Den nya dagen

Kliver in i ett helt nytt ljus. Allt känns så annorlunda trots att det är precis som vanligt. Annan ljudnivå, annan form. Känner mig en aning förvirrad, vad hände egentligen? Har min syn och hörsel förändrats eller har världen?
     Utanfor fönstret lyser solen med sitt orangea morgonljus och dimman vilar över fälten.
     En datoriserad röst bryter in, förstör mitt sinnes idyll. Jag blir lite mer vaken, vill helst drömma mig bort igen. Vad finns på fälten bakom dimman? De välkända älvorna som dansar?
     En ung man pratar med klar och tydlig stämma. Det känns som att han tänker innan varje ord, men det går ändå ganska snabbt att uttrycka meningarna. Jag blir bara lite förundrad, han är den ende i konversationen som hörs, ändå pratar han inte över drivet högt. Kanske är det för att vi sitter på de platser där vi sitter.
     Den nya dagen har tagit sin början. Dimman talar om att det blir en fin dag. Jag hoppas att det håller i sig under helgen.

Morgontanke

I väntan på morgonkaffet
filurar jag på
vad som gör att saker som händer
känns som att de bara händer mig

Att finnas till i skapandet

Någonstans i det innersta skälver det till
Ett ofött oformat ord
Ett rop, en längtan, en vilja
En önskan om att finnas till i skapandet

Diktblogg

Hittade en spännande blogg där det läggs upp dikter. Här kanske min inspiration vaknar igen!

Förlåt att jag störde en stund
... jag vet inte riktigt hur man gör
trampar snett...
trampar rätt,
trampar i klaveret lätt

Rädd för att vara
skrattar - ingen fara
måste lära mig mitt eget sätt

Att vara jag
inte vara till lags
för att någon annan ber om det
utan för att jag vill...

förlåt att jag störde en stund,
med min egenhet,
förlåt att jag störde en stund,
för allt som jag tror jag inte vet 

Pånyttfödelse

Pånyttfödelsen:
årets är här igen...
(kanske)

På platsen där min vän viskar genom
nattens mörker, vi jublar i tysthet
tillsammans: Det är vår!

Svarslös

Jag gjorde det bästa av mitt liv den kvällen -
njöt av solnedgången. bild: esbe

Jag kan inte ge ett svar på teodicéproblemet. Jag vet bara att jag tror på en högre makt som är mycket större än vad vi förstår. Jag vet att andra inte tror på den makten. Och vissa tror på den makten i en annan form än vad jag tror på den. Och jag vet att ingen av oss kan greppa den eller dess tanke med oss. Vi kan liksom bara leva och försöka göra det bästa av det. Hur Gud kan vara god när världen har så mycket ondska i sig, är nästan omöjligt att svara på (men när man orkar kan man ju tänka omvänt... det orkar jag inte idag)...

I söndags ställdes allt på sin spets - igen. På morgonen läste jag ett av de hemskaste blogginlägg man kan läsa - en av mina vänner hade somnat in under lördagsmorgonen. Det gör ont, det gör så fruktansvärt ont!

Jag önskar att det var hennes inlägg som jag läst i söndags morse men det var någon annans och jag fick en oerhört kontrastrik dag där en 60-åring skulle firas. Dubbelt så gammal som henne. Det skär i bröstet när jag tänker på det och jag tycker att Gud är ORÄTTVIS! Ändå så vet jag att det inte är så, att det finns ett annat svar på det hela. Men jag finner det inte.

Nej! Jag finner inte svaret och när jag står i minneslunden och tittar ut över det spegelblanka vattnet en bit därifrån, där den apelsinlika solen just har behagat titta fram för att spegla sig efter en molnrik dag så vill jag bara skrika rakt ut hur ont det gör, med alla fula ord jag kan komma på! Och jag tänker tillbaka på den sista gången som vi sågs, när vi drömde om chokladtårta med lakrits på och att hon skulle må lite bättre så att hon orkade köra bilen hit och hälsa på.

Men det blev inte så...

Hon hann dock att påminna mig om att man får klaga, att man får klä ut sig till prinsessa ibland och att man kan skratta och gråta ihop även med dem man inte känner så väl. Den här världen har blivit mycket tommare, men mitt hjärta kommer alltid att ha henne med.

Tack, vännen! Tack för allt! <3

Inredningstips?!

När möblerna för dig tryter,
anslagstavla och banankartonger plötsligt byter
skepnad och blir till ett...


...bord!

Så här i juletider,
när man möbelbrist lider,
finns det ändå möjlighet...


...för idéknäckande!


God jul, kära bloggläsare!

En hyllning till Sverige

Ur Svenska folkets egna dikter kommer här en dikt som kanske kan passa in på Sveriges alldeles egen dag. Håll till godo:

Nyårsklockan

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskens
sky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften,
mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.dikt.org/Ny%C3%A5rsklockan

I mitt hjärta

Ja, alltid ska jag prisa Gud, med allt vad jag lever, är och har.
I tystnad ska jag be,
i glädje tacka honom,
i sorg lovsjunga hans ljuvliga namn.

Även en blomma

Även en blomma,
kommen i god jord behöver näring för att gro
Så den kan spira och växa sig stark

En kyss av regnet,
en till av solen och lite tid att prata bort
med några moln där under himlen

Även en blomma, en människa som jag
vill leva varje dag i djupa andetag

En människas kärlek och lag
En människas renaste slag
Att vara precis den hon är

Även i barnet
även på jorden
även som blomman

Även en molntuss tar hjälp av vinden
så den kan kråma sig i dans för sädesfälten som vajar i takt

Längst ned i roten pa varje maskros
är varje strävan likadan
De vill förökas lugnt och stilla

Även en blomma
en människa som jag
vill leva varje dag i djupa andetag

En människas kärlek och lag
En människas renaste slag
Att vara precis den hon är

Även i barnet
även på jorden
även som blomman

Tag ett andetag
(en människas kärlek och lag)
En människas kärlek och lag
(en människas renaste slag)
En människas renaste slag
(att vara precis den hon är)
Att vara precis den hon är

En kyss av regnet,
en till av solen och
ännu en som får en blomma växa ända upp till himlen

Djupa andetag
En människas kärlek och lag
En människas renaste slag
Att vara precis den hon är

Även i barnet
även pa jorden
även som blomman

Djupa andetag...



(Anders Glenmark)

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

(Karin Boye)

Rymden

Rymden

Vad det är ljust
i detta rum,
där jag får bo och vara!
Jag står förtjust
och nästan stum
inför det underbara.

Min blick var skymd
av gråt en gång -
det kan jag inte fatta.
Mitt rum är rymd,
min själ är sång,
och mina läppar skratta!

(Anna Grete Wide)

Örebro

Hemstad, kära hemstad, i mitt hjärta är du alltid.
Grå, regnig, kall.
Solig, dammig, varm.
I mitt hjärta är du alltid.



Har landat i Örebro för att stanna här en vecka. Ska vakta katt och lägenhet åt goda vänner. Det är alltid lika trevligt att göra det. Fint att ha en plats som denna att få vara på.

Jag inser dock varenda gång jag kommer hit att jag nog gör bäst i att inte vara här alltför ofta. Jag är bekant med alldeles för många..! På 30 minuter utomhus hann jag träffa två bekanta, förutom det känner jag igen alla busschaufförer..!

Vårlängtan

Bild: Fotoakuten.se

Jag längtar efter våren och sommaren, jag längtar efter något som inte är nu - trots att jag trivs väldigt bra i det nu jag lever i.

En hyllningsdikt till den tiden jag längtar efter (jag skrev den under gymnasietiden):

Tuss i Lago öppnar ögat

Ljus och värme gläder

Tuss sin frilla fixar till

Ut i vida världen!

Söt och gul

Han vandra vill

Sjungande i solen

*

***

*

Tuss i Lago dansar vilt

Aldrig står han still

Dansar med sin bästa vän

Lilla Tuss i Lull

I solens sken de dansar

Till det blir kväll igen

*

***

*

Tuss i Lago och Tuss i Lull

Är de bästa vänner

Lyser gula som av guld

Vårens känslor känner

Julafton

Jaha, julaftonen lider så sakteliga mot sitt slut. Själv trodde jag att den nog inte skulle bli så bra som den blev. Jag är med andra ord nöjd!

Med lite hjälp från mina grannar gjorde jag succé som jultomte och tror dessutom att jag fick första kramen från grannpojken. (Jag minns fortfarande honom från när han låg i vagnen, nu är han nio år!)

Nu när aftonen lider mot sitt slut känner jag ändå hur friden finns inom mig, i hjärta och själ.

Jag avslutar dagen med några nötter och lite frukt, så blir magen glad på mig.

Midvinternattens köld är hård

stjärnorna gnistra och glimma

alla sova i enslig gård

djupt under midnatts timma

Månen vandrar sin tysta ban

står där så högt över fur och gran

snön lyser vit på taken

endast tomten är vaken

Står där så grå mot ladgårdsdörr

grå mot den vita driva

tittar som många vintrar förr

upp emot månens skiva

Tittar mot skogen där gran och fur

drar kring gården sin dunkla mur

grubblar fast ej det lär båta

över en underlig gåta

För sin hand genom skägg och hår

skakar huvud och hätta

nej den gåtan är alltför svår

nej jag gissar ej detta

Slår som man plägar inom kort

slika spörjande tankar bort

går att ordna och pyssla

går att sköta sin syssla

Går till visthus och redskapshus

känner på alla låsen

kon drömmer vid månens ljus

sommardrömmar i båsen

Glömsk av sele och pisk och töm

pålle i stallet har ock en dröm

krubban han lutar över

fylls av doftande klöver

Går till stängslet för lamm och får

ser hur de sover där inne

går till hönsen där tuppen står

stolt på sin högsta pinne

Karo i hundboets halm mår gott

vaknar viftar svansen smått

Karo sin tomte känner

de är goda vänner

Tomten smyger sig sist att se

husbondfolket det kära

länge och väl han märkt

att de håller hans flit i ära

Barnens kammar han sen på tå

nalkas att se de söta små

inge må de förtrycka

de är hans största lycka

Så har han sett dem: far och son

ren genom många leder

slumra som barn

men varifrån kom de hit neder

Släkte följde på släkte snart

blomstrade åldrades gick; men vart

gåtan som icke låter

gissa sig; kom så åter

Tomten vandrar till ladans loft

där har han bo och fäste

högt på skullen i höets doft

nära till svalans näste

Nu är väl svalans boning tom

men till våren med blad och blom

kommer hon nog tillbaka

följd av sin näpna maka

Då har hon alltid att kvittra om

månget ett färdeminne

intet likväl om gåtan

som rör sig i tomtens sinne

Genom en springa på ladans vägg

lyser månen på gubbens skägg

strimman på skägget blänker

tomten grubblar och tänker

Tyst i skogen och nejden all

livet där ute är fruset

blott från fjärran av forsens fall

höres helt sakta bruset

Tomten lyssnar och halvt i dröm

tycker sig höra tidens ström

undrar varthän den ska fara

undrar var källan må vara

Midvinternattens köld är hård
stjärnorna gnistra och glimma
alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma

Månen sänker sin tysta ban

snön lyser vit på fur och gran

snön lyser vit på taken

endast tomten är vaken

(Viktor Rydberg)