgen mot den helt fantastiskt blänkande vita... (Hm... vi måste göra något!)
Trots att taket målades om så syns fortfarande tecknen på den sedan länge svunna vattenskadan. Nåja, målarkillarna lovade att så snart vi lyckats övertala bostadsföretaget om garderobsdörrarna så skulle de ta taket en vända till. Vi blev väldigt nöjda, så vi tackade och berömde och de blev glada!torsdag 21 februari 2008
Ett par rader
Hade tänkt orka visa fina bilder på hallen ikväll. Men det får bli en annan dag. Är så trött! Har promenerat till och från stan i dag, och runt mitt bostadsområde... Zzzznark!
Om Ateism
Det här trevliga budskapet hittade jag på PrästEriks blogg - kunde inte göra annat än att låna det. Det får tala för sig själv...Kravmärkt
Än en gång så har jag fått en påminnelse om vikten av krav-märkt, framför allt när det gäller kaffe och bananer. Läste i en artikel i Dagen om de biverkningar som kommer från besprutningen av konventionellt odlade bananer.
I en forskningsrapport (förvisso inte jättestor) sägs det följande (citat ur Dagen, 20 februari 2008): "...forskarlaget hittade gifter i urinen, och de konstaterade också att de hade en klart sämre hälsa än i den andra testgruppen. En lång lista av bieffekter kunde radas upp, exempelvis minnessvårigheter, minskad aptit och viktminskning. Trots att de använde skyddsutrustningen." Skyddsutrustningen bestod av plastpåsar runt bananerna, för att gifterna inte skulle sprida sig.
Nu används plastpåsar även till kravodlade bananer, men dessa innehåller inga gifter utan ett av bekämpningsmedlen är faktiskt vitlök!
Jag tycker faktiskt att det är allas vårt gemensamma ansvar, som svenskar och storkonsumenter av både bananer och kaffe, att välja det som är ekologist odlat framför det som är konventionellt odlat. För mig är det en självklarhet att välja krav-märkta bananer och kaffe, även om det är lite dyrare. Det gör jag för min medmänniska på andra sidan jorden, men också för mig själv. Och sen är det faktiskt inte så dyrt med kravmärkta bananer längre, i en matbutik nära mig kostar de inte mer än 18.90 kr/kg och det verkar inte vara en tillfällig fluga då priset har legat så sedan jag kom tillbaka hit efter jul.
Mitt nästa mål är att alltid köpa kravmärkt kakao - för det är, förutom kaffe, en av de största orsakerna till skövling av skogar eftersom både kakao och kaffe växer snabbare i sol än skugga.
I en forskningsrapport (förvisso inte jättestor) sägs det följande (citat ur Dagen, 20 februari 2008): "...forskarlaget hittade gifter i urinen, och de konstaterade också att de hade en klart sämre hälsa än i den andra testgruppen. En lång lista av bieffekter kunde radas upp, exempelvis minnessvårigheter, minskad aptit och viktminskning. Trots att de använde skyddsutrustningen." Skyddsutrustningen bestod av plastpåsar runt bananerna, för att gifterna inte skulle sprida sig.
Nu används plastpåsar även till kravodlade bananer, men dessa innehåller inga gifter utan ett av bekämpningsmedlen är faktiskt vitlök!
Jag tycker faktiskt att det är allas vårt gemensamma ansvar, som svenskar och storkonsumenter av både bananer och kaffe, att välja det som är ekologist odlat framför det som är konventionellt odlat. För mig är det en självklarhet att välja krav-märkta bananer och kaffe, även om det är lite dyrare. Det gör jag för min medmänniska på andra sidan jorden, men också för mig själv. Och sen är det faktiskt inte så dyrt med kravmärkta bananer längre, i en matbutik nära mig kostar de inte mer än 18.90 kr/kg och det verkar inte vara en tillfällig fluga då priset har legat så sedan jag kom tillbaka hit efter jul.
Mitt nästa mål är att alltid köpa kravmärkt kakao - för det är, förutom kaffe, en av de största orsakerna till skövling av skogar eftersom både kakao och kaffe växer snabbare i sol än skugga.
onsdag 20 februari 2008
Fredsstyrkan
Fredsstyrkan frågar sig om det de gör är tillräckligt. Om det kommer att leda någon vart än till glädje för stunden...
