Plötsligt finns sockerärtor och nyzeeländsk spenat att skörda. Och bondbönorna börjar växa de också. Ännu en gång känns det som att det är mot alla odds. Jag har inte hunnit och orkat allt som jag borde. Det är aningen för varmt och jag är fortfarande sliten av en massa saker. Men det som jag lyckas göra gör jag med stor glädje!
Har äntligen lyckats få bort det sista knaset i en gammal pallkrage så jag har kunnat fylla upp med "fuljord" som folk kallar det, och tre hinkar bokashi-kompost! Det gjorde jag i tisdags så nu är förhoppningsvis maskar och andra småkryp och mikrober igång och jobbar i jordfabriken. Det är så häftigt att kunna göra sina matrester till näringsrik jord så enkelt! Min tanke är att lägga på en säck köpejord ovanpå alltihop och sedan odla i det,men som jag hintat om så händer det ju fler saker i livet med barn, dödsfall och annat så trots att trädgården verkligen är min plats för vila och rekreation så räcker tiden inte helt.
Min underbara man har lagt sig vinn om att hjälpa mig att samla upp regnvatten trots att vårt vattensystem inte är färdigt, mest bara planer ännu. Det är så skönt för de dagar när det inte regnar. Då vet jag att jag ändå har bra vatten att få igång sådder med och att vi inte tar av det viktiga dricksvattnet. Dessutom kommer ju regnvattnet till grunden ändå,men bara lite långsammare, via en tunna och odlingarna. Det borde bli bra!
Snacka om att behöva ta saker lite i taget... är enormt trött i skalen och jag tror att orsakerna är flera. Jag har gått runt och tänkt att jag inte har så många odlingsytor, men när det kommer till kritan kommer ju potatisens pallkrage stå tom så småningom och då har jag ju en hel pallkrage att odla i. Vad sätter man efter potatis, samma år? Spenat kanske? Sallat? Kan jag hinna med en omgång bondbönor till och sätta där? Sara Bäckmo planterar nya bondbönor i augusti, men hon bor i zon 3 och vi i 5 så det är kanske för sent för oss? Måste väl åtminstone testa!
Tog en liten salviastickling igår. Den gick av så jag bröt mot regeln om att den ska vara blomfri och satte ner båda halvorna i en kruka... får se hur det går!
Det är i alla fall fint att se potatisblasten växa till sig, jag hoppas att det finns lite knölar under också. Till minne av min pappa, av vårt sista samtal. Vi pratade om potatis, han och jag. Jag fick berätta att jag kommer ihåg hur han tog upp potatisen och tog de han tyckte var lagom och sedan satte ner resten i jorden igen. Det blev enorma potatisar av vissa. Och jag är så glad över att jag fick berätta för honom att han var min inspiration för de potatisar jag tryckt ner i marken. Vi får se hur det går med mina, men jag kan inte tro annat än att han passar på att vaka lite extra över min trädgård. Älskar dig pappa och saknar dig!
Dagen har verkligen varierat i mitt inre. Lustfylld, modfälld om vartannat. Någon som betyder väldigt mycket för mig lämnade jordelivet för två veckor sedan och det sjunker liksom in i sjok. Och det gör ont. Glädjen finns i mitt liv genom min son i allra första hand, min man, naturen och trädgården. Och genom släkten och vännerna förstås. Och därav skiftningarna. För något år sedan hade allt varit ganska grått. Jag hade inte kunnat se en anledning till världens fortgång, men nu har jag inte många argument mot. Nej, egentligen inget.
Glädjen över att sonen lyckligt kryper iväg över sand, grus och gräs, river upp småsten som han kastar i mina sådder med en pillimarisk min... Och glädjen över att potarisblasten plötsligt exploderat så jag inser att det finns rejält med trädgårdsjobb att ta tag i.... Bondbönorna som verkar ta sig fint i pallkragen... Och hasseln som klarade vintern! Då tänker jag att den jag saknar så mycket just nu nog tittar på oss från himlen och ler och skrattar. Kanske kommer den fina människan till sonen i drömmen och säger "Hej på're!". Och trots klumpen i halsen så finns också ett leende i hjärtat. Jag önskar bara att jag hade fått visa mitt paradis för denna människa när vi levde på jorden samtidigt.
