Smakportioner, minipilot och livet i allmänhet

Livet rullar på. Plötsligt ska barnet börja testa mat. (Ärligt talat började vi för några veckor sedan.) Lycka när vi då får möjlighet att testa ekologiska puréer via Smartson. Frukt och köttfärssås, till vår glädje helt mjölkfria, så det underlättar för sonen!
     Galet nog har jag också blivit 1 av 20 som ska få testa en manuell bröatpump via Buzzador. Får se om den funkar för mig, hittills har bara Medelas elektriska pump och en enkel ''rörpump'' funkat bra på mina bröst. Nu blir det att testa en manuell Philips Avent.
     Jag har också bestämt mig för att försöka återgå till studierna i vår. Det känns lite skrämmande, men jag och maken hittar nog en lunk som passar oss.

Smpl - dag 8

Uppgift dag 8
Förbättra något i ett rum/utrymme man vill glömma bort: Det finns många sådana utrymmen just nu. Jag tog tag i vårt bord och fåtölj där vi har en skärm som vi kan koppla dvd-spelaren till. Kaos efter amningsnätter och -dagar, men nu är det som ska till andra delar av huset bortrensat därifrån och ordningen lite roligare. (Man kan till exempel sitta i fåtöljen igen!)

Nu är det klippt!

Tungbandet (membranet under tungan) och läppbandet är klippta på sonen. Nu är det en kamp att få det att hålla sig i lagom läkprocess. Läker det för fort finns risken att det blir samma grej som förut. Men vi vet väl inte förrän om tre veckor när stretchningarna ska vara utfasade.
     Sådant jag tänkt på är att snarkningarna verkar ha minskat, att munnen är mer stängd. Han liksom gurglar ibland, vilket han inte gjorde innan klippet.
     Mer kommer jag inte på att tillägga just nu, än att det är värt att kämpa. Även om vi inte vinner tillbaka amningen så har vi förhoppningsvis besparat sonen en hel del framtida problem.

(Bilden visar inte mycket då sonen inte var intresserad av att visa...)

Moment 22 och hjärtesorg

Barnet ligger nära. Somnade utan amning igen. Det gör ont i mammahjärtat att det bara blev delamning i fyra månader och att det verkar ge sig det också. Orkar vi hålla i det något kanske det blir ett uppsving med matintrot men det känns lönlöst. Jag önskar att vården var mer inställd på att verkligen hjälpa den som vill amma, att hitta orsaken, att orka, att få hjälp att känna (och inte bara veta) att man gjort allt man kan. Och jag önskar att vården skulle förstå den som inte vill amma. Allt verkar vara ett moment 22.