Jag tror att en stor del av barnen på barnhemmet får både framtidstro och betydligt bättre förutsättningar än vad någon kan tro, framför allt har de plötsligt vuxna förebilder som gör något bra - även om de inte ses mer än denna enda sista gång (i kvällens program är det avskedsfest). För visst är det väl ändå så? Om någon går något bra för mig, eller om jag ser någon göra något bra, så berörs jag i mitt hjärta och vill sprida det vidare. Och om jag reagerar så - då borde väl fler reagera likadant? (Med andra ord menar jag att några, åtminstone några, utav barnen eller de andra som syns i tv-rutan faktiskt kommer göra det de kan för att sprida den kärlek de har fått smaka från den svenska fredsstyrkan.)
Jag tror att en stor del av barnen på barnhemmet får både framtidstro och betydligt bättre förutsättningar än vad någon kan tro, framför allt har de plötsligt vuxna förebilder som gör något bra - även om de inte ses mer än denna enda sista gång (i kvällens program är det avskedsfest). För visst är det väl ändå så? Om någon går något bra för mig, eller om jag ser någon göra något bra, så berörs jag i mitt hjärta och vill sprida det vidare. Och om jag reagerar så - då borde väl fler reagera likadant? (Med andra ord menar jag att några, åtminstone några, utav barnen eller de andra som syns i tv-rutan faktiskt kommer göra det de kan för att sprida den kärlek de har fått smaka från den svenska fredsstyrkan.)
tisdag 19 februari 2008
Tigerattack
Här är alltså galningen (katten Lillan) som fortfarande älskar Tiger, åldern verkar inte spela någon större roll..!
lördag 16 februari 2008
Kattvakt
Har filmat katten som jag vaktar. Hon var ju min en gång i tiden, så det är kul att ha lite nya bilder. Hon är lika förälskad som alltid i Tiger (mitt pennfodral). Kidnappar honom gärna, sparkar ihjäl honom med baktassarna. Tänkte lägga upp en sån film sen. (Efter söndag någon gång.)
fredag 15 februari 2008
Förändring?!
Fick plötsligt en längtan till förändring. Egentligen mer än i blogg-livet, men det är stora förändringar på annat håll än här, så jag börjar med att göra de små synliga (färgförändringar i bloggen) medan de stora för närvarande mindre synliga (livsförändringar) får ligga under bakduken och jäsa en aning.
Det ovan kan ju knappast falla en okänd läsare i smaken. Så jag lämnar det därhän.
I går gick jag inte så mycket, men det var nog bra. Foten behövde vila upp sig (har fått ont i nån liten led eller nåt precis söder om stortån). Åt lunch hos en vän, en mycket god fisksoppa (fiskfond, lax, broccoli, paprika, fullkornsmakaroner, ska egentligen innehålla saffran också).
Eftersom jag i går kväll kunde ha mördat för en påse chips, så köpte jag grillchips - less fat. (Tycker less fat-chipsen är mycket godare än de andra, de är inte så farligt feta i smaken.) Jag satte i mig hela påsen, förstås, för precis som mamma kan jag "inte göra nåt med måtta" (fast det är inte sant, det gäller mest chips och godis för min del, och framför allt i hormonsvängartider).
Ska till en kompis ikväll, men vet inte riktigt när tiden blir. Eller ens om jag orkar, har sovit så extremt lite i natt. Får se om jag kan få mig lite sömn innan jag drar mig iväg på lunch hos en annan kompis. Ja - det finns mycket att göra när man är i hemstaden!
(Glöm inte att scrolla på min sida ibland, det kan hända att det dyker upp lite nya mästerverk bland mina bilder!)
Det ovan kan ju knappast falla en okänd läsare i smaken. Så jag lämnar det därhän.
I går gick jag inte så mycket, men det var nog bra. Foten behövde vila upp sig (har fått ont i nån liten led eller nåt precis söder om stortån). Åt lunch hos en vän, en mycket god fisksoppa (fiskfond, lax, broccoli, paprika, fullkornsmakaroner, ska egentligen innehålla saffran också).
Eftersom jag i går kväll kunde ha mördat för en påse chips, så köpte jag grillchips - less fat. (Tycker less fat-chipsen är mycket godare än de andra, de är inte så farligt feta i smaken.) Jag satte i mig hela påsen, förstås, för precis som mamma kan jag "inte göra nåt med måtta" (fast det är inte sant, det gäller mest chips och godis för min del, och framför allt i hormonsvängartider).
