onsdag 2 november 2011

Livet är en potatis!

Insikten om att folk man känner läser kanske får mig att dra öronen åt mig en aning. Samtidigt så var det ett beslut jag tog redan från början, att låta dem som vet vem jag är veta det jag skriver här. Om de kommer förbi och vill läsa. (Och om ni som läser känner mig irl, så kan ni ju tala om det, så vet jag.)

Men det är svårt att lägga ner, som ni som är mina bloggföljare har hört mig orda om innan. Detta har också skapat relationer. Och jag är van vid internetrelationer. Jag har haft internet i 16 år. Min familj var nog de första, i alla fall bland de första, i min klass att ha internet. Det var coolt och bra då. Det enda coola med mig, vid den tiden.

Jag försöker tänka till. Vem är jag? Var är jag? Nu? Om 10 år? Jag tror inte att jag vill sitta framför datorn då.  Hur livet än ser ut. När jag var 20 hade jag nog tänkt att jag skulle ha ett par ungar som sprang runt mina fötter i den här åldern. Nu är det inte så. Jag behöver tänka om. Tänka till. Jag vill ha ett mål, som jag ser att jag har uppnått, redan om 1,5 år. När jag fyller 30. Naturligtvis inte det slutgiltiga målet. Men jag tror att människan mår bra av mål och delmål. Hon mår bra av att tänka till, lära sig att stå upp för den hon är - både det som hon gör fel och det som hon gör rätt. Jag tror att hon mår bra av att be om förlåtelse och försöka att aldrig mer göra om det som hon gjorde fel. Och på något vis mår hon nog också bra av att misslyckas ibland. Det är på smällarna som vi lär oss, eller som uttrycket säger "Det som inte dödar härdar" - krasst, men väldigt sant.
Man kan koppla det till en själslig död likväl som en kroppslig.

Hur reser man sig upp ur det djupaste djupet? När allt annat har kraschat? Och NÄR har allt annat kraschat?

Följande ekvivokation tyckte jag mycket om när jag var yngre, och jag hävdar fortfarande att livet är en potatis!

Livet är en strid.
Striden är en kamp.
Kampen är en häst.
Hästen är en dragare.
Dragaren är ett stadsbud.
Stadsbudet är en knöl.
Knölen är en potatis.
Alltså är livet en potatis.

2 kommentarer:

Mångmamma sa...

Jäpp, den ramsan har jag också alltid gillat.
Förstod med en gång vad du syftade på med rubriken!
Och det där med mål och planer - det är bra att ha.

Mångmamma sa...

Saknar dig.
Om du kikar in här någon gång, vill jag bara tipsa om att jag har en utlottning - min första - denna vecka.
Annars hoppas jag att du får en trevlig och synnerligen god jul och ett gott nytt år!