Det finns just nu bara en vettig viloplats för mig och det är utomhus. Jag har precis hunnit ta hand om sådde och lite plantor och har bara en fjärdedel av min pallkrage att fylla med något. I år följer jag inga direkta regler om följd utan försöker mest få liv där det går. Jag tror att de flesta köper det. Med en ettåring och mycket annat på det privata planet så blir det bad jag hinner och vill som är prioritet.
Nu står ett antal bondbönsplantor i kragen, några sockerärter. Jag spred gamla (gick ut 2016 om jag inte såg fel) oreganofrön mellan penséerna, puttade i lite nyzeeländsk spenat i ett hörn. Men har som sagt en fjärdedel kvar.
I min väldigt trista pallkrage som huserar rabarbern till hösten kunde jag inte låta bli att göra en rad plocksallat med frön som gick ut 2009... och märgärter som inte heller är direkt pinfärska. Jag vill bara se om de sämsta av förutsättningar ändå kan ge något.
I min däckplantering där jag har mestadels kryddväxter stoppade jag ner sockerärtor.
I pallkragarna vattnade jag för första gången i mitt liv med guldvatten. Däcken får nöja sig med det gamla vanliga kranvattnet.
Tänker på den som skrattade åt mig för ungefär tio år sedan, för att jag satsade "mer på växterna än på mig själv". Jag fattade ingenting! Det gör jag fortfarande inte... Jag satsar ju på mig hela tiden när jag håller på med växter och nu även på min familj.
Jag passar inte in i den moderna världen, det närmsta jag kommer självförverkligande är denna blogg, I övrigt gör jag det min släkt gjort i generationer, jag odlar och trivs bäst i naturen!
Den senaste tiden har jag hållit mig vaken en stund efter att både son och make somnat. Jag har försökt styra mot min dröm om i alla fall viss självhushåll ingen med grönsaker, örter och bär. Det som främst står i krukorna inomhus är tomater och zucchini, men även några spritbönor har åkt i jorden (troligtvis allt för tidigt, men jag ska försöka ta hand om dem).
Jag inser att jag har begränsat med yta att odla på I år, men har för avsikt att göra det bästa av situationen och odla i allt som går när pallkragarna är slut(fulla). Jag skulle vilja få till en sexårsföljd så småningom. Någon som har tips på hur jag kan få till det på ett bra sätt?
Sara Bäckmo har en utmaning om att odla så mycket grönsaker som möjligt på 2 kvm under en säsong,, jag hoppade på den lagom när snön lagt sig så pass att jag inte kunde komma åt att förbereda plats. Istället beslutade jag att viga två nästan tomma pallkragar till det. Men jag behöver ha något på gång för dem så jag har fixat några plastbackar att vinterså i. Igår blev den första klar och den blir verkligen ett test. Jag har bredsått följande i tråf:
Plocksallat
Ringblomma
Sommarblommor
Johannesört
Bladpersilja
Jag är osäker på om det kommer upp nåt då det är gamla fröer som troligtvis inte alls förvarats som de borde, men jag sådde mycket av dem så förhoppningsvis gror något. Annars har jag i alla fall jord att täcka med I odlingarna.
Så fort jag kommer åt ska jag så morötter palsternacka och sallat direkt i pallkragarna och eventuellt testa att odla ett tråg med sommarmorötter inomhus (jag har köpt en sort som är liten och rund). Om jag gör det och det funkar kommer jag nog försöka odla morötter inomhus när jag inte kan odla utomhus, men det är ett senare projekt.
