Jag börjar få till mitt hem på allra bästa sätt. Jag har ramat in ett par foton (förvisso kopierade) som jag tycker SÅ MYCKET OM. Det ena är på min syster och det andra är på henne och mig tillsammans. Vi är inte så gamla på bilden, men det syns att vi tycker om varandra (trots att det också syns att det är en, så att säga, planerad bild).

Jag blev väldigt glad när jag hittade de där bilderna i dag. De minner om en tid som inte ens är i närheten av att likna det som är i dag. Det går förstås att ställa sig frågan hur mycket man ska tänka bakåt, men jag tror att det är helt okej att ägna sig åt dåtidstankar, så länge som man inte fastnar i det eller att det bringar för mycket sorg över nuet. Fast också sorgen måste förstås få göra sig påmind ibland, om det nu är sådana tankar som man skulle få vid tillbakablickar.