Paus

Det känns som att allt har tagit en paus. Allt inom mig. Tankarna, planerna... orken. Kanske är det lite hösten, som jag förvisso älskar. Kanske är det all stress som äntligen är på utrinnande och tar med sig en massa bort som gör mig alltigenom trött. Inte ens planerade lördagstankar har jag orkat med att ordna fram. Så jag tar en liten paus från det.

Man kan bestämma sig för saker och sedan tar livet ändå en annan väg. Men om man inte bestämmer sig för en sak, utan bara låter sig flyta omkring så finns det en risk att det inte blir någon väg alls utan att man fryser till is på samma plats.

Snart navigerar jag mig också från min lilla cell till något större. Något som kanske kan komma att kallas slott. Längst upp ska jag få bo, som den Konungadotter jag är, i ljusa vackra rum. Jag längtar dit, platsen där ro ska få råda (om jag lyckas).