Ska till en kompis ikväll, men vet inte riktigt när tiden blir. Eller ens om jag orkar, har sovit så extremt lite i natt. Får se om jag kan få mig lite sömn innan jag drar mig iväg på lunch hos en annan kompis. Ja - det finns mycket att göra när man är i hemstaden!
(Glöm inte att scrolla på min sida ibland, det kan hända att det dyker upp lite nya mästerverk bland mina bilder!)
tisdag 12 februari 2008
Potpurri av gemensamhet
I dag ökade min månadskassa med 21 kronor. Jag fick alla pappas pantflaskor (glas, ett visst bubbelvatten) som han hade drällandes på sitt 'kontor'. Med andra ord kan det finnas en form av ekonomi i pantflaskor och -burkar.
Förutom detta lilla glädjeämne, så fick jag också träffa min härliga, underbara barndomskamrat och hennes pappa också! (Och katten, förstås!) Det är ju något visst med att träffa människor som man har känt hela livet. Eller åtminstone sedan man var 7. Man snuddar kanske vid en aning vemod, ett antal glada skratt och både dåtid, nutid och framtid blir ett härligt potpurri av gemensamhet!
I övrigt fortsätter jag förstås förundras över hemstaden. Jag möter vänner, känner igen alla bussförare och vet hur långtid det tar att ta sig från A till B. Sådant kan jag sakna när jag inte är här, även om det börjar hända något liknande i min andra hemstad.
Förutom detta lilla glädjeämne, så fick jag också träffa min härliga, underbara barndomskamrat och hennes pappa också! (Och katten, förstås!) Det är ju något visst med att träffa människor som man har känt hela livet. Eller åtminstone sedan man var 7. Man snuddar kanske vid en aning vemod, ett antal glada skratt och både dåtid, nutid och framtid blir ett härligt potpurri av gemensamhet!
I övrigt fortsätter jag förstås förundras över hemstaden. Jag möter vänner, känner igen alla bussförare och vet hur långtid det tar att ta sig från A till B. Sådant kan jag sakna när jag inte är här, även om det börjar hända något liknande i min andra hemstad.
måndag 11 februari 2008
Örebro
Hemstad, kära hemstad, i mitt hjärta är du alltid.
Grå, regnig, kall.
Solig, dammig, varm.
I mitt hjärta är du alltid.
Har landat i Örebro för att stanna här en vecka. Ska vakta katt och lägenhet åt goda vänner. Det är alltid lika trevligt att göra det. Fint att ha en plats som denna att få vara på.
Jag inser dock varenda gång jag kommer hit att jag nog gör bäst i att inte vara här alltför ofta. Jag är bekant med alldeles för många..! På 30 minuter utomhus hann jag träffa två bekanta, förutom det känner jag igen alla busschaufförer..!
Grå, regnig, kall.
Solig, dammig, varm.
I mitt hjärta är du alltid.
Har landat i Örebro för att stanna här en vecka. Ska vakta katt och lägenhet åt goda vänner. Det är alltid lika trevligt att göra det. Fint att ha en plats som denna att få vara på.
Jag inser dock varenda gång jag kommer hit att jag nog gör bäst i att inte vara här alltför ofta. Jag är bekant med alldeles för många..! På 30 minuter utomhus hann jag träffa två bekanta, förutom det känner jag igen alla busschaufförer..!
lördag 9 februari 2008
Mindfullness
Mindfullness... I två tiondels sekund så tänkte jag att det ytterligare var något mystiskt påfund av någon New Age-fantast, sedan började jag tänka över vad mindfullness innebär på riktigt. Det är ju faktiskt bara total sinnesnärvaro i det man gör just nu. Mig har det faktiskt bringat en hel del nya upplevelser. Bland annat vältuggad mat i stressig miljö. Vältuggad mat som faktiskt smakar något! (Det har också lett till att jag har insett att viss mat inte alls smakar så mycket som man tänker att det gör. För morot smakar ju alltid morot?!)
Denna princip - att försöka vara med tanken precis där jag är och gör nu - har gett mig en annan känsla för Gud. Det har öppnat fönster och dörrar, till och med lyft av taket ibland. Jag har känt total närvaro av Helig Ande, som att jag skulle kunna vända på huvudet och se Jesus gå vid sidan om, eller att jag har vilat tryggt i min Faders famn när mörkret sänkt sig utanför fönstret. Det gamla judiska synsättet att vi är ande, själ och kropp och att detta inte går att dela upp... Det ligger mycket i det.
