Smpls julkalender - Dag 5-6

Ligger lite efter, garderober rensade.

Smpl julkalender - dag 1

Utmaningen är att rensa ut grejer till välgörenhet, en dag ett, två dag två och så vidare (totalt 300 saker) . Jag kommer mest publicera det som en bildblogg.

Dag 1
Sportbag, ger bort denna fylld med det jag rensar ut.

Mammagrupper och matning

Anna-Karin kommenterade i mitt inlägg om sonens första tre månader att mamma-grupper på nätet nog kan vara ett bra sätt att finna stöd. Jag kan inget annat än att hålla med, men man får verkligen sålla vad man tar åt sig och försöka tänka på vad man själv skriver.
     Det svåraste ämnet är nog hur man matar sitt barn. Folk är alldeles galna, antingen gäller bara ersättning eller så gäller bara amning, man tänker inte på dem som hamnar emellan. Oavsett orsak (dock ligger okunnig hjälp på BB/BVC tyvärr till grund för många missförstånd som gör att amningen faller bort även för den som vill). Jag är säkert inte bäst på att vara neutral, trots att vi tillhör dem som hamnade emellan. Jag kan inte komma ifrån tanken på att bröstmjölk är det naturliga (oavsett om man ammar eller pumpar). Det spelar ingen som helst roll hur bra ersättningen blivit i förhållande till för 30 år sedan, de flesta bebisar får ändå kass mage av den.
     Jag kan heller inte komma ifrån tanken på vad jag borde ha orkat mer. Att läsa på, att kämpa för, att lita på mammamagen. Men vad gör man när orken är slut? Vad gör man när livet känns som en ständig dimma som bara lättar då och då? Ibland kommer svaret i de där grupperna, allt det som känns som att man fått kunskap om för sent kan man ge till någon annan i tid. Man finner nya vänner. Hittar gamla bekantskaper. Det dyker upp saker att engagera sig i, som omvandlar hela ens värld, som gör ens egen sorg lite mer uthärdlig.
     Jag vet inte hur många gånger som jag har känt att mammorna i de där grupperna väljer att gräva ner sin sorg under ilska, under argument om hur mycket bättre flaska är än bröst, att pappa och barn får en närmare relation och så vidare. Och att vi ska vara glada att vi bor i väst för här är det så enkelt att ordna matningen om det uppstår några problem.
     För min del tycker jag att det är sorgligt att lösningen i väst fortfarande (eller har blivit... för vissa saker åtgärdades förr som verkar glömda nu) är ersättning och inte att snabbt som ögat hitta vad felet är så att mamma och barn kan få en bra amningsstart. Ja! Det finns gånger när det faktiskt inte går att amma och då är ersättning fantastiskt, oavsett varför man inte kan/vill amma. Men när lösningen hänger på okunnig vårdpersonal, bristande resurser till ideella organisationer, ovilja hos vården att lyssna på föräldrarna som sägs känna sitt barn... (Mammamagen, igen.)
     Och så de där grupperna där man hittar sina stjärnor, där folk vet bäst, där folk bara kan sin egen värld och glömmer att det finns många sätt att se, där kunskapen finns, frågorna, sorgen, hoppet och glädjen. Jo, de är bra. De upplyser. Det finns alltid någon som kan reda ut tillvaron. Man behöver inte bo i samma by längre för att hitta någon som kan hjälpa en att förstå vad som gått snett eller bra, förstås.

Ordning i lådor och skåp

Har äntligen lyckats tömma ett skåp och sammamföra dess innehåll med innehåll i andra skåp. Äntligen känns det som att två hem verkligen kan bli ett så småningom, allt som behövdes var tid att andas och tänka.
     Tills vi har en roligare lösning hittade jag ett (nästan) tomt skåp i sovrummet som jag sorterade in barnets kläder i - vips försvann några trista flyttlådor. Det finns mer att få på plats... men det viktigaste för de första månaderna är i alla fall på plats.
     Har också hittat en plats att lämna saker till behövande (t ex de som fått en bostad men inte har möbler o s v). Tycker att det blir så mycket lättare och roligare att ge bort saker när det är människor som verkligen behöver dem som får dem. Dit kommer jag nog lämna en del avlagda bebiskläder också. Har själv ärvt det mesta och tänker att vissa saker kan sparas till eventuella syskon, men det ska ju finnas plats att lagra på också, så jag köper hellre i andrahand om det behövs mer kläder längre fram.

