Världsbibliotekets 100-lista

Jag tänkte att jag kanske skulle försöka mig på en boklista, förutom att jag äntligen hittat en bokcirkel på internet. Vill helt enkelt motivera mig att läsa fler böcker. Tänkte att jag skulle skriva vilka böcker jag läst på världsbibliotekets lista här, den går att läsa i sin fulla form här.

Dessa har jag läst:

Frans G Bengtsson - Röde Orm
Karin Boye - Kallocain
Michail Bulgakov - Mästaren och Margarita
Kenneth Grahame - Det susar i säven
Astrid Lindgren - Mio, min Mio
Anton Tjechov - Damen med hunden

Inte särskilt många från den listan... men har läst flera av författarna åtminstone. Nu finns det en del att beta av!

Har du någon boklista som du följer?

Bra bok för föräldrar

Leva med barn av Lars H Gustafson ger många bra konkreta tips, tar bort lite dåliga samveten och visar på att ansvaret för barn faktiskt är roligt och spännande, samtidigt som han inte är rädd för att påpeka att allt inte alltid är lätt. Han forklarar varför vaccinering av typiska barnsjukdomar är bra och att vi faktiskt lyckats, eller nästan lyckats utrota vissa.
    En bok att rekommendera!

Öppnar för mer än jag trodde

När jag ser boken tänker jag "Åh, något som kan hjälpa mig utvecklas i mötet med andra", men har inser att det handlar lika mycket om mötet med mig själv.
    Sorgens gåva är en vidgad blick öppnar dels för tanken på hur man kan möta personer i sorg, dels för vad olika grenar i kristen tro kan göra för en människa, dels för hur man kan hantera och acceptera sin egen sorg över såväl en avliden person som ens egna livsval.
     Hagman lyfter fram vikten av begravningen som ett rengörande av såren och festen (för de flesta svenskar begravningskaffe med minnesord) som bandaget, att detta är öppningen för sorgearbetet.. Han poängterar att det är tack vare begravningen han kunnat forklara döden för sitt döende barn och att det är en av orsakerna till varför vi behöver ha en sådan ceremoni.
     Denna bok handlar om döden. Döden som utgångspunkt för livet, att döden inte betyder "the end". Att det svåra och det lätta I liver behöver varandra, att vi behöver varandra för att bli oss själva.
     Som ortodox teolog känner jag mig ganska hemma i de teologiska tankarna och förhållningssätten (fast inte i alla)  och det gläder mig att denna bok skrivits i vår tid på svenska.

När BVC inte har svar får man leta själv

När jag började bli trött på att inte hänga med på vad som är de ungefärliga stegen i barns utveckling frågade jag BVC-sköterskan om det finns någon bra bok att läsa om dessa. Det visste hon inte. Visst kan man läsa en del på 1177 men jag tycker att det är svårt att få en lätt överblick där. Plötsligt en dag när jag letade efter något annat bland i Legimus samlingar fann jag det jag sökt efter,  Åldrar och utveckling  skriven av Viveka Ljungsteöm.
     Här presenteras det vanliga i barns utveckling och indestryks att det inte alltid sker enligt detta. Som nybliven förälder är det skönt att få lite uppbackning för tankar och faktiskt sudda ut en del orosmoment typ "Vad händer om jag inte är glad hela tiden? Får mirr barn men av det? " Tips som att få barnet att känna lycka någon gång varje dag och att påminnas om att det faktum att man byter blöja i rimlig tid också är kärlek och omsorg och bäddar för ett nöjt, glatt och lyckligt barn öppnar insikten om att det är fullt möjligt att vara en bra förälder sådan som man är.

När det börjar klia i de gröna fingrarna

Jag är mitt uppe i odlargalenskap. Jag ser potentiella tråg, blivande odlingsplatser och regntunnor I allt!  Det började med en bok som Sara Bäckmo skrivit, om sitt jobb att förvandla kaos till köksträdgård, fast det är en annan, oskriven recension. (Håll till godo med Skillnadensträdgård.se så länge.) Jag sökte igenom talvoksbiblioteket för mer inspiration och hittade en enkel liten bok som känns trist vid första anblicken, men som är riktigt användbar för den verkliga nybörjaren.
     Vi planterar kärnor, lökar, sticklingar är för den  lilla förstagångsodlaren eller den som aldrig vågat testa odling tidigare . Lätta beskrivningar för den som vill komma igång och se/visa ett livets mirakel, odla smörgåsgrönsaker och vårda sina blomsterlökar. En bok för föräldrar, den som jobbar med barn och såklart barnen själva att ta till när det börjar klia i de gröna fingrarna. L

Lycka till med din odling!

En ny stad

Det är som att göra en resa till 2016 men att få ansikten i de tomma fönstren, liv på torget, fungerande lampor i butikerna och musik från kulturhuset.
     Det är att få ett annat liv än det jag sett med egna ögon, det liv som var tänkt att spira och skapa en ny stad på Ukrainas slätter.
     Nu står kärnkraftverket kvar, reaktor 4 är täckt av ett skyddande hölje och hemligheten har för längesedan sipprat ut: Det har skett en olycka i Tjornobil.
     Ljudmila från Tjernobyl berättar om sitt livsöde, vackert och sorgligt. Det påminner oss om livets förgänglighet. Hon ger oss ett levande Pripjat, och några veckors kamp efteråt.

Bilden: Från min resa den 11 april 2016.

Skillnadens trädgård gör allting möjligt

Jag föll för namnet, sedan hittade jag YouTube-kanalen och sedan var jag fast. Tack vare Sara Bäckmo har jag hittat modet att påbörja vår köksträdgård. Våra förutsättningar skiljer sig från hennes, hon utgår exempelvis från zon 3 och en hel del flack yta, medan vi bor i zon 5 i rejäl lutning med skog inpå knuten.
     Det som gör Skillnadens trädgård till en så bra nybörjarbok är att det går att se att inget är omöjligt och att tanken faktiskt blir fri.
     Det jag tar med mig från Sara allra starkast är hennes råd till nybörjaren: börja! Och var inte rädd för att odla mycket på en gång, eftersom en köksträdgård, särskilt med ett mål mot självförsörjning kräver mer yta, och större mängder ger större chans att lyckas med i alla fall något.
     Hon varnar för att förodla för många plantor, att man inte ska ha plats, men jag tänker att då blir det perfekta presenter till vänner med trädgård, att smyga ner i offentliga rabatter, sälja eller ha med till bytardagar.
     Något som är fint är känslan av att det inte finns så många fel sätt, utan att det handlar om att våga,att låta tiden i trädgården bli ens eget andrum och platsen för att umgås.
     Men det är inte bara detta. Även ekonomiskt gör odling skillnad. Att odla sådant som familjen konsumerar, och våga testa ett och annat nytt ger vinster is plånboken, om man planerar lite. Antingen bara någon sommarmånad, eller hela året beroende på hur man hanterar odlingen och till viss del akörden. Sara visar på ett sätt att täcka i stort sett hela året med färska grönsaker från landen, men det går ju att hitta sött att förvara, konservera med mera, om man har den platsen.
   Denna bok har öppnat en dörr till härliga stunder, drömmar, idéer och livskraft i många bemärkelser. Ska du bara läsa en bok om trädgård, läs denna!

Två och en halv Fernholm

Socker är en märklig historia och Ann Fernholm har gett sig i kast med att sätta problemen med det på kartan. Jag har tidigare skrivit om Ett sötare blod, och egentligen så ger både Smakäventyret och Det sötaste vi har samma känsla som den först lästa boken' beware of the sugar. Och visst blir man lite skraj när det finns socker i så många innehållsförteckning (nåja... I maten de beskriver).  Här hemma försöker jag/vi fasa ut socker och vetemjöl på ett vettigt sätt, inspirerade av lösningar från Fernholm och andra. Inte minst genom att se till att det finns massor av frukt, bär och goda grönsaker
     Smakäventyret ger dock en fantastisk beskrivning av hur man kan lära sitt barn att gilla mat, en försmak till blw (baby led wearing) och en påminnelse om att det finns hopp för smaklökar och konsistenssensorer.
     Det sötaste vi har är mer fokuserad på att hålla sig borta från socker och gluten, men jag upplever inte att det handlar om sockerskråck som vissa uttryckt det, utan snarare om att uppmärksamma oss andra på sickrets och glutenets nutidshistoria.

Vill du få en bild av hur ditt barn kan introduceras till matens värld på ett lättfattligt sätt med en hel del information som ger mersmak till att fundera över hur vi ska leva i vår moderna värld, vad vi ska ge våra barn på flera plan, då är detta boken för dig.
     Ann Fernholm har studerat hur uppskattande av smak och konsistens, slippa allergier med mera kan kopplas till vad och när vi börjar ge våra barn mat.
    Utan tvekan rekommenderar jag läsning av dessa böcker, det är inte ytterligare en dietvariant utan en tankeställare - vi är lite för orädda för socker och gluten, vi köper det som erbjuds oss i affären utan att tänka två gånger. Det handlar inte om att utesluta socker utan om att hitta ett vettigt förhållningssätt.

Ingen minimalist eller en bok om hur man murar

De senaste veckorna har sak efter sak gått upp för mig:
-jag ser dåligt och ska ta emot allt stöd jag kan för att ha ett bra liv (har på nära håll sett en människa som vägrar inse sjukdom mm, och det gör ont)
-jag gillar prylar (så länge de inte äter upp mig med sin mängd och uppfyller ett syfte i livet)
-tid tillsammans är bättre än saker tillsammans
-ju mer som växer i min trädgård desto mindre behöver jag köpa (och jag får användning för en hel del hamstrade grejer)
-mer tid i trädgården, mindre tid vid mobilen, mer rörelse, mer att njuta av livet
-min son har världens drömläge med bär, svamp och pinnar inpå knuten (jag också, kommer antagligen aldrig köpa växtstöd, de som redan finns här är inköpta av någon annan)
-behöver någon något som finns i min ägo så ska det hamna hos den personen, gratis eller till ett bra pris (under förutsättning att jag inte behöver saken själv, och då menar jag verkligen behöver)
-jag älskar att läsa och är så glad över att ha funnit en väg att göra det
-mina händer behöver sysselsättas och det är bara att sätta igång med alla idéer om kläder mm, ska bara fixa nålar för synsvaga så har jag hela behovet täckt.

Vi har så vitt vi känner till bara ett liv och det livet ska vara fyllt av lycka och inte störa andra. Det ska vara harmoni, gemenskap och lägga grunden för kommande generationer. Nej, prylar gör en inte lycklig, men i en tid när man tror att det digitala och det elektriska är en självklarhet, så känner jag att jag vill gå emot det. Jag tror på att inte göra för stora fotavtryck, men jag tror också att med den osäkerhet som råder i världen, så är det inte fel att försöka ha planerat för att överleva och utvecklas ha bilder, böcker mm i fysisk form. Inga överdrivna mängder, men så att man kan visa "detta är din farmor" eller "här är en bok om hur man murar*...

Bra råd och goda recept

När jag var inne på Stadsmissionen igår hittade jag en receptbok för gravida, "Klaras bästa mat för gravida". (Hittade den bara på bokbörsen och betydligt dyrare än den jag hittade på stadsmissionen, så ett tips är att hålla ögonen öppna för att hitta den) Den innehåller trevliga recept och ger bra råd för att hitta mat med rätt/bra näring oavsett vad det är den gravida behöver bäst för stunden. Den är indelad i sektionerna frukost, lunch, middag, mellanmål och två bjudningstillfällen. Recepten är framtagna för att vara enkla för den gravida att hantera. Jaha konstaterade snabbt att jag skulle kunna göra de flesta av recepten på det som redan finns hemma vilket också är ett plus. Inga konstiga eller speciellt dyra råvaror (utom möjligtvis laxen).
    Det första jag hittade som jag ville göra var ett enkelt recept på supergoda kesoplättar, som jag funderat över ett tag på att göra. Nu när jag insåg hur enkelt det är så kommer jag absolut att göra det oftare, massor av protein, kalcium och andra nyttigheter bara med lite keso och ägg!

Lustväckande läsning

Läser just nu Det lilla bageriet på strandpromenaden, en mysig bok att somna till och att lyssna på under lediga stunder. Senaste kapitlet väckte längtan i mig att börja baka igen, en frihet för själen och ett tydligt resultat.
   Huvudkaraktären, Polly, och jag är ganska lika i ålder, kanske också i utseende och trots skilda bakgrunder är vi nog ganska lika. Kanske väcker just det mitt inre - att jag känner igen mig. Jag tänker, om man nu ska ha förebilder ska man väl inte ha dem som är allt för olika en själv? Hur ska man då kunna närma sig sina drömmar utan att ta för mycket skada längs vägen? Utan att göra våld på sig själv?
   Men kanske var det inte Polly som fick mig att ställa mig och baka denna arla morgon. Kanske var det samtalet med mamma och syrran som var på besök igår. Vårt prat om att göra sådant som man vill göra, rädda världen så mycket man kan för egen maskin för barns och barnbarns skull.
   Eller så var det Allers. Sidan om våra svenska bär och allt bra som de innehåller. Jag vet faktiskt inte! Men jag vet att den där stunden när Polly började baka, så ville jag med. Jag kunde känna doften av det färska brödet i hennes lägenhet och plötsligt var jag klarvaken. Och snart hade jag en sconesdeg i ugnen, eftersom jag inte hade något annat att tillgå av formar och innehåll.

Själavård för vår tid

I studierna på Sankt Ignatios ingår en löpande kurs i själavård och ledarskap. Kurslitteraturen under det gångna läsåret var den holländske Henri J M Nouwens "The wounded healer". En bok som belyser främst ledarens men även konfidentens roll i olika händelser.
   Boken är en praktisk hjälp för ledare i modern tid att kunna förstå sig själva och de människor som de möter.
   Den innehåller också korta historier att diskutera och analysera på egen hand och i studiegrupper. Författaren har också gjort analyser och förklaringar utifrån dessa berättelser, detta på ett ödmjukt och personligt sätt (utan att bli privat).
   Också ledarens ensamhet belyses och tas på allvar.
   Med den kristna inriktningen i texten skulle jag säga att den är bra för alla ledare som hamnar i personliga samtal med andra.
   Avslutningsvis vill jag lyfta Nouwens beskrivning av helande som "hospitality ... because it gives us more insight into the nature of response to the human condition of loneliness." (s 93)