Denna princip - att försöka vara med tanken precis där jag är och gör nu - har gett mig en annan känsla för Gud. Det har öppnat fönster och dörrar, till och med lyft av taket ibland. Jag har känt total närvaro av Helig Ande, som att jag skulle kunna vända på huvudet och se Jesus gå vid sidan om, eller att jag har vilat tryggt i min Faders famn när mörkret sänkt sig utanför fönstret. Det gamla judiska synsättet att vi är ande, själ och kropp och att detta inte går att dela upp... Det ligger mycket i det.
torsdag 7 februari 2008
Tillåt mig jubla! Min favorit tv-serie (den enda gång i veckan då jag under nästan inga omständigheter låter bli att svara i telefonen och vägrar att prata med folk som eventuellt råkar finnas i närheten) är tillbaka! Igår var det ett uppfräschningsavsnitt, på onsdag kl 21 smäller det på riktigt!
Jag ser verkligen fram emot att få återse Jack, Kate, Sawyer och alla de andra i LOST-gänget. (Mest för att få se hur LOST de kan bli den här säsongen...)
Jag ser verkligen fram emot att få återse Jack, Kate, Sawyer och alla de andra i LOST-gänget. (Mest för att få se hur LOST de kan bli den här säsongen...)
tisdag 5 februari 2008
Välbefinnande
Har uppnått en ny form av välbefinnande på så många plan att jag känner mig som en helt ny människa.
Ställde mig på vågen i dag och insåg till min glädje att siffrorna går åt rätt håll, med råge dessutom! De har gjort så i runt två veckor nu (gått åt rätt håll... siffrorna). Men det handlar inte så mycket om mitt psykiska välbefinnande som mina knäns och övrigt fysiskt välbefinnande. (Byxorna sitter så mycket skönare nu, och det är inte jättemånga kilon det handlar om för denna fantastiska upptäckt!)
Dagen till ära firas detta med: en laxfilé (kryddad med salt och citronpeppar), klyftpotatis (på bakplåtspapper, utan fett, med salt) samt riven morot och vitkål.
- En inre frid (även om det yttre fortfarande kan vara ofridfullt).
- En skön livsstil (må den hålla i sig)
Ställde mig på vågen i dag och insåg till min glädje att siffrorna går åt rätt håll, med råge dessutom! De har gjort så i runt två veckor nu (gått åt rätt håll... siffrorna). Men det handlar inte så mycket om mitt psykiska välbefinnande som mina knäns och övrigt fysiskt välbefinnande. (Byxorna sitter så mycket skönare nu, och det är inte jättemånga kilon det handlar om för denna fantastiska upptäckt!)
Dagen till ära firas detta med: en laxfilé (kryddad med salt och citronpeppar), klyftpotatis (på bakplåtspapper, utan fett, med salt) samt riven morot och vitkål.
måndag 4 februari 2008
Augustinus, men kanske mer Bob... Dylan
Har träffat på Ylva Eggehorn igen, denna gång i NOD. Hon skriver om Augustinus och narcissism. Det var en intressant artikel, speciellt som jag inte känner Augustinus speciellt väl (även om det finns på "att-göra-innan-jag-dör"-listan). Här fick jag bilden av narcissism som något bra, på något vis (varför ska saker alltid omtalas som negativa?). Hur som helst så citerar Eggehorn Bob Dylan precis i slutet av artikeln, och det citatet tänker jag låna nu:
I dreamed I saw saint Augustine, alive as you and me; tearing through these quarters in the utmost misery, with a blanket underneath his arm and a coat of solid gold, searching for the very souls whom already had been sold. "Arise, arise", he cried so loud, in a voice without restraint, "come out, ye gifted kings and queens and hear my sad complaint. No martyre is among ye now whom you can call your own, so go on your way accordingly - but know you're not alone."
I dreamed I saw saint Augustine, alive as you and me; tearing through these quarters in the utmost misery, with a blanket underneath his arm and a coat of solid gold, searching for the very souls whom already had been sold. "Arise, arise", he cried so loud, in a voice without restraint, "come out, ye gifted kings and queens and hear my sad complaint. No martyre is among ye now whom you can call your own, so go on your way accordingly - but know you're not alone."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)