Ytterligare en sak jag testar I och med denna odlingsmetod (plastbackar) är att jag gjorde allt inomhus och sedan bar ut dem direkt och ställde dem i djup snö med snö på jorden (trågen ). Så nån gång i mars-april lär väl det synas om det funkade!
När jag började bli trött på att inte hänga med på vad som är de ungefärliga stegen i barns utveckling frågade jag BVC-sköterskan om det finns någon bra bok att läsa om dessa. Det visste hon inte. Visst kan man läsa en del på 1177 men jag tycker att det är svårt att få en lätt överblick där. Plötsligt en dag när jag letade efter något annat bland i Legimus samlingar fann jag det jag sökt efter, Åldrar och utveckling skriven av Viveka Ljungsteöm.
Här presenteras det vanliga i barns utveckling och indestryks att det inte alltid sker enligt detta. Som nybliven förälder är det skönt att få lite uppbackning för tankar och faktiskt sudda ut en del orosmoment typ "Vad händer om jag inte är glad hela tiden? Får mirr barn men av det? " Tips som att få barnet att känna lycka någon gång varje dag och att påminnas om att det faktum att man byter blöja i rimlig tid också är kärlek och omsorg och bäddar för ett nöjt, glatt och lyckligt barn öppnar insikten om att det är fullt möjligt att vara en bra förälder sådan som man är.
Så kom det en ny säsong. Jag drömmer om att få bygga upp en köksträdgård för att hålla igång arvet från mormors morfar som adopterades av greven på Oveholms slott i Vä (Skåne) och utbildades till trädgårdsmästare. Honom har min son fått namn efter (mormors morfar, inte greven) och vad passar då bättre än att ge honom en uppväxt med ätbar grönska omkring sig?
Förra veckan började jag mina projekt. Jag har provat att förså rädisor (ingen aning om det går) i en gammal godisburk (se bilden), som jag ställt utomhus is väntan på våren. Jag har satt en tråkig, delad gul lök med rötterna kvar i vatten och börjat få god blast att äta. Dessutom har jag satt några frön att förgro inomhus, det är kinesisk gräslök som sägs smaka vitlök. Min tanke är att både plantera ut och ge bort om jag får fart på det sistnämnda. På bilderna ser de ut att ha vackra blommor och det är en trevlig kombination tänker jag. Helst vill jag ha fägring och mat från samma växter.
Jag har, liksom Sara Bäckmo, sorterat fröerna efter när (jag tror att) de går att så, i förväg eller direkt på växrplatsen och kommer att flytta med mig genom månaderna. Hittills går det framåt, några fröer har hamnat på februari, vilket känns hoppfullt när bebisen och annat is hushållet kräver mycket tid. Jag försöker tänka att det som blir blir, och att det är bra. Det som inte blir, blir en lärdom för nästa säsong.
Det är som att göra en resa till 2016 men att få ansikten i de tomma fönstren, liv på torget, fungerande lampor i butikerna och musik från kulturhuset.
Det är att få ett annat liv än det jag sett med egna ögon, det liv som var tänkt att spira och skapa en ny stad på Ukrainas slätter.
Nu står kärnkraftverket kvar, reaktor 4 är täckt av ett skyddande hölje och hemligheten har för längesedan sipprat ut: Det har skett en olycka i Tjornobil.
Ljudmila från Tjernobyl berättar om sitt livsöde, vackert och sorgligt. Det påminner oss om livets förgänglighet. Hon ger oss ett levande Pripjat, och några veckors kamp efteråt.
Bilden: Från min resa den 11 april 2016.
Jag föll för namnet, sedan hittade jag YouTube-kanalen och sedan var jag fast. Tack vare Sara Bäckmo har jag hittat modet att påbörja vår köksträdgård. Våra förutsättningar skiljer sig från hennes, hon utgår exempelvis från zon 3 och en hel del flack yta, medan vi bor i zon 5 i rejäl lutning med skog inpå knuten.
Det som gör Skillnadens trädgård till en så bra nybörjarbok är att det går att se att inget är omöjligt och att tanken faktiskt blir fri.
Det jag tar med mig från Sara allra starkast är hennes råd till nybörjaren: börja! Och var inte rädd för att odla mycket på en gång, eftersom en köksträdgård, särskilt med ett mål mot självförsörjning kräver mer yta, och större mängder ger större chans att lyckas med i alla fall något.
Hon varnar för att förodla för många plantor, att man inte ska ha plats, men jag tänker att då blir det perfekta presenter till vänner med trädgård, att smyga ner i offentliga rabatter, sälja eller ha med till bytardagar.
Något som är fint är känslan av att det inte finns så många fel sätt, utan att det handlar om att våga,att låta tiden i trädgården bli ens eget andrum och platsen för att umgås.
Men det är inte bara detta. Även ekonomiskt gör odling skillnad. Att odla sådant som familjen konsumerar, och våga testa ett och annat nytt ger vinster is plånboken, om man planerar lite. Antingen bara någon sommarmånad, eller hela året beroende på hur man hanterar odlingen och till viss del akörden. Sara visar på ett sätt att täcka i stort sett hela året med färska grönsaker från landen, men det går ju att hitta sött att förvara, konservera med mera, om man har den platsen.
Denna bok har öppnat en dörr till härliga stunder, drömmar, idéer och livskraft i många bemärkelser. Ska du bara läsa en bok om trädgård, läs denna!
Jag har fullt sjå här hemma och försöker, förutom att lära bebisen om livet, att göra saker spontanr, från det innersta. Så jag rotar i trädgården det jag hinner, också nu när snön fallit och så försöker jag hitta sätt till snabb och lättlagad mat eftersom jag föredrar att äta tillsammans med mitt barn.
Idag blev det ris över från lunchen, så jag bestämde mig för att koka risgröt på frihand.
Använde en kanelstång, kokt ris, iMat, havredryck och vaniljpulver. Allt på känsla. Kokade ihop det till en gröt. Serverade med lite mer kanel och Clementonklyftor, mums!
De senaste veckorna har sak efter sak gått upp för mig:
-jag ser dåligt och ska ta emot allt stöd jag kan för att ha ett bra liv (har på nära håll sett en människa som vägrar inse sjukdom mm, och det gör ont)
-jag gillar prylar (så länge de inte äter upp mig med sin mängd och uppfyller ett syfte i livet)
-tid tillsammans är bättre än saker tillsammans
-ju mer som växer i min trädgård desto mindre behöver jag köpa (och jag får användning för en hel del hamstrade grejer)
-mer tid i trädgården, mindre tid vid mobilen, mer rörelse, mer att njuta av livet
-min son har världens drömläge med bär, svamp och pinnar inpå knuten (jag också, kommer antagligen aldrig köpa växtstöd, de som redan finns här är inköpta av någon annan)
-behöver någon något som finns i min ägo så ska det hamna hos den personen, gratis eller till ett bra pris (under förutsättning att jag inte behöver saken själv, och då menar jag verkligen behöver)
-jag älskar att läsa och är så glad över att ha funnit en väg att göra det
-mina händer behöver sysselsättas och det är bara att sätta igång med alla idéer om kläder mm, ska bara fixa nålar för synsvaga så har jag hela behovet täckt.
Vi har så vitt vi känner till bara ett liv och det livet ska vara fyllt av lycka och inte störa andra. Det ska vara harmoni, gemenskap och lägga grunden för kommande generationer. Nej, prylar gör en inte lycklig, men i en tid när man tror att det digitala och det elektriska är en självklarhet, så känner jag att jag vill gå emot det. Jag tror på att inte göra för stora fotavtryck, men jag tror också att med den osäkerhet som råder i världen, så är det inte fel att försöka ha planerat för att överleva och utvecklas ha bilder, böcker mm i fysisk form. Inga överdrivna mängder, men så att man kan visa "detta är din farmor" eller "här är en bok om hur man murar*...
