måndag 7 mars 2016

När mitt innersta vet var jag bor

I morse körde jag ofrivilligt fast bilen i en snödriva. Pojkvännen hade hunnit åka iväg och jag kände att det blev en välkommen extra ledig dag. Han får rädda mig när han kommer hem. Det är ändå gården jag är fast på.
Min insida är så trött att jag inte vet hur jag ska hantera det. Ändå känner jag mig pigg. Tror att det är för mycket omkring mig just nu. Med tusen olika saker som händer, varav vissa är mindre roliga.
Plötsligt sitter jag med massor av kartonger som innehåller hela min barndom - bokstavligen. Kläder från de första åren av mitt och syrrans liv. Leksaker och skolböcker. Till och med avlagda kläder från början av vuxenlivet.
Röjer. Röjer i hörnen hos min pojkvän för att kunna göra plats för mig. Det är svårt att slå ihop två ganska långt levda liv. Hur byter man det gamla mot det nya? Hur får man det att smälta ihop utan att tvinga varandra att göra för mycket avkall och faktiskt klara att göra avkall själv? Nej, jag måste inte behålla alla mina grejer, men med hjälp av dem blir jag synlig i hemmet. Jag kommer ihåg var jag hör hemma. Kanske slutar jag vara trött när mitt innersta vet var jag bor.

Inga kommentarer: