Presentation

En snäll bloggvän tipsade världen om min blogg. Denna. Inte den jag har på nouw.com om mina dockskåp. Jag blir sällan tipsad om, för jag gör inte så mycket väsen av mig, men om nån nu vill veta vem jag är, eller åtminstone tanken med bloggen så skriver jag om det nu.

Jag försöker tänka miljövänligt, billigt, smart. Tycker om att skriva, men är periodare eftersom det händer mycket i mitt liv mellan varven. Lite roligare blir det förstås om jag får feedback i bloggen (så är det väl för alla?) men jag skriver mest för att hålla skrivandet igång. Då skriver jag om sådant som jag är intresserad av, som jag tror att andra kanske är intresserade av och ganska ofta om tävlingar, nya produkter och då och då om böcker och filmer jag läst och sett. Eller restauranger jag besökt. Ibland går det bättre, ibland sämre. Poängen är att så länge jag tycker bloggandet är roligt så bloggar jag. Jag gillar nämligen språk.

Jag har svenska, engelska och svenskt teckenspråk som huvudsakliga språk, men kan kommunicera någorlunda på ryska, kan några ord ukrainska och läser kyrkoslaviska, kyrkogrekiska och ytterst lite kyrkoslaviska. Jag korrekturläser åt en del bokförlag och har kortekturläst på en nyhetsredaktion. Jag har fått mitt första översättaruppdrag. Och så har jag en trädgård som jag skulle vilja få liv i.

Allt detta handlar min blogg om... och en massa annat. Livet går långsamt, men ändå framtå. (Framtå var en felskrivning av en kompis, nu så kan jag inte släppa namnet!)

Språktankar

På ständig färd i livet... Nu på väg från Lviv till Kyiv. Samlar tankarna. Skriver mail på ryska (!) och konstaterar att en längre period (typ 6 månader) skulle göra underverk för min slaviska språkutveckling. Jag är ganska säker på att ryskan skulle utvecklas parallellt med exempelvis ukrainskan då reglerna för språken är lika och grunderna för ryskan sedan ett bra tag är lagda.
Att göra egna upptäckter, vandra i städer, byar... läsa tidningar och broschyrer är så givande. Och att våga fråga. Och att våga testa om man förstod rätt. Ingen blir arg om man svarar galet, de leder en på rätt väg eller förstår av sammanhanget (kanske i samma mån som jag - ibland mer, ibland mindre).
Jag ser också skillnaden mellan 29 mars och 18 april, jag inser att det som jag saknat mest tidigare är språkbad - det ständiga bekymret. Jag hoppas att jag ska lyckas utveckla min ryska mer...

Tårar, skratt och hopp

Börjar lyssna på boken med viss skepsis, trots pojkvännens lovord. Hittills har nobelpristagare inte imponerat på mig. Men denna vill jag tycka om. Jag vill att den ska öppna mina sinnen kring andra världskriget på ett nytt sätt, med nya perspektiv. Kommer jag bli besviken? Skepsisen är bäst att behålla till motsatsen är bevisad.

Orden... de går rakt in i hjärtat. Det tar en liten stund innan jag får grepp om bokens upplägg - men jag älskar orden. Oftast fungerar översättningen perfekt, men ibland undrar jag varför det inte används andra ord - men som jag älskar människornas berättelser. De driver mig till tårar, men även skratt och hopp.

Krigets ansikte är sällan lätt att se, för mig blir det bara information på information. Men nu öppnar sig min förståelse (om det nu går att förstå ens lite grand). Kriget har inget kvinnligt ansikte ger människorna ansikten. Inte bara vitryssar, ukrainare och ryssar utan också tyskar. Alla får bli människor, och monster, och plötsligt är det lite lättare att förstå hur kriget påverkat världen.

Överraskning!

Blir glad och överraskad över att DagensETC blir sjudagarstidning. Till skillnad från övriga redaktioner bygger de alltså ut. Öppnar det för fler jobb? Öppnar de en korrekturavdelning?
Frågan kvarstår dock: kommer papperstidningar finnas kvar i framtiden? Det återstår att se....

Översättarjobb!

Har fått mitt första översättaruppdrag som kan inbringa lite klirr i kassan! Funderade på hur jag skulle hålla ordning på originaltexten, var jag var, hur jag skulle hålla boken öppen...
Byxgalge! sa pojkvännen och så fick det bli. Avdragsgillt arbetsredskap? Tror inte det... men har i alla fall skaffat mig ett bra sommarjobb som kan göras i princip varsomhelst!

Ordförrådet byggs ut mer

Ny undersökning bland wordfeudord visar att sif och cif är samma sak. Såhär står det i SAOL:

cif [sif'] adv. • inberäknat lastningskostnader, assurans o. frakt

Nytt (gammalt) ord

Spelar wordfeud. Ett trevligt app-spel som är nära scrabble (alfapet) i utformning. Där lär man sig nya ord. Blev sugen på att presentera ett här: Nåtlare.

"NÅTLARE , m. (i sht förr) manlig arbetare som utför nåtling (på skofabrik o. d.); tillf. äv. om skomakare."

Fantastiskt! Jag är besviken över att vi inte använder svenska språket mer än vad vi gör! Vi måste läsa mer litteratur och återvända till vissa gamla ord!

Låt oss leva ut jämställdheten

Vi tänker för mycket i Sverige. Ibland undrar jag vad som händer om vi slutade diskutera ord och började leva kärleksfullt och efter våra uttalade värderingar om att alla är lika värda.

Supergalet mycket att göra

Jag trodde att allt skulle skita sig. Jag tyckte att jag hade kämpat och kämpat hela hösten för att få studier och annat att fungera men så blev det ändå två omtentor... Fruktansvärt att gå och vänta. I morse kom svaret: godkänd på båda och kan fortsätta i godan ro!
Naturligtvis försökte jag rädda situationen och hittade två spännande distanskurser också... så nu har jag plötsligt 52,5 poäng framför mig denna termin. Får väl se vad det blir av det hela, men Ryska B går först!

Maten halkar efter. Men jag har ungefär 2,5 kg köttbullar i frysen, utsorterade i portioner så jag kanske kan klara mig ett tag på det. Letar runt på Middagshjälpen för att hitta vettiga recept och har redan hittat en del intressanta förslag som pizza och pytt-i-panna.

Jag hoppas att jag ska klara allt detta. Hela mitt sätt att leva har förändrats så mycket de senaste åren att jag tror att det kan bli bra. Jag känner mig inte stressad, bara motiverad. Motiverad, motiverad, motiverad. Får se om det håller, men det verkar så.

Önskar er allt gott och räknar med att uppdatera här igen... någon gång.

Mitt liv i ett inlägg

Till sist kom Sven. Bild: esbe.

Tentaperiod. Det säger väl allt. Tacksam för matlådorna som ligger i frysen. Även om jag lagar mat ibland så blir det inte alls så mycket. Samtidigt försöker jag att inte äta ute för mycket. Har en del resor att göra nu, så mina pengar måste i första hand gå till dem. Jag har mat, så det är inte synd om mig. Det är bara lite svårt att få in i skalen att man inte behöver handla. Fast så är det kanske för de flesta?

Allting verkar ligga på is. Först väntade jag på att Sven skulle komma, sen när han kom så blev allt ännu isigare. Men jag har faktiskt kommit ut lite mer nu! Jag älskar snön och ljuset som blir, så man får passa på de vackra dagarna, när man inte sitter fastnaglad vid Svidanije v Peterburge. För det är ju just det. Jag måste få in den ryska grammatiken i huvudet, så mycket som möjligt.

Egen julkalender. Bild: esbe.

En vän kom på att jag behövde strumpor. Ärligt talat så är det nog hål i minst en av varje i alla par jag har. De hål som är vettiga att laga, lagar jag förstås, men det finns ju de där som liksom är slitningar mer än hål och det har jag gett upp. (Det är dem som jag gör till städtrasor och hårsnoddar.) Just ja... Vad vännen gjorde? Hon har gett mig en adventskalender med strumpor. Egentligen bara själva paketen, jag hängde själv upp dem i en gammal lampskärm. Vissa är halva paren (t ex idag har jag fått en strumpa och får med största sannolik andra halvan av paret imorgon). Det känns som ett bra uppsving för min garderob. Nu kommer jag klara mig ett tag på strumpfronten!

Mitt liv gör också att engagemanget i Middagshjälpen är lägre än vanligt. Jag är inne i diskussionerna ibland, det händer att jag lägger upp någon bild, men jag gör sällan några uppdrag. Det leder förstås i sin tur till att jag inte samlar ihop så många poäng. Hade en gång i tanken att skaffa julklappar via Middagshjälpen, men det engagemanget tröt. Dock har jag bakat ett bröd vars recept jag överväger att lägga upp. Det blev riktigt gott och har fått fina kommentarer från folk runtomkring.

Studier, drömmar, livet

Saving Money with the Tightwad Twins -
vinst från Hemmamammans tävling.
Bild: esbe.

Jaha! Nu har vinsten från Hemmamamman kommit till mig! Tackar och bockar, nu ska jag spara kronor... Hoppas jag! Gillar tanken med att hon lottar ut böcker som hon själv känner att hon är klar med. Speciellt på just detta tema. Jag har inte så många (inte någon förutom den just vunna) så jag får ta efter trenden så småning om.

Det kommer dröja lite till innan jag ger mig in på den. Dels har jag fått ett uppdrag att läsa en bok av Aidan Kavanagh, On Liturgical Theology, dels har jag fortfarande en lite för stor påbörjad hög med böcker som måste läsas ut någon gång... Jag har sagt åt mig själv att jag måste läsa ut minst en till innan jag får lägga in ytterligare en som jag läser.

I övrigt flyter väl livet på. Jag försöker fokusera på studier. Men jag fokuserar nog inte tillräckligt. Måste bita ihop nu och köra på. Få in grammatiken ordentligt, inte så att jag bara förstår den utan så att jag kan den. Och så måste jag mosa in ord!

Men så här är livet (mitt liv) och jag är faktiskt mer fokuserad och duktig generellt nu än vad jag någonsin varit tidigare när det gäller studier, så jag måste ju se det som en vinst. Jag hoppas bara att det ska räcka hela vägen dit jag vill. Men det gör det nog, bara jag biter ihop. Ju mer jag kämpar, ju mer mark som jag vinner desto lättare är det att ta nya steg.

Nu kör vi!

In, ut och husmoderligt

Ännu en vecka har gått. Trodde inte att jag skulle hinna med bytesrummet denna vecka, men det gjorde jag. Tyckte att det blev bra saker i utbyte. Mycket som jag inte behöver mot sådant som jag behöver. Jag kommer nog att lyckas rensa ur mer, men ärligt talat så börjar det bli svårt nu. Jag tror att jag har fem banankartonger kvar i källaren att gå igenom. Sen får jag kanske börja från början igen... Har ju trots allt sparat lite grejer ändå. Allt är inte lätt att skiljas från!

In

• 1 bok (läseboken i Ryska A, den kostade inte mer än 100 kr och jag tänkte att åtminstone den kan vara kul att ha i sin ägo, har haft både läsebok och övningsbok till låns, men lämnar alltså tillbaka läseboken nu)
• Sölja (en sådan man sätter runt scarfen som hör till scoutskjortan, fick den av en vän som såg att jag bara hade en hårsnodd)
• 2 blusar (bytesrummet)
• 1 cd-ställ, perfekt för alla de cd-skivor som jag har valt att behålla, eftersom jag inte har plats för dem i bokhyllan (bytesrummet)
• 1 ram, fortsätter att utveckla väggarna i lägenheten (bytesrummet)
• 2 lampskärmar, själva skeletten, tänkte prova att klä dem själv! (bytesrummet)
• 2 krukor som matchar annan kruka som jag har, bra för alla mina nya växter som liksom plötsligt dyker upp, bland annat hade en vän stoppat ner ett frö i en växt så jag fick en liten överraskning! (bytesrummet)

Ut

• skickat en bok som present
• kastat en hög gamla tidningsurklipp som jag inte kommer att ha användning för i återvinningen
• 1 t-shirt (bytesrummet)
• 1 liten och 1 stor skärbräda (bytesrummet)
• 2 reflexer (bytesrummet)
• analog hushållsvåg (bytesrummet)
• uppsättning med plastbestick (4 knivar, 4 gafflar, 4 skedar) (bytesrummet)
• 1 tidning Buffé (bytesrummet)
• 2 smörknivar (bytesrummet)
• modem med tillhörande strömadapter (bytesrummet)
• 3 videofilmer (bytesrummet)
• 1 jultomte i porslin/gips (bytesrummet)
• 1 bok (såld på bokbörsen)

Husmoderligt

• lagat ett par leggins

En bok om musik i ortodoxa gudstjänster

En hymn till Gudsföderskan
står, bland annat, med i boken.
Bild: esbe.

Jag har förvånat mig själv och läst ut en bok på en dag! Nu hör väl till saken att texten som jag mest var ute efter var på sin höjd tre A4-sidor och det läser man fort, men jag ögnade igenom resten. Boken heter A guide to the music of the Eastern Orthodox Church och behandlar hur man läser noter som bland annat används i den ortodoxa kyrkan i Rumänien.

Boken är översatt från rumänska till engelska, så allt (även hymnerna som används för att förklara noterna) är därmed översatta till engelska (dock inte på ett sådant vis som översättaren själv helt önskar).

Den rumänska kyrkomusiken baseras på den grekiska musiktraditionen (känd som bysantinsk kyrkomusik) men den är översatt till rumänska. De som har arbetat med översättningarna har varit grundtexten (d v s grekiska och kyrkoslaviska) trogen, men samtidigt hållit ett språk som sammanfallit med den vardagliga rumänskan. Så trots hundraåriga traditioner av musiken, så har språket inte stelnat på samma sätt som kyrkoslaviskan och kyrkogrekiskan, utan är fortfarande idag modernt och lätt att förstå för folket. (Enligt A guide to....)

Den rumänska liturgiska traditionen går alltså som hand i handske med vad ortodoxa kyrkan lär - kyrkans språk ska förstås av folket, det ska inte vara förbehållet prästerskapet och vissa lärda. Jag är glad för att jag har hittat stöd i denna litteratur, just mer man har desto lättare är det att få andra att förstå varför man tycker och tänker som man gör!

Ryska kyrkan och jag i liturgiska funderingar

Kyrka i Tjelyjabinsk hösten 2000.
Bild: esbe.

Arbetar just nu med min examination inom ortodox teologi och tradition. Det sista steget handlar om liturgiskt språk och jag googlar runt lite för att få några nya uppslag. Tydligen började ortodoxa kyrkan i Ryssland fundera på en reform i det liturgiska språket redan 2011. Antagligen tidigare. Patriark Kirill har nu påpekat detta ytterligare en gång i början av denna månad. Egentligen får jag inte ut så mycket om dessa processer av två korta internetartiklar, men det är ändå intressant.

Det liturgiska språket i ortodoxa kyrkan i Ryssland (och i de flesta slaviska ortodoxa kyrkor) är kyrkoslaviska. Inte speciellt likt de slaviska språk som talas idag, man förstår långt ifrån allt även om man kan något av de slaviska språken. Men man har använt detta genom århundradena, ända sedan Metodios och Kyrillos började arbeta med språket på 800-talet.

Det är typiskt religiösa språk att "frysa" och inte följa med i tiden. Vad ska man tänka om detta? Å ena sidan binder det samman människor kulturellt, religiöst och socialt, å andra sidan kan det skapa glipor. Människor förstår mindre och mindre av det som sägs, förhoppningsvis kan prästerskapet språken så väl att de vet vad de säger. Men vad spelar det för roll om prästerskapet kan språket, om de tappar människorna vilket risken är nu.

Hur gör man för att förenkla språket utan att göra brott mot traditionen, som kan vara lika viktig som Traditionen? (Tradition med stort "T" handlar om själva tron, enkelt beskrivet, medan traditionen med litet "t" handlar om de folkliga traditionerna.)

Gör plats i kylen!

En tvillingröksvamp som jag stötte på vid
en promenad förra året. Bild: esbe.

Försöker göra lite plats i kylen. Jag har plockat så mycket äpplen de senaste veckorna att den är helt överfylld! I morse kokade jag äppelmos enligt mitt recept på Middagshjälpen.se, och snart ska jag försöka göra lite aroniasylt också. Laddade upp med socker för det för flera veckor sen, men kom av mig... Nu ska den få koka parallellt med att jag pluggar grammatik.

Börjar längta efter nyplockad svamp också. Kanske kan jag hinna med en tur nästa helg. Då ska jag göra inläggningar i likhet med denna http://www.middagshjalpen.se/recept/inlagd-farticka tänkte jag mig och naturligtvis lägga upp ett lager av torkad svamp.

Har du hittat någon svamp i år?

Höstupptakt

Mysstunder eftertraktas! Bild: esbe.

Höstterminen har dragit igång med vrålfart! I dag har jag knappt hunnit med mig själv, känns det som. Har hela tiden något att arbeta med nu. Så jag insåg, det finns inte längre ett senare - det måste ske nu! Jag hoppas att jag hittar en vettig takt...

Tack och lov dyker det upp spännande saker för studierna. En sida med tips om nio sätt att fräscha upp ryskan kommer väl till pass. Det är lika bra att språkbada sig med detsamma. Konstaterar att jag åtminstone inte behöver traggla så mycket med det krylliska alfabetet, mer än lära mig rabbla det. Det känns skönt. Kanske behöver jag lära mig att uttala vissa bokstäver lite bättre också, men jag tänker att det också kommer med tiden. Tack och lov för det!

Detta fick jag veta idag!

Det går ju inte att bli gladare! Bild: skärmdump från min dator!

Teckenspråkets dag

I dag är det den 14 maj och teckenspråkets dag. Sedan detta datum 1981 har teckenspråket setts som dövas första språk, i Sverige. Vårt land var det första i världen att officiellt erkänna teckenspråk som språk! Man har samma rätt som de som har ett minoritetsspråk, det vill säga man har rätt att få undervisning och information på teckenspråk.

A-S-L (American Sign Language)

Redan under 1970-talet så började man arbeta för att få in teckenspråket i undervisningen, man skapade böcker för lärarna att lära sig tecken ur, men då tog man inte i beaktande att teckenspråket var ett eget språk, man hade inte kommit till eller hade inte velat komma till den insikten.. Istället så uppfann man tecknad svenska. Godhjärtat, men det höll inte så länge.

B-S-L (brittish sign language)

Teckenspråk är inte ett internationellt språk, men det finns en internationaliserad version av amerikanska teckenspråket. Språken utvecklas precis som talade språk i sina egna riktningar och har egen grammatik. I Sverige kan man se dialektskillnader och i vissa länder finns det fler än ett teckenspråk! Även amerikanskt teckenspråk och brittiskt teckenspråk skiljer sig helt från varandra.


Ett något abrupt avslut, men jag hänvisar vidare till Sveriges dövas riskförbund och Wikipedias text om svenskt teckespråk och därifrån är sedan möjligheterna oändliga för att hitta mer intressanta saker att läsa.

Turkiskt handalfabet.

Söker jobb

Någon som har ett korrekturläsarjobb åt mig? (Gärna som jag kan ta med mig dit jag går och inte behöver sitta fast på en plats, men det går bra på en tidning också.)
Har läst lingvistik under cirka två år och är språknörd i största allmänhet.

Om inte, så har jag en gedigen lista på vad jag kan mer:

Jag har läst svenskt teckenspråk och kan det bra, kan engelska minst lika bra som teckenspråk (om inte bättre, har läst akademisk litteratur på engelska) och mitt modersmål är svenska.

Annars kan jag många andra saker också. Jag har jobbat på dagis ("svensktalande" och "teckenspråkligt"), med hemstädning, jag har monterat sidor i Indesign och lär mig snabbt så jag kan nog redigera dem också ganska snabbt efter genomgången inlärning. Eftersom jag jobbar på en tidning under somrarna (sedan 2003) och andra tillfällen (t ex jular) så vet jag också hur det fungerar på en tidning.

Jag har varit och är ledsagare åt människor med olika funktionshinder, kontaktperson och övervakare (träffat en person med jämna mellanrum). Jag har arbetat som kolportör/tidningsutdelare på stan, delat ut reklam för Svensk Direktreklam. Jag har suttit i växel.

Något som var riktigt kul var att vara cirkelledare för teckenspråkskurser (två för nybörjare och en fortsättningskurs). Och så har jag hållit på med hemförsäljning av ljus och inredning.

Dessutom har jag varit ledare på olika typer av läger (kyrkliga såväl som teckenspråksläger för barn och föräldrar). Jag har också varit scoutledare och söndagsskolledare. Jag har under ett halvårs tid haft ansvar för att sköta fika och göra mailutskick för en församling. I en annan församling har jag haft ansvar för att trycka upp informationsblad.

Jag gillar växter, djur och musik. Och så brukar jag få beröm för min glädje och mina bakverk.

När jag själv har flyttstädat och när jag har hjälpt mina kompisar att flyttstäda så har städningarna alltid blivit godkända.

100%

En dag sa jag till en kvinna att jag vill kunna leva hundra procent, och inte sjuttio som det har känts den senaste tiden. Hon undrade varför jag ville det, räckte inte sjuttio? Jag har tänkt mycket.. Jag tror att hon tänkte på arbete. Jag kan gärna arbeta 50 %, men jag vill leva hundra procent. Att leva är inte lika med att arbeta, men många verkar tro det. Arbete är en del av livets lott, de allra flesta människor måste ha någon inkomst för att leva någorlunda väl. Åtminstone här i Sverige, och i resten av västvärlden.

Jag kan avundas människorna i Papaua Nya Guineas (PNG) skogar. De behöver inga pengar för att överleva. De har sina hyddor, de plockar sina mangor från träden och skjuter de djur de behöver för att hålla sig mätta. Inte mer, inte mindre. Men västvärlden tränger sig på där också. På gott och ont. Alltid gott och ont.

Jag tror att i PNG's skogar så existerar inte utbrändhet, fysiska sjukdomar av det slaget som finns i västvärlden existerar inte heller i samma mått. Ska vi lära dem något, så är det inte att äta mat från snabbmatskedjor (som väl har börjat hända) utan snarare sådant i stil med det som min vän Nathalie lär ut: Att döva också kan ha ett språk.
Hur hon lär ut det? Hon är i PNG, kartlägger teckenspråk tillsammans med en annan döv och människorna ser att de kan kommunicera med varandra och förstår att de inte behöver lämna sina döva barn i skogen för att dö.

Det är att leva hundra procent! Att göra det man vill göra, och ibland det man inte vill men behöver göra.

Men jag gör just en insikt här: När det känns som att det enda jag orkar är att titta på en film och en film till och ytterligare en... då är det nog bäst att göra det, för att få ihop energin till att göra det där som jag vill göra sedan. Det gäller bara att få en jämnvikt på allt. Kanske är det där det sviktar i vad jag tänkte och vad kvinnan menade, när hon sa som hon sa.

Och så kommer frågan:
Hur gör jag för att leva 100 %?