En bygds förlust och vinning

Just nu sker en stor förändring på Brukan i Sågmyra, till mitt förtret. Jag flyttar hit - de stänger. Ett samband?
Snart är alla outlet-butiker nedlagda, bara Trend&Tradition kvar men också de försvinner. Allt är på 25-50 % rabatt. Det positiva är allt man kan samla på sig, det negativa är att bygden töms an aning på liv. Jag hade för övrigt hoppats på att kunna köpa kläder i närheten av mitt hem, de gånger jag behöver det.
Kanske kan någon annan outlet komma hit? Erfarenheten säger mig att nyhetens behag kommer göra att bygden shoppar loss men sen kommer det hänga på er utifrån. Ställer ni upp på att stanna till ibland?

Kvar finns Sågmyra Bygg- och kökshandel och det kafé de öppnade i dagarna. Och så museet, Trädgårdsmöblerna och Godis-Britta förstås. Och än så länge biblioteket. Och en loppis som är öpoen när den känner för det (?). Så för att hålla dessa vid liv, stanna till och njut ändå. Kaféet har gott kaffe och både lunchmackor och goda bakverk, säljer kaffe, te och bröd (och lite annat smått och gott). Britta fixar glassen och det finns möjlighet till lite shopping.

Glad att Rädda Barnen är på plats i Irak!

Inlägg av Maria Elisabeth Olsson.

Behjärtansvärt

bild: esbe.

Det finns många människor som gör många bra saker för andra levande varelser, jag tänkte att jag skulle uppmärksamma en liten förening här. Med tiden kan det mycket väl hända att det blir fler!

Änglakatten är en förening i Göteborg som hjälper hemlösa katter. Här finns uppgifter om hur man kan hjälpa dem på olika sätt, till exempel genom att bli jourhem, dessutom har de en liten webbutik där man kan hitta presenter till sina nära och kära. Ta gärna en liten titt!

Stöd cancerfonden

Min vän som nyligen gick bort i cancer hann att starta en insamling bara en kort tid innan hon lämnade oss. Den har inte riktigt nått upp till 10000, vilket blev det andra målet då 5000 nåddes oerhört snabbt.

Gå gärna in på denna länk och stöd kampen mot cancer! Jag vet att hon tackar er där hon är. 

Jag vet också att hon inte gillade att man såg sjukdomen som en kamp och en tävling mot något ont, "som att man skulle ha gjort något för att 'förtjäna' sjukdomen". Det var något av det som vi pratade under de sista fysiska timmarna som vi hade tillsammans (utan att vi visste det, men det kanske var lika bra, man är friare och drömmer mer då, när tiden inte är inklämd mellan en början och ett slut). Gud vad jag började älska den tjejen och Gud vad jag känner mig ledsen över allt som jag inte hann att dela med henne, men GUD vad jag är glad att jag fick henne en liten stund i mitt liv! I mitt hjärta finns du för evigt!

Ombloggad vän

Jag sitter och kollar runt bland en massa bloggar, snubblar in på Kyrkkaffe-bloggen och hittar ett inlägg om min vän Birgitta Arnlund och det arbete som hon och hennes man gör i Kenya. Gå in och läs, för den artikeln ger bra information och det blir nog en hjärtevärmare för den som läser!

Birgitta och KeA har bland annat varit med och styrt i ett skolbyggnadsprojekt, sett till att mat har funnits även under loven åt barnen och hjälper till att få människorna under vård när de behoven uppstår.

Här finns information om hur du kan hjälpa till att bidra till dockorna!

Handla för livet

Handla för livet hittade jag via Skaparsstigen. Tidigare har de samlat in pengar för Afrikas horn, nu har de gått över till att samla in till Barncancerfonden.

Så här presenterar de själva sidan:

Vill du göra en insats? Gillar du handgjorda saker och att shoppa? Då har du kommit rätt. Tillsammans försöker vi ge barn lite extra hopp. På denna sida kan du handla hantverk från helt vanliga människor som vill ge lite extra. Genom att handla ger du också. Pengarna går till välgörenhet. Just nu är det Barncancerfonden som tar emot gåvorna. Varje vara ligger max en månad så det gäller att passa på. När den är såld tas inlägget bort.

Rädda Södertälje Katthem!

Glädje i vinterkylan

Bild: ur det egna arkivet :)

Det finns mycket att tycka om och bli glad för!

