Läser just nu Det lilla bageriet på strandpromenaden, en mysig bok att somna till och att lyssna på under lediga stunder. Senaste kapitlet väckte längtan i mig att börja baka igen, en frihet för själen och ett tydligt resultat.
Huvudkaraktären, Polly, och jag är ganska lika i ålder, kanske också i utseende och trots skilda bakgrunder är vi nog ganska lika. Kanske väcker just det mitt inre - att jag känner igen mig. Jag tänker, om man nu ska ha förebilder ska man väl inte ha dem som är allt för olika en själv? Hur ska man då kunna närma sig sina drömmar utan att ta för mycket skada längs vägen? Utan att göra våld på sig själv?
Men kanske var det inte Polly som fick mig att ställa mig och baka denna arla morgon. Kanske var det samtalet med mamma och syrran som var på besök igår. Vårt prat om att göra sådant som man vill göra, rädda världen så mycket man kan för egen maskin för barns och barnbarns skull.
Eller så var det Allers. Sidan om våra svenska bär och allt bra som de innehåller. Jag vet faktiskt inte! Men jag vet att den där stunden när Polly började baka, så ville jag med. Jag kunde känna doften av det färska brödet i hennes lägenhet och plötsligt var jag klarvaken. Och snart hade jag en sconesdeg i ugnen, eftersom jag inte hade något annat att tillgå av formar och innehåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar