söndag 27 juni 2010

Betraktelse



Att tro; att våga förlita sig på det okända; att våga kasta sig ut från kanten och lita på att man svävar. (Vi är så vana vid att krampaktigt hålla oss fast i våra saker, fysiska såväl som mentala, de är som ett berg som ligger tungt på våra axlar. ) Jag tror att det var vad Jesus försökte förtydliga för Petrus och de andra lärjungarna när han stod där på vattnet:

Men Jesus talade till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Petrus svarade: "Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." Han sade: "Kom!" och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.
(Matteus 14:27-29)


Om du fäster dina ögon längre bort än just vid dina tåspetsar så kan du komma så mycket längre! Tänk dig när du kör bil eller cyklar, tittar du bara en meter framför dig så är det något svårare att ha koll på världen omkring, du är inne i en liten bubbla och plötsligt så har du kört in i någon eller något. Men om du tittar långt fram, så är du med på vad som händer. Du vet om det kommer gropar eller om en bergvägg reser sig upp framför dig. Du har en längre reaktionstid!

Men när han såg hur det blåste blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, hjälp mig!" Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. "Du trossvage", sade han, "Varför tvivlade du?"
(Matteus 14:30-31)


Känner vi inte igen oss själva i detta? Vi spanar framåt, ser ett mål. Tänker "Dit ska jag ta mig!" Så börjar den där lilla rösten inuti att gnaga. "Inte klarar du det. Att för dig att klara av att prata inför folk, är som att gå på vatten - omöjligt!" (Eller vad nu rösten väljer att utsätta en för.)

Lika mycket som jag tror att Jesus vill att vi ska tro på honom, så tror jag också att han vill att vi ska tro oss själva om att klara av saker. Inte på det där sättet, "sköt dig själv och skit i andra", utan på att vi ska ha tillit att släppa taget. Inte tala om för oss själva hur dåliga vi är, utan att våga ge utlopp för sådant som vi vill kunna, eller redan kan.

Tänk på barnen, som säger "Jag kan själv!". Och faktiskt försöker, även om knäppningen på koftan blir lite sned och skon hamnar på fel fot - de är inte rädda för att försöka. Och oftast så vågar de be om hjälp när de upptäcker saker som de inte kan. Och när vi ser saker som de kan, så ska vi uppmuntra dem, och vi ska också uppmuntra dem till att våga försöka - och hjälpa dem när de ber om hjälp, just som Jesus gjorde när Petrus trots allt tappade tron på att han kunde gå på vattnet.

1 kommentar:

Mångmamma sa...

Vackert, sant och hoppfullt.
Håller med dig!