Min syn har blivit allt sämre, egentligen inte rent läsmässigr men ljudmässigt vilket påverkar läsandet. Är texten gul och bakgrunden svart kan bokstäverna vara hur små som helst, men vit bakgrund är katastrof. Näe jag slutligen medgav detta för mig själv tog jag mig till stadsbiblioteket och pratade med en bibliotekarie som hjälpte mig att få tillgång till Legimus (tal- och punktskriftsbiblioteket). En ny värld har öppnat sig, böcker jag aldrig trodde att jag skulle kunna läsa finns plötsligt fullt åtkomliga, och det går att önska fler! Nu ska jag bara få ordning på det för studiernaa skull också, så att ännu mer kufisk litteratur kan äntra scenen och berika såväl mitt som andras liv.
Så var min stora flytt avklarad. Studentlivet har till fullo blivit familjeliv och nu minskar vi utgifterna med omkring 4500 kr i månaden. Vi får se över ekonomin, men jag ser min chans att spara föräldradagar vilket kan bli guld värt senare.
Blev inte så stor utrensning under flytten då det mesta var packat sedan tidigare, men några möbler och småplock hamnade på återvinningsstationen. Jag har nu ett gediget arbete framför mig med att rensa ut för att få plats med det viktigaste, min största inspiration kommer att vara sonen och hans behov. Och att han ska slippa städa upp efter mig när jag inte kan ta hand om mig själv längre.
Uppgift dag 12
Gå igenom kokböcker och recept. Denna uppgift får jag skjuta på.
Uppgift dag 13
Gå igenom frysen. Får också skjutas på.
Det är inte riktigt lätt för mig att göra detta just nu då makens schema bestämmer mycket av min tid och resten bestämmer sonen över.
Nästa uppgift är att gå igenom en ''översta hylla'', den kan jag nog göra något av redan nu. Återkommer i frågan.
Livet rullar på. Plötsligt ska barnet börja testa mat. (Ärligt talat började vi för några veckor sedan.) Lycka när vi då får möjlighet att testa ekologiska puréer via Smartson. Frukt och köttfärssås, till vår glädje helt mjölkfria, så det underlättar för sonen!
Galet nog har jag också blivit 1 av 20 som ska få testa en manuell bröatpump via Buzzador. Får se om den funkar för mig, hittills har bara Medelas elektriska pump och en enkel ''rörpump'' funkat bra på mina bröst. Nu blir det att testa en manuell Philips Avent.
Jag har också bestämt mig för att försöka återgå till studierna i vår. Det känns lite skrämmande, men jag och maken hittar nog en lunk som passar oss.
Just nu får man flera gratiskort i Postnords app Riktiga vykort. Koderna SEMESTER2017 och SOMMAR2017 ger två koder vardera. KALAS 2017 ger ytterligare en.
Jag väljer ut mina favoritbilder och skickar dem till mig själv/familjen. Bra kvalitet och ett bekvämt sätt att få viktiga/roliga/spännande händelser i livet noterade. Brukar samla lite spännande information där man skriver hälsningen, såsom en del gör för hand på framkallade foton. Tänker att det kan vara trevligt för framtida släktingar att veta. Kanske.
Barnet ligger nära. Somnade utan amning igen. Det gör ont i mammahjärtat att det bara blev delamning i fyra månader och att det verkar ge sig det också. Orkar vi hålla i det något kanske det blir ett uppsving med matintrot men det känns lönlöst. Jag önskar att vården var mer inställd på att verkligen hjälpa den som vill amma, att hitta orsaken, att orka, att få hjälp att känna (och inte bara veta) att man gjort allt man kan. Och jag önskar att vården skulle förstå den som inte vill amma. Allt verkar vara ett moment 22.