I dag känns det som att de senaste veckornas gråmulenhet i mitt liv är puts väck. Det är ganska skönt, men frustrerande. För igår var det ju inte bra (och så undrar jag om folk som har mött mig de senaste dagarna kommer att tro att jag simulerade?). Nåväl enligt min åsikt så ska man inte ösa ut sitt liv på internet (inte hur tydligt som helst i alla fall) men samtidigt kanske det kan vara bra att visa att livet inte alltid är perfekt. Jag tror att många människor känner sig ensamma och oförstådda, just för att vi så sällan delar med oss av annat än bra saker. Dessutom så har vi en förmåga att säga att det är bra, även när det inte är det. Hur länge kan man lura sig själv?

Nå. Den glädje jag tänkte dela med mig av är det fina som tjejerna på bloggen Existera gör. De samlar in pengar, kläder och saker för att åka till Rumänien och överlämna det till familjer som behöver.

I övrigt behöver vi fortsätta engagera oss i landets hemlösa, människor såväl som djur. Skänk kläder och pengar till Stadsmissionen i er stad, eller Frälsningsarmén, eller någon annan som ni vet har öppna dörrar för hemlösa. Hur många extra jackor, mössor, halsdukar, varma byxor, vantar har ni? Kanske något att ha extra i fickan och ge till dem som ser ut att inte ha så mycket pengar och dessutom verkar frysa.
Tänk på att det betyder mer än vad vi kanske förstår alla gånger!

Hedrad!

Måste börja med att säga att jag blev VÄLDIGT glad för Rolf Nilssons (ordf. Föreningen Stockholms hemlösa) kommentar på mitt inlägg "Studier". Jag rekommenderar er att gå dit att läsa den, eftersom mitt följande inlägg kommer att bygga på den, men inte citera exakt allt som Rolf skriver. Jag antar att hans kommentar var en reaktion, inte bara på det inlägget utan på inlägget innan. Han skriver bland annat:

Någonting måste göras åt hemlösheten. Politiker, tjänsteman, frivilligorganisationer, kyrkliga samfund och privatpersoner. Alla kråmar de sig och vrider på sig. Och de säger samma sak, om och om: Det här är absolut oacceptabelt i ett civiliserat samhälle! Sen blir det tyst. Tiden går.
Och välviljans klocka tickar…. Men i grunden händer ingenting!

Och ja, det är frustrerande. Det är något som jag har försökt uttrycka mot alla håll och jag undrar fortfarande vad jag kan göra? Det behövs ju eldsjälar, människor som inte ger upp kampen för att ALLA ska få ett värdigt liv. Jag vill inte bara vara en talare, jag vill vara en görare. Hur når jag dit? Att köpa Situation Sthlm är en mycket liten bit på vägen, om än viktig.
Något annat som Rolf skriver, är om hemlöshetssiffran, jag antar att den täcker hela Sverige, och förstår ju att det finns en ganska grav osanning i den:

Enligt socialstyrelsens definition är den officiella siffran: 17 800”hemlösa”. Siffror som bara bygger på de individer som har varit i kontakt med socialtjänsten eller någon frivilligorganisation under en mätvecka.

17 800... Det är ganska många det. Enligt bostadsforskaren Sven Bergenststråle är det faktiska antalet cirka 400.000.
Men låt oss tänka att det är 17 800. En mindre stad. (Kanske väldigt liten, men det skulle ju absolut täcka för att bli en stad i alla fall.) Eller som ungefär fyra stadsdelar i en normalstor stad. Borde det inte gå att fixa så många billiga boenden? Är det inte här som städer borde vilja bli kända - vi fick bort hemlösheten, på riktigt! Jag är i alla fall mer imponerad av sådana resultat, än om man har en ny, cool sportanläggning. Hur är det med alla er andra? Visst, man kanske inte reser till Tjotahejti för att se de nya billiga boendena, men man skulle i alla fall uppskatta att den stadens ansvariga gjort något.
Rolf säger vidare:

För att definieras som hemlös måste du bära skammen. Du måste söka hjälp av de som för statistik.

Att bygga nya boenden, billiga, för hemlösa skulle kanske kunna skapa arbetstillfällen för desamma. Jag kan tänka mig att det finns många yrkeskategorier därute bland de 400.000, om vi nu ska gå efter den siffran en stund. Kan politikerna möjligtvis tänka så långt? Det skulle ge arbetslivserfarenhet (nyare sådan, det vill säga), en mening, ett mål. Men det är väl för enkelt. Kanske ogenomförbart. Vad vet jag?
Och även om det är en utopi... Är det en tanke som låter vettig? Eller är jag helt ute och cyklar?
Föreningen Stockholms hemlösa har en blogg.

Ett klick för skogen

Läs mer på Ett klick för skogen!